Psalm 74
Klagan över landets och templets förstörelse
1Maskil. Av Asaf.74:1 Psalmen kan vara skriven efter templets förstörelse 587 f.Kr.
Gud, varför har du förkastat oss för evigt?
Varför brinner din vrede mot fåren på dina egna ängar?
2Kom ihåg din församling
som du en gång vann åt dig,
ditt folk som du friköpte till din egendom,
Sions berg, din boning.
3Styr dina steg mot de eviga ruinerna.
Fienden har ödelagt allting i helgedomen.
4Dina fiender har skränat i ditt hus
och ställt upp sina egna tecken där.
5Det var som när man slår med yxor
i en tät skog.
6De slog sönder alla snidade paneler
med yxor och bräckjärn.
7De satte eld på din helgedom,
så att den brann ner till grunden.
De vanhelgade ditt namns boning.
8De sa för sig själva:
”Vi ska krossa dem helt.”
De brände ner alla gudstjänstplatser i landet.
9Vi ser inte våra tecken.
Profeterna är borta.
Ingen av oss vet hur länge detta varar.
10Gud, hur länge ska fienden få håna?
Ska fienden för all framtid få dra ditt namn i smutsen?
11Varför griper du inte in utan håller tillbaka din högra hand?
Dra fram den ur din mantel och förgör dem!
12Gud, sedan urminnes tid har du varit min kung.
Du kommer med räddning till jorden.
13Med din styrka besegrade du Havet.
Du klöv havsodjurens huvuden,
14du krossade Leviatans huvuden
och gav honom till mat åt öknens varelser.74:14 Verser 13-15 syftar antingen på skapelsen eller på uttåget ur Egypten.
15Du öppnade källor och strömmar,
du lät starka strömmar torka ut.
16Både dag och natt är din egendom,
och du satte dit både ljuset och solen.
17Du har satt jordens gränser,
och du skapade sommaren och vintern.
18Men Herre, tänk på hur fienden hånar
och hur dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19Utlämna inte din turturduva74:19 Enligt bl.a. Septuaginta den som prisar dig. åt dessa rovdjur,
glöm inte dina hjälplösa för alltid.
20Kom ihåg ditt förbund!
Landets mörka hörn är våldets boningar.
21Låt inte den förtryckte dra sig undan i skam,
låt de fattiga och förtryckta prisa ditt namn.
22Res dig, Gud, och försvara din sak!
Tänk på hur du dagen lång hånas av dårar.
23Ha inte överseende med dina motståndares skrik
och fienders larm som ständigt hörs.
Psalm 74
A maskilTitle: Probably a literary or musical term of Asaph.
1O God, why have you rejected us for ever?
Why does your anger smoulder against the sheep of your pasture?
2Remember the nation you purchased long ago,
the people of your inheritance, whom you redeemed –
Mount Zion, where you dwelt.
3Turn your steps towards these everlasting ruins,
all this destruction the enemy has brought on the sanctuary.
4Your foes roared in the place where you met with us;
they set up their standards as signs.
5They behaved like men wielding axes
to cut through a thicket of trees.
6They smashed all the carved panelling
with their axes and hatchets.
7They burned your sanctuary to the ground;
they defiled the dwelling-place of your Name.
8They said in their hearts, ‘We will crush them completely!’
They burned every place where God was worshipped in the land.
9We are given no signs from God;
no prophets are left,
and none of us knows how long this will be.
10How long will the enemy mock you, God?
Will the foe revile your name for ever?
11Why do you hold back your hand, your right hand?
Take it from the folds of your garment and destroy them!
12But God is my King from long ago;
he brings salvation on the earth.
13It was you who split open the sea by your power;
you broke the heads of the monster in the waters.
14It was you who crushed the heads of Leviathan
and gave it as food to the creatures of the desert.
15It was you who opened up springs and streams;
you dried up the ever-flowing rivers.
16The day is yours, and yours also the night;
you established the sun and moon.
17It was you who set all the boundaries of the earth;
you made both summer and winter.
18Remember how the enemy has mocked you, Lord,
how foolish people have reviled your name.
19Do not hand over the life of your dove to wild beasts;
do not forget the lives of your afflicted people for ever.
20Have regard for your covenant,
because haunts of violence fill the dark places of the land.
21Do not let the oppressed retreat in disgrace;
may the poor and needy praise your name.
22Rise up, O God, and defend your cause;
remember how fools mock you all day long.
23Do not ignore the clamour of your adversaries,
the uproar of your enemies, which rises continually.
