Psalm 81
En högtidssång
1För körledaren, enligt gittit. Av Asaf.
2Jubla högt inför Gud, vår styrka!
Höj glädjerop till Jakobs Gud!
3Stäm upp musik och slå på trummor,
spela på ljuvliga lyror och harpor!
4Stöt i horn vid nymånadsfester
och vid fullmåne på vår högtidsdag.
5För det är en föreskrift för Israel,
en bestämmelse av Jakobs Gud.
6Han bestämde det till en förordning åt Josef
när han drog ut ur Egyptens land.
Jag hörde ett språk som jag inte förstod.81:6 Vad som åsyftas är inte känt.
7”Jag lyfte bördan från hans axlar,
och hans händer befriades från korgen.
8Du ropade i din nöd,
och jag räddade dig.
Jag svarade från åskmolnet,
och jag prövade dig vid Merivas vatten. Séla
9Hör mitt folk, jag vill varna dig!
Israel, om du bara ville lyssna!
10Hos dig får inte finnas någon främmande gud,
och du får inte tillbe någon utländsk gud.
11Jag är Herren, din Gud,
som förde dig ut ur Egypten.
Öppna din mun, och jag kommer att fylla den.
12Men mitt folk lyssnade inte på mig.
Israel vill inte ha med mig att göra.
13Därför lät jag dem gå sina egna hårdhjärtade vägar
och leva som de själva ville.
14Om mitt folk ändå ville lyssna på mig,
ack, om Israel ville följa min väg!
15Då skulle jag snabbt besegra deras fiender
och ingripa mot deras ovänner.
16De som hatar Herren skulle tvingas krypa inför honom
och deras straff vara för evigt.81:16 I stället för straff står det i grundtexten ordagrant tid. Hur tid och för evigt i detta sammanhang bör förstås är osäkert; här utgår tolkningen ifrån att den senare delen av versen är parallell till den första. En möjlig tolkning är att det syftar på fiendens underkastelse, Hes 22:3.
17Men mitt folk skulle jag låta äta det finaste vete
och mätta dem med honung ur klippan.”
الْمَزْمُورُ الْحَادِي وَالثَّمَانُونَ
لِقَائِدِ الْمُنْشِدِينَ عَلَى الْجَتِّيَّةِ. لآسَافَ
1رَنِّمُوا بِفَرَحٍ للهِ قُوَّتِنَا، اهْتِفُوا عَالِياً لإِلَهِ يَعْقُوبَ. 2أَنْشِدُوا نَشِيداً، وَانْقُرُوا عَلَى الدُّفِّ وَاعْزِفُوا عَلَى الْعُودِ الْمُطْرِبِ، وَعَلَى الرَّبَابِ. 3انْفُخُوا بِالْبُوقِ فِي أَوَّلِ الشَّهْرِ، فِي الْوَقْتِ الْمُعَيَّنِ لِيَوْمِ عِيدِنَا، 4لأَنَّ هَذَا فَرِيضَةٌ مَرْسُومَةٌ عَلَى إِسْرَائِيلَ، وَحُكْمٌ يُوْجِبُهُ إِلَهُ يَعْقُوبَ. 5جَعَلَهُ شَهَادَةً لَهُ بَيْنَ (قَوْمِ) يُوسُفَ، عِنْدَمَا ضَرَبَ مِصْرَ، حَيْثُ سَمِعْنَا لُغَةً لَمْ نَعْرِفْهَا تَقُولُ: 6«أَزَحْتُ كَتِفَهُ مِنْ تَحْتِ الأَحْمَالِ الثَّقِيلَةِ، وَسَلِمَتْ يَدَاهُ مِنْ حَمْلِ السِّلالِ. 7دَعَوْتَنِي فِي الضِّيقِ فَنَجَّيْتُكَ. اسْتَجَبْتُ لَكَ مِنْ مَكْمَنِ الرَّعْدِ. جَرَّبْتُكَ عِنْدَ مِيَاهِ مَرِيبَةَ.
8اسْمَعْ يَا شَعْبِي فَأُحَذِّرَكَ، يَا إِسْرَائِيلُ هَلّا سَمِعْتَ لِي؟ 9لَا تَكُنْ فِيكَ عِبَادَةٌ لإِلَهٍ غَرِيبٍ، وَلَا تَسْجُدْ لإِلَهٍ أَجْنَبِيٍّ. 10أَنَا الرَّبُّ إِلَهُكَ الَّذِي أَنْقَذَكَ مِنْ أَرْضِ مِصْرَ: افْتَحْ فَمَكَ وَاسِعاً فَأَمْلأَهُ خَيْراً. 11غَيْرَ أَنَّ شَعْبِي لَمْ يَسْمَعْ لِي، وَإِسْرَائِيلَ لَمْ يَرْضَ بِي. 12لِذَلِكَ أَسْلَمْتُهُمْ إِلَى عِنَادِ قُلُوبِهِمْ. وَسَلَكُوا وَفْقاً لِمَشُورَاتِ أَنْفُسِهِمْ. 13لَوْ سَمِعَ لِي شَعْبِي وَسَلَكَ إِسْرَائِيلُ فِي طُرُقِي، 14لَكُنْتُ أَخْضَعْتُ أَعْدَاءَهُمْ سَرِيعاً، وَحَوَّلْتُ يَدِي نَحْوَ خُصُومِهِمْ، 15وَلَكَانَ مُبْغِضِيَّ يَتَمَلَّقُونَنِي، وَلَطَالَتْ حِقْبَةُ عِقَابِهِمْ إِلَى الأَبَدِ. 16وَلَكُنْتُ أُطْعِمُ شَعْبِي أَفْخَرَ الْحِنْطَةِ، وَأُشْبِعُهُمْ عَسَلاً مِنَ الصَّخْرَةِ».
