Psalm 40
Tacksägelse och bön
(Ps 70)
1För körledaren. Av David. En psalm.
2Uthålligt väntade jag på Herren,
tills han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop.
3Han drog upp mig ur fördärvets grop,
upp ur träsket och dyn,
han satte mina fötter på en klippa
och ställde mig på fast mark.
4Han gav mig en ny sång i min mun,
en lovsång till vår Gud,
Många ska se det och frukta
och sätta sin lit till Herren.
5Lycklig är den som förtröstar på Herren
och som inte vänder sig till de stolta,
till dem som viker av till falska gudar.
6Herre, min Gud,
du har gjort många under och planer för oss.
Ingen är som du.
Om jag ville tala och berätta om dem,
är de så många att jag inte kan räkna dem.
7Offer och gåvor önskade du inte.
– Du har gett mig öron40:7 Ordagrant: grävt upp/rensat mina öron. som hör.–
Brännoffer och syndoffer
frågade du inte efter.
8Då sa jag: ”Se, här är jag.
I bokrullen står det skrivet om mig.
9Jag vill göra din vilja, min Gud,
för din lag är i mitt hjärta.”
10Jag förkunnar rättfärdighet i den stora församlingen,
jag tillsluter inte min mun, det vet du, Herre.
11Jag döljer inte din rättfärdighet inom mig,
jag talar om din trofasthet och räddning.
Jag döljer inte din nåd och sanning inför den stora församlingen.
12Herre, ta inte din barmhärtighet ifrån mig,
låt din nåd och sanning bevara mig.
13Olyckor utan tal omger mig,
mina synder har hunnit ifatt mig och jag orkar inte se dem.
De är fler än hårstråna på mitt huvud,
och hela mitt livsmod sviktar.
14Herre, jag ber, befria mig!
Skynda dig och kom till min hjälp!
15Låt skam och vanära komma över alla dem
som är ute efter mitt liv och vill utplåna det.
Låt dem som vill min olycka
vända tillbaka i förnedring.
16Låt dem som nu hånskrattar ”haha, haha” åt mig
häpna och skämmas.
17Men låt alla som söker dig glädjas och jubla i dig,
låt dem som älskar din räddning alltid säga: ”Herren är stor!”
18Jag är betryckt och fattig,
men ändå tänker Herren på mig.
Du är min hjälp och befriare,
min Gud, dröj inte!
Salmo 40Sal 40 En el texto hebreo 40:1-17 se numera 40:2-18.
40:13-17 – Sal 70:1-5
Al director musical. Salmo de David.
1Puse en el Señor toda mi esperanza;
él se inclinó hacia mí y escuchó mi clamor.
2Me sacó de la fosa fatal,
del lodo y del pantano;
puso mis pies sobre una roca,
y me plantó en terreno firme.
3Puso en mis labios un cántico nuevo,
un himno de alabanza a nuestro Dios.
Al ver esto, muchos tuvieron miedo
y pusieron su confianza en el Señor.
4Dichoso quien
pone su confianza en el Señor
y no recurre a los soberbios
ni a los que se pierden tras la mentira.
5Muchas son, Señor mi Dios,
las maravillas que tú has hecho.
No es posible enumerar
tus planes en favor nuestro.
Si quisiera anunciarlos y proclamarlos,
serían más de lo que puedo contar.
6A ti no te complacen sacrificios ni ofrendas,
pero has abierto mis oídos para oírte;
tú no has pedido holocaustos ni sacrificios por el pecado.
7Por eso dije: «Aquí me tienes
—como el libro dice de mí—.
8Me agrada, Dios mío, hacer tu voluntad;
tu Ley la llevo dentro de mí».
9En medio de la gran asamblea
he proclamado tu justicia.
Tú bien sabes, Señor,
que no he sellado mis labios.
10No escondo tu justicia en mi corazón,
sino que doy a conocer tu fidelidad y tu salvación.
No oculto en la gran asamblea
tu gran amor y tu verdad.
11No me niegues, Señor, tu misericordia;
que siempre me protejan tu amor y tu verdad.
12Muchos males me han rodeado;
tantos son que no puedo contarlos.
Me han alcanzado mis iniquidades
y ya ni puedo ver.
Son más que los cabellos de mi cabeza
y mi corazón desfallece.
13Por favor, Señor, ¡ven a librarme!
¡Ven pronto, Señor, en mi auxilio!
14Que sean avergonzados y confundidos
todos los que tratan de matarme.
Que retrocedan humillados
todos los que desean mi ruina.
15Que se llenen de pánico por su vergüenza
los que se burlan de mí.
16Pero que todos los que te buscan
se alegren en ti y se regocijen;
que los que aman tu salvación digan siempre:
«¡Sea el Señor exaltado!».
17Yo soy pobre y necesitado;
quiera el Señor tomarme en cuenta.
Tú eres mi socorro y mi libertador;
¡no te demores, Dios mío!
