Psalm 74
Klagan över landets och templets förstörelse
1Maskil. Av Asaf.74:1 Psalmen kan vara skriven efter templets förstörelse 587 f.Kr.
Gud, varför har du förkastat oss för evigt?
Varför brinner din vrede mot fåren på dina egna ängar?
2Kom ihåg din församling
som du en gång vann åt dig,
ditt folk som du friköpte till din egendom,
Sions berg, din boning.
3Styr dina steg mot de eviga ruinerna.
Fienden har ödelagt allting i helgedomen.
4Dina fiender har skränat i ditt hus
och ställt upp sina egna tecken där.
5Det var som när man slår med yxor
i en tät skog.
6De slog sönder alla snidade paneler
med yxor och bräckjärn.
7De satte eld på din helgedom,
så att den brann ner till grunden.
De vanhelgade ditt namns boning.
8De sa för sig själva:
”Vi ska krossa dem helt.”
De brände ner alla gudstjänstplatser i landet.
9Vi ser inte våra tecken.
Profeterna är borta.
Ingen av oss vet hur länge detta varar.
10Gud, hur länge ska fienden få håna?
Ska fienden för all framtid få dra ditt namn i smutsen?
11Varför griper du inte in utan håller tillbaka din högra hand?
Dra fram den ur din mantel och förgör dem!
12Gud, sedan urminnes tid har du varit min kung.
Du kommer med räddning till jorden.
13Med din styrka besegrade du Havet.
Du klöv havsodjurens huvuden,
14du krossade Leviatans huvuden
och gav honom till mat åt öknens varelser.74:14 Verser 13-15 syftar antingen på skapelsen eller på uttåget ur Egypten.
15Du öppnade källor och strömmar,
du lät starka strömmar torka ut.
16Både dag och natt är din egendom,
och du satte dit både ljuset och solen.
17Du har satt jordens gränser,
och du skapade sommaren och vintern.
18Men Herre, tänk på hur fienden hånar
och hur dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19Utlämna inte din turturduva74:19 Enligt bl.a. Septuaginta den som prisar dig. åt dessa rovdjur,
glöm inte dina hjälplösa för alltid.
20Kom ihåg ditt förbund!
Landets mörka hörn är våldets boningar.
21Låt inte den förtryckte dra sig undan i skam,
låt de fattiga och förtryckta prisa ditt namn.
22Res dig, Gud, och försvara din sak!
Tänk på hur du dagen lång hånas av dårar.
23Ha inte överseende med dina motståndares skrik
och fienders larm som ständigt hörs.
Salmo 74
Poema da família de Asafe.
1Por que nos rejeitaste definitivamente, ó Deus?
Por que se acende a tua ira contra as ovelhas da tua pastagem?
2Lembra-te do povo que adquiriste em tempos passados,
da tribo da tua herança, que resgataste,
do monte Sião, onde habitaste.
3Volta os teus passos para aquelas ruínas irreparáveis,
para toda a destruição que o inimigo causou em teu santuário.
4Teus adversários gritaram triunfantes
bem no local onde te encontravas conosco,
e hastearam suas bandeiras em sinal de vitória.
5Pareciam homens armados com machados
invadindo um bosque cerrado.
6Com seus machados e machadinhas
esmigalharam todos os revestimentos de madeira esculpida.
7Atearam fogo ao teu santuário;
profanaram o lugar da habitação do teu nome.
8Disseram no coração: “Vamos acabar com eles!”
Queimaram todos os santuários do país.
9Já não vemos sinais milagrosos;
não há mais profetas,
e nenhum de nós sabe até quando isso continuará.
10Até quando o adversário irá zombar, ó Deus?
Será que o inimigo blasfemará o teu nome para sempre?
11Por que reténs a tua mão, a tua mão direita?
Não fiques de braços cruzados! Destrói-os!
12Mas tu, ó Deus, és o meu rei desde a antiguidade;
trazes salvação sobre a terra.
13Tu dividiste o mar pelo teu poder;
quebraste as cabeças das serpentes das águas.
14Esmagaste as cabeças do Leviatã74.14 Ou monstro marinho
e o deste por comida às criaturas do deserto.
15Tu abriste fontes e regatos;
secaste rios perenes.
16O dia é teu, e tua também é a noite;
estabeleceste o sol e a lua.
17Determinaste todas as fronteiras da terra;
fizeste o verão e o inverno.
18Lembra-te de como o inimigo tem zombado de ti, ó Senhor,
como os insensatos têm blasfemado o teu nome.
19Não entregues a vida da tua pomba aos animais selvagens;
não te esqueças para sempre da vida do teu povo indefeso.
20Dá atenção à tua aliança,
porque de antros de violência se enchem os lugares sombrios do país.
21Não deixes que o oprimido se retire humilhado!
Faze que o pobre e o necessitado louvem o teu nome.
22Levanta-te, ó Deus, e defende a tua causa;
lembra-te de como os insensatos zombam de ti sem cessar.
23Não ignores a gritaria dos teus adversários,
o crescente tumulto dos teus inimigos.
