Psaltaren 16 – NUB & NAV

Swedish Contemporary Bible

Psaltaren 16:1-11

Psalm 16

Herren som den frommes arv

1En inskrift16:1 Termens exakta innebörd i grundtexten är osäker. av David.

Skydda mig, Gud,

för till dig tar jag min tillflykt.

2Jag säger till Herren: ”Du är min Herre,

och allt mitt goda kommer från dig.”16:2 Grundtextens verbform säger är osäker, liksom innebörden generellt i dessa verser.

3Hos de heliga i landet, de härliga,

har jag all min glädje.

4De som jagar efter andra gudar

kommer att dra mer olycka över sig.

Jag tänker inte offra blodsoffer åt dem,

och jag vill inte ens uttala deras namn.

5Herren själv är min arvedel, min bägare.

Du bestämmer min del.

6Jag har fått mig tilldelad en underbar lott,

ja, ljuvlig är min arvedel.

7Jag vill lova Herren, som ger mig råd,

på natten förmanar mig mitt innersta.

8Jag har alltid Herren inför mig,

eftersom han står vid min sida vacklar jag inte.

9Därför är mitt hjärta fyllt av glädje,

och jag ropar ut mitt jubel,

också min kropp vilar i trygghet,

10för du ska inte lämna mig kvar i dödsriket,

eller låta din helige förmultna.

11Du visar mig vägen till livet,

du fyller mig med glädje inför dig,

med ljuvlighet vid din högra sida för alltid.

Ketab El Hayat

مزمور 16:1-11

الْمَزْمُورُ السَّادِسُ عَشَرَ

لِقَائِدِ الْمُنْشِدِينَ. مَزْمُورٌ لِدَاوُدَ

1احْفَظْنِي يَا اللهُ، فَإِنِّي مُتَوَكِّلٌ عَلَيْكَ. 2قُلْتُ لِلرَّبِّ: أَنْتَ سَيِّدِي، وَلَا خَيْرَ لِي بِمَعْزِلٍ عَنْكَ. 3كُلُّ بَهْجَتِي فِي قِدِّيسِي الأَرْضِ وَأَفَاضِلِهَا. 4تَتَكَاثَرُ أَوْجَاعُ الْمُتَهَافِتِينَ وَرَاءَ غَيْرِكَ. أَمَّا أَنَا فَتَقْدِمَاتُ سَكَائِبِهِمِ الدَّمَوِيَّةِ لَا أُقَدِّمُ، وَلَا أَذْكُرُ أَسْمَاءَ أَوْثَانِهِمْ بِشَفَتَيَّ. 5الرَّبُّ نَصِيبِي وَمِيرَاثِي وَكَأْسُ ارْتِوَائِي. أَنْتَ حَافِظُ قِسْمَتِي. 6فِي أَرْضٍ بَهِيجَةٍ وَقَعَتْ قِسْمَةُ حِصَّتِي. فَمَا أَفْضَلَ هَذَا الْمِيرَاثَ عِنْدِي!

7أُبَارِكُ الرَّبَّ نَاصِحِي، وَفِي اللَّيْلِ أَيْضاً يُرْشِدُنِي ضَمِيرِي. 8جَعَلْتُ الرَّبَّ أَمَامِي دَائِماً فَإِنَّهُ عَنْ يَمِينِي فَلَا أَتَزَعْزَعُ. 9لِذَلِكَ فَرِحَ قَلْبِي وَتَهَلَّلَ لِسَانِي حَتَّى إِنَّ جَسَدِي سَيَرْقُدُ عَلَى رَجَاءٍ، 10لأَنَّكَ لَنْ تَتْرُكَ نَفْسِي فِي هُوَّةِ الأَمْوَاتِ وَلَنْ تَدَعَ وَحِيدَكَ الْقُدُّوسَ يَنَالُ مِنْهُ الْفَسَادُ. 11هَدَيْتَنِي سُبُلَ الْحَيَاةِ: فَإِنَّ مِلْءَ الْبَهْجَةِ فِي حَضْرَتِكَ، وَفِي يَمِينِكَ مَسَرَّاتٌ أَبَدِيَّةٌ.