Psalm 18
Kungens tacksägelse
(2 Sam 22:1-51)
1För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren, när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Sauls våld.
2Herre, vad jag älskar dig, du min styrka!
3Herren är min klippa,
han är min borg, min räddare.
Han är min Gud, min tillflykts klippa.
Han är min sköld och min frälsnings horn18:3 Genomgående i Psaltaren är horn en bild för ära, makt och styrka., mitt värn.
4När jag ropar till Herren,
han som är värd allt pris,
räddar han mig från alla mina fiender.
5Dödens snaror omgav mig,
fördärvets strömmar sköljde över mig.
6Dödsrikets band omgav mig,
dödens snaror föll över mig.
7I min förtvivlan vädjade jag till Herren,
ropade till min Gud, och han hörde mig i sitt tempel.
Mitt rop nådde hans öron.
8Då darrade jorden och bävade,
bergens grundvalar skakade.
De skälvde, för han var vred.
9Rök vällde fram ur hans näsborrar
och eldslågor slog ut från hans mun.
Han sprutade glöd.
10Han sänkte ner himlen
och kom ner med mörka moln under sina fötter.
11Han red på en kerub och flög,
med vindens vingar svävade han fram.
12Han dolde sig inne i mörkrets tält som omslöt honom:
mörka vatten, tjocka regnmoln.
13I ljuset av hans närvaro bröt molnen fram,
med hagel och klot av eld.
14Herren dundrade i himlen.
Den Högste lät sin stämma höras
med hagel och klot av eld.
15Han sköt sina pilar och skingrade dem,
han lät blixtar i mängd ljunga och förvirrade dem.
16Vattnens bäddar visade sig,
jordens grund blev synlig på din tillrättavisning, Herre,
för din vredes stormvind.
17Från höjden sträckte han ner sin hand, grep tag i mig
och drog mig upp ur det djupa vattnet.
18Han räddade mig från mina mäktiga fiender,
från dem som var starkare än jag.
19De anföll mig på min olyckas dag,
men Herren blev mitt stöd.
20Han ledde mig till en rymlig plats,
han räddade mig,
för han älskar mig.
21Eftersom jag hade handlat rättfärdigt och rent
belönade Herren mig.
22Jag har följt Herrens vägar.
Jag har inte avfallit och vänt mig bort ifrån min Gud.
23Jag har noga hållit hans lagar
och aldrig överträtt någon enda av dem.
24Jag har varit fläckfri inför honom
och aktat mig för att synda.
25Därför har Herren belönat min rättfärdighet,
mina händers renhet inför honom.
26Du är trogen mot den som är trogen.
Du är pålitlig för den som är pålitlig.
27Du visar dig ren mot den rene,
men den som sviker möter du med list.
28Du räddar det folk som är förnedrat,
men du förödmjukar de stolta.
29Du låter mitt ljus lysa, Herre, min Gud,
förvandlar mitt mörker till ljus.
30Med din hjälp kan jag anfalla en här,
med min Gud störta fram mot en mur.
31Guds väg är fullkomlig.
Alla Herrens ord är sanna.
Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.
32Vem är Gud utom Herren?
Vem är en klippa utom vår Gud?
33Gud ger mig kraft
och hjälper mig att vandra på den rätta vägen.
34Han gör mig säker på foten som en hind,
och ställer mig uppe på bergen.
35Han ger mig skicklighet i striden
och lär mig hur jag ska spänna bågen.
36Du gav mig din frälsnings sköld.
Din högra hand stödde mig
och när du svarade mig, stärkte du mig18:36 En annan möjlig betydelse är: din omtanke stärkte mig..
37Du gav mig fotfäste,
så att jag aldrig behövde snava.
38Jag förföljde mina fiender
och hann upp dem,
och jag vände inte om
förrän alla hade förintats.
39Jag krossade dem, så att de inte kunde resa sig.
Jag trampade ner dem fullständigt.
40Du gav mig styrka till att strida.
Mina fiender föll besegrade framför mina fötter.
41Du drev mina fiender på flykten.
Jag har utplånat dem allesammans.
42De ropade på hjälp,
men ingen räddade dem.
De ropade på Herren,
men han svarade inte.
43Jag krossade dem till dammkorn.
Jag trampade ner dem som smuts på gatan.
44Du räddade mig då jag anfölls av folken.
Du gjorde mig till ledare över folken,
även främlingar kom och betjänade mig.
45Främlingar kom krypande till mig.
När jag talade till dem, lydde de.
46Främlingars mod försvann,
och darrande kom de ut ur sina fästen.
47Herren lever! Prisad vare han,
min klippa, upphöjd vare min frälsnings Gud!
48Gud låter mig hämnas mina fiender,
och lägger folken under mig.
49Du räddar mig undan mina fiender.
Du låter dem inte få tag på mig,
utan skyddar mig från dessa våldsmän.
50Därför vill jag prisa dig bland folken, Herre,
och sjunga till din ära!
51Han ger stora segrar till sin smorde kung.
Han är nådig mot David
och hans ättlingar för evigt.
Salmo 18Sal 18 En el texto hebreo 18:1-50 se numera 18:2-51. Este canto de David se repite con poca variación en 2S 22:1-51.
Al director musical. De David, siervo del Señor. David dedicó al Señor la letra de esta canción cuando el Señor lo libró de las manos de todos sus enemigos y de las manos de Saúl. Dijo así:
1¡Cuánto te amo, Señor, fuerza mía!
2El Señor es mi roca, mi amparo, mi libertador;
es mi Dios, la roca en que me refugio.
Es mi escudo, el poder que me salva,18:2 el poder que me salva. Lit. el cuerno de mi salvación.
¡mi más alto escondite!
3Invoco al Señor, que es digno de alabanza,
y quedo a salvo de mis enemigos.
4Los lazos de la muerte me envolvieron;
los torrentes destructores me abrumaron.
5Los lazos del sepulcro18:5 del sepulcro. Lit. del Seol. me enredaron;
las redes de la muerte me atraparon.
6En mi angustia invoqué al Señor;
clamé a mi Dios por ayuda.
Él me escuchó desde su Templo;
¡mi clamor llegó a sus oídos!
7La tierra tembló, se estremeció;
se sacudieron los cimientos de los montes;
temblaron a causa de su enojo.
8Por la nariz echaba humo,
por la boca, fuego consumidor;
¡lanzaba carbones encendidos!
9Rasgando el cielo, descendió,
pisando sobre oscuros nubarrones.
10Montando sobre un querubín, surcó los cielos
y se remontó sobre las alas del viento.
11De las tinieblas y los oscuros nubarrones
hizo su escondite, una tienda que lo rodeaba.
12De su radiante presencia brotaron nubes,
granizos y carbones encendidos.
13En el cielo, entre granizos y carbones encendidos,
se oyó el trueno del Señor;
resonó la voz del Altísimo.
14Lanzó sus flechas y dispersó a los enemigos;
con relámpagos los desconcertó.
15A causa de tu reprensión, oh Señor,
y por el resoplido de tu enojo,18:15 por … tu enojo. Lit. por el soplo del aliento de tu nariz.
las cuencas del mar quedaron a la vista;
al descubierto quedaron los cimientos de la tierra.
16Extendiendo su mano desde lo alto,
tomó la mía y me sacó del mar profundo.
17Me libró de mi enemigo poderoso,
de aquellos que me odiaban y eran más fuertes que yo.
18En el día de mi desgracia me salieron al encuentro,
pero mi apoyo fue el Señor.
19Me sacó a un amplio espacio;
me libró porque se agradó de mí.
20El Señor me ha pagado conforme a mi justicia;
me ha premiado conforme a la limpieza de mis manos.
21He guardado los caminos del Señor
y no he cometido el error de alejarme de mi Dios.
22Presentes tengo todas sus leyes;
no me he alejado de sus estatutos.
23He sido íntegro ante él
y me he abstenido de pecar.
24El Señor me ha recompensado conforme a mi justicia,
conforme a la limpieza de mis manos ante sus ojos.
25Tú eres fiel con quien es fiel
e íntegro con quien es íntegro;
26sincero eres con quien es sincero,
pero sagaz con el que es tramposo.
27Tú das la victoria a los humildes,
pero humillas a los altivos.
28Tú, Señor, mantienes mi lámpara encendida;
tú, Dios mío, iluminas mis tinieblas.
29Con tu apoyo me lanzaré contra un ejército;
contigo, Dios mío, podré asaltar murallas.
30El camino de Dios es perfecto;
la palabra del Señor es intachable.
Escudo es Dios a los que se refugian en él.
31Pues ¿quién es Dios sino el Señor?
¿Quién es la Roca sino nuestro Dios?
32Es él quien me arma de valor
y hace perfecto mi camino;
33da a mis pies la ligereza del venado
y me mantiene firme en las alturas;
34adiestra mis manos para la batalla
y mis brazos para tensar un arco de bronce.
35Tú me cubres con el escudo de tu salvación
y con tu diestra me sostienes;
tu ayuda me ha hecho prosperar.
36Has despejado el paso de mi camino,
para que mis tobillos no se tuerzan.
37Perseguí a mis enemigos, les di alcance
y no retrocedí hasta verlos aniquilados.
38Los aplasté. Ya no pudieron levantarse.
¡Cayeron debajo de mis pies!
39Tú me armaste de valor para el combate;
doblegaste ante mí a los rebeldes.
40Hiciste retroceder a mis enemigos
y así exterminé a los que me odiaban.
41Pedían ayuda y no hubo quien los salvara.
Al Señor clamaron,18:41 Al Señor clamaron (versiones antiguas); TM no incluye clamaron. pero no respondió.
42Los desmenucé. Parecían polvo disperso por el viento.
Los pisoteé18:42 Los pisoteé (LXX, Siríaca, Targum, mss. y 2S 22:43); Los vacié (TM). como al lodo de las calles.
43Me has librado de los conflictos con el pueblo;
me has puesto por líder de las naciones;
me sirve gente que yo no conocía.
44Apenas me oyen, me obedecen;
son extranjeros y me rinden homenaje.
45Esos extraños se descorazonan
y temblando salen de sus refugios.
46¡El Señor vive! ¡Alabada sea mi Roca!
¡Exaltado sea el Dios de mi salvación!
47Él es el Dios que me vindica,
el que pone los pueblos a mis pies.
48Tú me libras de mis enemigos,
me exaltas por encima de mis adversarios,
me salvas de los hombres violentos.
49Por eso, Señor, te alabo entre las naciones
y canto salmos a tu nombre.
50Él da grandes victorias a su rey;
a su ungido David y a sus descendientes
les muestra por siempre su gran amor.
