Psalm 74
Klagan över landets och templets förstörelse
1Maskil. Av Asaf.74:1 Psalmen kan vara skriven efter templets förstörelse 587 f.Kr.
Gud, varför har du förkastat oss för evigt?
Varför brinner din vrede mot fåren på dina egna ängar?
2Kom ihåg din församling
som du en gång vann åt dig,
ditt folk som du friköpte till din egendom,
Sions berg, din boning.
3Styr dina steg mot de eviga ruinerna.
Fienden har ödelagt allting i helgedomen.
4Dina fiender har skränat i ditt hus
och ställt upp sina egna tecken där.
5Det var som när man slår med yxor
i en tät skog.
6De slog sönder alla snidade paneler
med yxor och bräckjärn.
7De satte eld på din helgedom,
så att den brann ner till grunden.
De vanhelgade ditt namns boning.
8De sa för sig själva:
”Vi ska krossa dem helt.”
De brände ner alla gudstjänstplatser i landet.
9Vi ser inte våra tecken.
Profeterna är borta.
Ingen av oss vet hur länge detta varar.
10Gud, hur länge ska fienden få håna?
Ska fienden för all framtid få dra ditt namn i smutsen?
11Varför griper du inte in utan håller tillbaka din högra hand?
Dra fram den ur din mantel och förgör dem!
12Gud, sedan urminnes tid har du varit min kung.
Du kommer med räddning till jorden.
13Med din styrka besegrade du Havet.
Du klöv havsodjurens huvuden,
14du krossade Leviatans huvuden
och gav honom till mat åt öknens varelser.74:14 Verser 13-15 syftar antingen på skapelsen eller på uttåget ur Egypten.
15Du öppnade källor och strömmar,
du lät starka strömmar torka ut.
16Både dag och natt är din egendom,
och du satte dit både ljuset och solen.
17Du har satt jordens gränser,
och du skapade sommaren och vintern.
18Men Herre, tänk på hur fienden hånar
och hur dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19Utlämna inte din turturduva74:19 Enligt bl.a. Septuaginta den som prisar dig. åt dessa rovdjur,
glöm inte dina hjälplösa för alltid.
20Kom ihåg ditt förbund!
Landets mörka hörn är våldets boningar.
21Låt inte den förtryckte dra sig undan i skam,
låt de fattiga och förtryckta prisa ditt namn.
22Res dig, Gud, och försvara din sak!
Tänk på hur du dagen lång hånas av dårar.
23Ha inte överseende med dina motståndares skrik
och fienders larm som ständigt hörs.
دعا برای قوم خدا
1ای خدا، چرا برای هميشه ما را ترک كرده‌ای؟ چرا بر ما كه گوسفندان مرتع تو هستيم خشمگين شده‌ای؟ 2قوم خود را كه در زمان قديم از اسارت بازخريدی، به ياد آور. تو ما را نجات دادی تا قوم خاص تو باشيم. شهر اورشليم را كه در آن ساكن بودی، به ياد آور. 3بر خرابه‌های شهر ما عبور كن و ببين دشمن چه بر سر خانهٔ تو آورده است! 4آنها در خانهٔ تو فرياد پيروزی سر دادند و پرچمشان را به اهتزاز درآوردند. 5-7مانند هيزم‌شكنانی كه با تبرهای خود درختان جنگل را قطع می‌كنند، تمام نقشهای تراشيده را با گرز و تبر خرد كردند و خانهٔ مقدس تو را به آتش كشيده با خاک يكسان نمودند. 8عبادتگاه‌های تو را در سراسر خاک اسرائيل سوزانيدند تا هيچ اثری از خداپرستی برجای نماند.
9هيچ نبی در ميان ما نيست كه بداند اين وضع تا به كی ادامه می‌يابد تا ما را از آن خبر دهد. 10ای خدا، تا به كی اجازه می‌دهی دشمن نام تو را اهانت كند؟ 11چرا دست خود را عقب كشيده‌ای و به داد ما نمی‌رسی؟ دست راست خود را از گريبان خود بيرون آور و دشمنانمان را نابود كن.
12ای خدا، تو از قديم پادشاه ما بوده‌ای و بارها ما را نجات داده‌ای. 13-14با قدرت خود دريای سرخ را شكافتی و سر نهنگان غول‌پيكر را شكستی و گوشت آنها را خوراک صحرانشينان كردی. 15چشمه‌ها جاری ساختی تا قوم تو آب بنوشند و رود هميشه پر آب را خشک كردی تا از آن عبور كنند. 16شب و روز را تو بوجود آورده‌ای؛ خورشيد و ماه را تو در آسمان گذاشته‌ای. 17تمام نظم جهان از توست. تابستان و زمستان را تو ايجاد كرده‌ای.
18ای خداوند، ببين چگونه دشمن نام تو را اهانت می‌كند. 19قوم ستمديدهٔ خود را برای هميشه ترک مكن؛ كبوتر ضعيف خود را به چنگ پرندهٔ شكاری مسپار! 20گوشه‌های تاريک سرزمين ما از ظلم پر شده است، عهدی را كه با ما بسته‌ای به ياد آر. 21نگذار قوم مظلوم تو بيش از اين رسوا شوند. ايشان را نجات ده تا تو را ستايش كنند.
22ای خدا، برخيز و حق خود را از دشمن بگير، زيرا اين مردم نادان تمام روز به تو توهين می‌كنند. 23فرياد اهانت‌آميز آنها را كه پيوسته بلند است، نشنيده مگير.
