Psalm 78
Lovprisning till historiens Herre
1Maskil. Av Asaf.
Mitt folk, lyssna till min undervisning!
Vänd era öron till vad jag säger!
2Jag vill öppna min mun för liknelser,
jag ska yttra hemligheter från gamla tider.
3Vad vi har hört och känner till,
vad våra fäder har berättat för oss,
4vill vi inte dölja för deras barn.
Vi vill förkunna för nästa generation Herrens väldiga gärningar,
hans makt och de under som han utfört.
5Han gav förordningar till Jakob,
stiftade en lag åt Israel,
som han befallde våra fäder
att undervisa sina barn om,
6så att kommande generationer skulle få kännedom om dem,
och att deras barn som skulle komma att födas
i sin tur skulle kunna berätta för sina barn.
7Så skulle de sätta sin lit till Gud
och inte glömma hans gärningar,
utan följa hans bud.
8De skulle inte vara som sina fäder,
en trotsig och upprorisk generation,
som inte var lojala och trogna mot Gud.
9Efraims män, beväpnade med båge,
vände om på stridens dag.
10De bröt förbundet med Gud
och vägrade att följa hans lag.
11De glömde hans gärningar,
underverk som han hade låtit dem se.
12Han gjorde under inför deras fäder
i Egyptens land, på Soans slätter.
13Han delade havet och ledde dem rakt igenom det.
Han lät vattnet stå som en vägg.
14På dagen ledde han dem med ett moln
och på natten med ett eldsken.
15Han klöv klippor i öknen
och gav dem rikligt med vatten ur djupet.
16Strömmar lät han bryta fram från klippan,
han lät vatten flyta fram som en flod.
17Ändå fortsatte de att synda mot honom
och göra uppror mot den Högste i öknen.
18De utmanade Gud
och krävde mat i sin lystnad.
19De talade mot Gud:
”Kan Gud verkligen duka ett bord i öknen?
20Se, han slog på klippan,
och vatten strömmade fram och bäckar flödade.
Men kan han också ge bröd
och förse sitt folk med kött?”
21Men Herren hörde dem och blev vred.
En eld tändes mot Jakob,
vreden växte fram mot Israel,
22därför att de inte trodde på Gud
eller litade på hans räddning.
23Han befallde att himlen skulle öppnas
och slog upp himlens dörrar,
24han lät manna regna ner som mat,
han gav dem säd från himlen.
25Människor fick äta änglars mat,
han gav dem rikligt att äta.
26Han släppte loss östanvinden från himlen
och förde fram sunnanvinden med sin kraft.
27Han lät kött regna ner som stoft,
fåglar som sanden i havet.
28Han lät det falla ner i deras läger,
runt omkring deras tält.
29De åt tills de fick mer än nog.
Han lät dem få vad de begärde.
30Men innan de stillat sina begär,
innan de hunnit svälja ner maten som de hade i munnen,
31upptändes Guds vrede mot dem.
Han dödade de starkaste
och slog ner Israels unga män.
32Trots detta fortsatte de att synda
och trodde inte, trots hans under.
33Då lät han deras liv sluta i tomhet
och deras år i skräck.
34När han dödade, frågade de efter honom,
vände om och sökte honom.
35Då kom de ihåg att Gud var deras klippa,
att Gud den Högste var deras befriare.
36Men de hycklade med sina ord för honom,
de ljög för honom.
37Deras hjärtan var inte lojala mot honom,
och de var inte trogna mot hans förbund.
38Ändå är han barmhärtig och försonar missgärning,
han vill inte förgöra.
Många gånger höll han tillbaka sin vrede,
lät inte sin vredes glöd flamma upp.
39Han kom ihåg att de bara var mänskliga varelser
som försvinner som en vindpust,
för att inte komma åter.
40Hur många gånger gjorde de inte uppror mot honom i öknen
och bedrövade honom i ödemarken!
41Gång på gång frestade de Gud
och gjorde Israels Helige bedrövad.
42De kom inte ihåg den makt som han visade
när han befriade dem från fienden,
43när han gjorde sina tecken i Egypten
och sina under på Soans slätter.
44Han förvandlade deras floder till blod,
och de kunde inte dricka vatten ur bäckarna.
45Han sände stora svärmar med flugor som åt dem
och grodor som förstörde.
46Han gav deras gröda åt gräshoppor
och deras skörd åt skadedjur.78:46 I grundtexten används olika ord för gräshoppor i parallellismen i denna vers, medan vi bara har ett ord i svenskan.
47Han förstörde deras vinrankor med hagel
och mullbärsfikonträden med slagregn78:47 Det hebreiska ordets exakta betydelse är okänd, kanske häftigt regn eller flod, troligen är det en parallell till hagel..
48Han utlämnade deras boskap åt hagel
och deras hjordar åt blixten.78:48 Eftersom hagel redan förekommer i föregående vers är det möjligt att ordet i denna vers skulle kunna tolkas som sjukdomar (ett mycket liknande ord), och ”blixt” som pest; denna tolkning stöds av ett par hebreiska handskrifter.
49Han släppte loss sin glödande vrede över dem,
vrede, harm och förbittring,
en skara av olycksänglar.
50Han gav sin vrede fritt utlopp
och skonade inte deras liv,
utan lät dem dö av pest.
51Han slog allt förstfött i Egypten,
de förstfödda av manligt kön i Hams hyddor.
52Han ledde ut sitt folk som en flock,
han ledde dem som en hjord genom öknen.
53Han ledde dem tryggt, så att de inte behövde frukta,
och havet täckte deras fiender.
54Han ledde dem till gränsen av sitt heliga land,
till det berg som hans makts hand hade erövrat.
55Han drev bort folken framför dem,
han delade ut deras land som arvedel
och lät Israels stammar bosätta sig i deras tält.
56Men de prövade Gud, den Högste, var upproriska mot honom
och höll inte hans befallningar.
57De vände sig bort i trolöshet som sina fäder,
bort, som en förrädisk båge.
58De retade upp honom med sina offerplatser
och gjorde honom svartsjuk med sina avgudabilder.
59När Gud hörde dem blev han vred,
och han förkastade Israel helt.
60Han övergav sin boning i Shilo,
det tält han hade satt upp bland människorna.
61Han lät sin makt78:61 Syftar uppenbarligen på förbundsarken. föras bort i fångenskap
och överlämnade sin härlighet i fiendehänder.
62Han överlämnade sitt folk åt svärdet
och var vred på sin egendom.
63Deras unga män förtärdes av eld,
och för deras unga flickor sjöngs aldrig någon bröllopssång.
64Prästerna dödades med svärd
och deras änkor kunde inte hålla någon dödsklagan.
65Då vaknade Herren, som ur en sömn,
som en krigare som varit upprymd av vin.
66Han slog tillbaka sina fiender,
han skickade bort dem till evig skam.
67Han förkastade Josefs boningar,
han utvalde inte Efraims stam.
68I stället utvalde han Judas stam
och berget Sion som han älskade.
69Där byggde han sin helgedom likt höjderna,
lika orubbligt som jorden som han grundlagt för evigt.
70Han utsåg David till sin tjänare
och hämtade honom från fårfållorna.
71Från fåren hämtade han honom,
för att bli herde för hans folk Jakob,
för Israel, hans arvedel.
72Han var herde för dem med ett uppriktigt hjärta,
han ledde dem med skicklig hand.
第 78 篇
上帝引导祂的子民
亚萨的训诲诗。
1我的百姓啊！
你们要听我的教导，
侧耳倾听我的话。
2我要开口讲比喻，
道出古时的奥秘，
3是我们所闻所知、世代流传下来的事。
4我们不要在子孙面前隐瞒事实，
要把耶和华当受称颂的作为、
祂的权能和所行的奇事告诉下一代。
5因为祂为雅各制定法度，
为以色列设立律法，
又吩咐我们的祖先把这些律法传给儿女，
6好让他们也照样教导自己的子孙后代，
世代相传。
7这样，他们就会信靠上帝，
遵行祂的命令，
不忘记祂的作为；
8也不会像自己的祖先那样顽梗叛逆，
对上帝不忠，心怀二意。
9以法莲人备上了弓箭，
却临阵逃命。
10他们不遵守上帝的约，
拒绝遵行祂的律法。
11他们忘记了祂的作为，
忘记了祂为他们所行的奇事。
12祂曾在埃及，在琐安当着他们祖先的面行神迹。
13祂把海水分开，
带领他们安然渡过；
祂使海水堆起如墙壁。
14祂白天以云柱带领他们，
晚上用火柱引导他们。
15祂在旷野劈开磐石，
供应他们丰沛的水源。
16祂使水从磐石中滚滚流出，
如滔滔江河。
17然而，他们仍旧犯罪，
在旷野反叛至高的上帝。
18他们顽梗地试探上帝，
索要他们想吃的食物。
19他们抱怨上帝，说：
“难道上帝可以在旷野摆宴席吗？
20祂击打磐石，
水就涌出，流淌成河，
但祂能赐给我们——祂的子民食物和肉吗？”
21耶和华听后大怒，
祂的怒火烧向雅各，
祂的怒气撒向以色列。
22因为他们不相信上帝，也不信靠祂的拯救。
23祂向穹苍发出命令，
又打开天门，
24降下吗哪给他们吃，赐下天粮。
25他们吃了天使的食物，
上帝赐给他们丰富的食物。
26祂使空中刮起东风，
用大能引来南风，
27使飞鸟像雨点一般降在他们当中，多如尘埃，
使他们有多如海沙的肉吃。
28祂使飞鸟降落在他们营中的帐篷周围，
29让他们尽情地吃，
遂了他们的心愿。
30但是，他们还没有吃完，
肉还在口中的时候，
31上帝就向他们发怒，
杀掉了他们当中最强壮的，
消灭了以色列的青年。
32即使如此，
他们依旧犯罪，
不相信上帝奇妙的作为。
33所以上帝使他们虚度一生，
让他们的岁月充满恐惧。
34直到上帝击杀他们的时候，
他们才回转，诚心寻求上帝。
35他们才想起上帝是他们的磐石，
至高的上帝是他们的救赎主。
36他们却虚情假意，满口谎言。
37他们不忠于祂，
也不信守祂的约。
38但上帝充满怜悯，
赦免了他们的罪，
没有毁灭他们。
祂多次收住怒气，
没有完全发出祂的烈怒。
39祂顾念他们不过是血肉之躯，
像一阵风转眼消逝。
40他们在旷野屡屡反叛祂，
使祂伤心。
41他们再三试探上帝，
惹以色列的圣者发怒。
42他们忘记了祂的大能，
忘记了祂救他们脱离压迫的日子，
43也忘记了祂在埃及所行的神迹，
在琐安的田野所行的奇事。
44祂曾使江河溪流变成血，
以致无人能喝。
45祂曾使成群的苍蝇吞没他们，
使青蛙毁灭他们。
46祂将他们的五谷赏给蚱蜢，
让蝗虫吃尽他们的收成。
47祂用冰雹毁坏他们的葡萄树，
用严霜毁坏他们的无花果树，
48又用冰雹毁灭他们的牛群，
用闪电毁灭他们的牲畜。
49祂把怒火、烈怒、愤恨和祸患倾倒在他们身上，
遣下一群降灾的天使。
50祂的怒气尽发，
使他们被瘟疫吞噬，难逃一死。
51祂击杀了埃及人所有的长子，
就是含帐篷中头生的儿子。
52祂领出自己的子民，
好像领出羊群，
引领他们经过旷野，
53使他们一路平安，免受惊吓，
大海却淹没了他们的仇敌。
54祂带领自己的子民来到圣地的边界，
来到祂亲手为他们预备的山区，
55从他们面前赶出外族人，
把外族人的土地分给他们，
作为他们的产业，
使以色列各支派安顿下来。
56可是，他们仍旧试探上帝，
反叛至高者，不遵行祂的法度。
57他们跟祖先一样背信弃义，
像断弓一样毫不可靠。
58他们建造丘坛，惹祂发怒；
他们竖起神像，令祂愤怒。
59上帝知道了他们的恶行，
怒不可遏，
彻底弃绝了以色列人。
60祂离弃了设在示罗的圣幕，
就是祂在人间的居所。
61祂任凭自己的约柜被人掳去，
让自己的荣耀落在敌人手中。
62祂使自己的子民被刀剑杀戮，
向自己的产业大发怒气。
63青年被烈火吞噬，
少女无法婚嫁。
64祭司丧身刀下，
寡妇无法哭丧。
65那时，主像从睡眠中醒来，
又如酒后醒来的勇士。
66祂击退仇敌，
叫他们永远蒙羞。
67祂丢弃了约瑟的子孙，
没有拣选以法莲支派。
68祂拣选了犹大支派，
祂所喜爱的锡安山。
69祂为自己建造高耸的圣所，
使它像大地一样长存。
70祂拣选了祂的仆人大卫，
把他从羊圈中召来，
71让他离开牧羊的生活，
去牧养祂的子民雅各的后裔，
牧养祂的产业以色列。
72于是，大卫以正直的心牧养他们，
用灵巧的手带领他们。
