Psaltaren 36 – NUB & NAV

Swedish Contemporary Bible

Psaltaren 36:1-13

Psalm 36

Guds trofasthet, rättvisa och kärlek i motsats till människors synd och ondska

1För körledaren. Av Herrens tjänare David.

2I mitt innersta hör jag synden viska till den gudlöse,

i hans ögon finns ingen gudsfruktan.36:2 Grundtextens innebörd är osäker.

3Han inbillar sig att den orätt han gjort aldrig upptäcks,

att den aldrig blir förhatlig.36:3 Grundtextens exakta innebörd är osäker.

4Men allt han säger är orätt och svek.

Han gör inte längre det som är förståndigt och gott.

5Till och med på sin bädd smider han onda planer,

han har hängett sig åt en väg som inte är god,

han skyr inget ont.

6Herre, till himlen når din nåd,

din trofasthet upp till skyarna.

7Din rättfärdighet är som väldiga berg,

din rättvisa som det stora djupet.

Både människor och djur räddar du, Herre.

8Hur dyrbar är inte din nåd, Gud!

Människobarnen har sin tillflykt under dina vingars skugga.

9De får njuta av överflödet i ditt hus,

du låter dem dricka ur dina glädjeströmmar.

10Hos dig är livets källa,

i ditt ljus ser vi ljuset.

11Låt din nåd förbli hos dem som känner dig,

din rättfärdighet i uppriktiga hjärtan.

12Låt inte de stolta få trampa på mig,

och låt inte de onda driva bort mig.

13Där ligger de, de som gör orätt,

de har kastats ner

och kommer aldrig mer att resa sig.

Ketab El Hayat

مزمور 36:1-12

الْمَزْمُورُ السَّادِسُ وَالثَّلاثُونَ

لِقَائِدِ الْمُنْشِدِينَ، لِعَبْدِ الرَّبِّ دَاوُدَ

1يُنْبِئُنِي قَلْبِي فِي دَاخِلِي بِمَعْصِيَةِ الشِّرِّيرِ، الَّذِي لَا يَرْتَدِعُ خَوْفاً مِنَ اللهِ. 2فَإِنَّهُ يَتَمَلَّقُ نَفْسَهُ (لِيُقْنِعَهَا) أَنَّ خَطِيئَتَهُ الْمَمْقُوتَةَ لَنْ تُكْتَشَفَ وَتُدَانَ. 3كَلامُ فَمِهِ إِثْمٌ وَنِفَاقٌ، وَقَدْ كَفَّ عَنِ التَّعَقُّلِ لأَجْلِ عَمَلِ الْخَيْرِ. 4يَتَفَكَّرُ فِي الْبَاطِلِ عَلَى سَرِيرِه لَيْلاً. وَيَسْلُكُ فِي سَبِيلِ السُّوءِ لَا يَسْتَنْكِرُ الشَّرَّ.

5يَا رَبُّ، إِنَّ رَحْمَتَكَ فِي السَّمَاوَاتِ، وَأَمَانَتَكَ تَبْلُغُ الْغُيُومَ. 6عَدْلُكَ ثَابِتٌ مِثْلُ الْجِبَالِ الشَّامِخَةِ، وَأَحْكَامُكَ كَالْعُمْقِ السَّحِيقِ. وَأَنْتَ يَا رَبُّ تَحْفَظُ النَّاسَ وَالْبَهَائِمَ جَمِيعاً. 7اللهُمَّ، مَا أَثْمَنَ رَحْمَتَكَ! فَإِنَّ بَنِي الْبَشَرِ يَحْتَمُونَ فِي ظِلِّ جَنَاحَيْكَ. 8يَرْتَوُونَ مِنْ خَيْرَاتِ بَيْتِكَ، وَمِنْ نَهْرِ نِعَمِكَ تَسْقِيهِمْ. 9لأَنَّ عِنْدَكَ نَبْعَ الْحَيَاةِ، وَبِنُورِكَ نَرَى النُّورَ. 10أَدِمْ رَحْمَتَكَ لِعَارِفيِكَ، وَعَدْلَكَ لِذَوِي الْقُلُوبِ الْمُسْتَقِيمَةِ. 11لَا تَدَعْ قَدَمَ الْمُتَكَبِّرِ تَبْلُغُنِي، وَيَدَ الأَشْرَارِ تُزَحْزِحُنِي. 12هُنَاكَ سَقَطَ فَاعِلُو الإِثْمِ، طُرِحُوا، عَجَزُوا عَنِ النُّهُوضِ.