Psalm 57
Bön om hjälp, tacksägelse
(Ps 108:2-6)
1För körledaren, ”Fördärva inte”. Miktam,57:1 Fördärva inte kan antas ha varit en känd sång. Betydelsen av miktamär okänd. av David, när han på sin flykt från Saul var i grottan.
2Var nådig, Gud, var nådig mot mig!
För till dig tar jag min tillflykt,
under dina vingars skugga tar jag min tillflykt
tills faran är över.
3Jag vill ropa till Gud, den Högste,
till Gud, som gör allt för mig.57:3 Grundtextens innebörd är osäker i versens senare del.
4Han sänder sin hjälp från himlen och räddar mig.
Han tillrättavisar mina förföljare. Séla
Gud sänder sin nåd och trofasthet.
5Jag befinner mig bland lejonen,
jag ligger bland dem som sprutar ut eld,
människor vilkas tänder är spjut och pilar
och vilkas tungor är skarpa svärd.
6Gud, du är upphöjd över himlen!
Visa din höghet över hela jorden!
7De lägger ut nät för mina fötter,
och jag böjs ner.
De gräver en grop där jag ska gå,
men de faller själva ner i den. Séla
8Mitt hjärta är orubbligt, Gud,
mitt hjärta är orubbligt.
Jag vill sjunga och spela.
9Vakna upp, min ära57:9 Ordagrant: ja, min ära.Det hebreiska ordet syftar på någonting tungt, högt, magnifikt, vördnadsväckande och kan här kanske också tolkas som helhjärtenhet: Jag vill sjunga och spela av hela min själ/av hela mitt hjärta.!
Vakna upp, harpa och lyra!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
10Herre, jag vill prisa dig bland folken,
inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.
11Din nåd är stor,
ända upp till himlen når den,
din trofasthet upp till skyarna.
12Gud, du är upphöjd över himlen!
Visa din höghet över hela jorden!
Calme au milieu des ennemis
1Au maître de chant. Cantique57.1 Sens incertain. de David sur la mélodie de « Ne détruis pas ! » lorsqu’il s’enfuit, poursuivi par Saül et se réfugia dans la caverne57.1 Voir 1 S 22.1-2 ; 24.1-9 ; Ps 142.1..
2Aie pitié de moi, ô Dieu ! ╵Aie pitié !
Car en toi je cherche ╵mon refuge ;
je me réfugie ╵sous tes ailes
jusqu’à ce que passe ╵le malheur.
3Oui, j’appelle Dieu, ╵le Très-Haut,
Dieu qui mènera ╵tout à bien pour moi.
4Qu’il m’envoie du ciel ╵son salut,
et qu’il réprimande ╵ceux qui me poursuivent !
Que Dieu manifeste ╵envers moi ╵sa fidélité, ╵son amour !
Pause
5Je suis entouré ╵de lions,
couché au milieu ╵de gens qui consument ╵des humains.
Leurs dents sont des lances ╵et des flèches,
et leur langue ╵est une épée acérée.
6O Dieu, manifeste ╵ta grandeur ╵au-dessus des cieux
et ta gloire ╵sur toute la terre !
7Ils ont tendu un filet ╵sur ma route.
Je suis humilié.
Devant moi, ╵ils avaient creusé ╵une fosse ;
ils y sont tombés en plein.
Pause
8Mon cœur est tranquille, ╵ô mon Dieu ! ╵Mon cœur est tranquille.
Oui, je chante ╵et je te célèbre ╵en musique57.8 Pour les v. 8-12, voir 108.2-6. !
9Vite, éveille-toi, ╵ô mon âme,
vite, éveillez-vous, ╵luth et lyre !
Je veux éveiller l’aurore,
10je veux te louer, ╵ô Seigneur, ╵au milieu des peuples,
et te célébrer ╵en musique ╵parmi les nations.
11Ton amour atteint ╵jusqu’aux cieux,
ta fidélité ╵jusqu’aux nues.
12O Dieu, manifeste ╵ta grandeur ╵au-dessus des cieux
et ta gloire ╵sur toute la terre !
