Psaltaren 55 – NUB & KSS

Psalm 55

Besvikelse och förtvivlan över en väns svek

1För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David.

2Lyssna till min bön, Gud!

Göm dig inte när jag vädjar till dig!

3Lyssna till mig och svara mig!

Mina tankar plågar mig,

jag har ingen ro,

4för fienden väsnas och de gudlösa pressar mig.

De drar olycka över mig,

och i vrede anfaller de mig.

5Mitt inre fylls av ångest,

dödsångesten griper mig.

6Fruktan och fasa gastkramar mig.

Jag darrar och är rädd,

skräcken överväldigar mig.

7Jag sa: ”Tänk om jag hade vingar som duvan,

så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.

8Jag skulle flyga långt bort

till öknen och stanna där.” Séla

9Jag skulle skynda mig att söka skydd

undan detta oväder och denna storm.

10Herre, förvirra de gudlösa,

låt dem gräla sinsemellan,

för jag ser våld och strid i staden.

11Dag och natt går de omkring den på dess murar.

Olycka och ofärd har förskansat sig därinne.

12Våldet har tagit överhanden,

och förtryck och svek lämnar aldrig dess torg.

13Om det hade varit en fiende som hånat mig,

hade jag kunnat stå ut med det.

Om det hade varit en ovän som satt sig upp mot mig,

kunde jag ha gömt mig för honom.

14Men det var du, min jämlike,

min vän, min förtrogne.

15Vi gick i underbar gemenskap

i folkskaran till Guds hus.

16Låt döden utan varning ta dem,

låt dem fara levande ner i dödsriket,

för ondskan bor i och mitt ibland dem.

17Men jag vill ropa till Gud,

och Herren ska rädda mig.

18Både morgon, middag och kväll suckar jag och klagar högt inför honom,

och han ska lyssna till mig.

19Han befriar mig och ger mig frid,

när fienderna anfaller mig,

hur många mina motståndare än är.

20Gud ska höra mig och förödmjuka dem,

han som har regerat i evigheter, séla,

dessa som aldrig ändrar sig

och som inte fruktar Gud.

21Han gav sig på dem som levde i fred med honom,

han våldförde sig på sitt förbund.55:21 Vem som åsyftas framkommer inte, men möjligen densamme som i v. 14. Det är också oklart huruvida det ska översättas hans förbund eller sitt förbund.

22Hans ord var hala som smör,

men hans hjärta var fyllt av stridslust.

Hans tal var lenare än olja

och ändå ett draget svärd.

23Lämna din börda till Herren!

Han ska ta hand om dig.

Han låter aldrig den rättfärdige vackla.

24Men du, Gud, ska störta ner dem i fördärvets djup.

De blodtörstiga och svekfulla uppnår inte ens hälften av människans livslängd.

Men jag förtröstar på dig.