Psalm 147
Tacksägelse för det goda Herren ger
1Halleluja!
Det är gott att lovsjunga vår Gud!
Lovsången är skön och ljuvlig.
2Herren bygger upp Jerusalem,
han samlar det skingrade Israel.
3Han helar dem som har förkrossade hjärtan
och förbinder deras sår.
4Han har bestämt stjärnornas antal
och gett var och en ett namn.
5Vår Herre är stor,
hans makt är oinskränkt,
hans förstånd är obegränsat.
6Herren stöder de ödmjuka,
men de gudlösa slår han till marken.
7Sjung till Herren med tacksamhet!
Lovsjung vår Gud till harpa!
8Han täcker himlen med moln
och låter regn falla på jorden.
Han låter gräset växa på bergen.
9Han ger mat åt djuren
och åt korpens ungar när de skriker.
10Hästens styrka imponerar inte på honom.
Mannens snabba steg är ingen glädje för honom.
11Herren gläder sig över dem som fruktar honom
och hoppas på hans nåd.
12Jerusalem, lova Herren!
Sion, prisa din Gud!
13Han gör bommarna i dina portar starka
och välsignar dina barn med dig.
14Han låter fred råda vid dina gränser
och mättar dig med det finaste vete.
15Han ger jorden sina befallningar,
och snabbt går hans ord ut.
16Han breder ut snö som ull,
och han sprider ut frosten som aska.
17Han kastar ner hagel som smulor;
vem kan uthärda hans kyla?
18Han sänder sitt ord, och isen smälter,
han andas, och vattnen strömmar.
19Han har gjort sitt ord känt för Jakob,
sina bud och beslut för Israel.
20Något sådant har han inte gjort för andra folk.
De känner inte till hans bud.
Halleluja!
Salmo 147
1Louvem o Senhor!
É bom cantar louvores ao nosso Deus!
É agradável e justo louvá-lo!
2O Senhor restaura Jerusalém
e faz regressar os exilados de Israel.
3Conforta os que têm o coração quebrantado;
ele cura as suas feridas.
4Sabe o número exato das estrelas,
chamando todas pelos seus nomes.
5Por isso, o nosso Senhor é grande!
O seu poder é absoluto!
A sua sabedoria não tem limite!
6O Senhor dá força aos humildes,
mas abate até ao pó os que praticam o mal.
7Cantem-lhe cânticos de gratidão!
Cantem louvores ao nosso Deus,
acompanhados de harpa!
8É por ele que o céu se cobre de nuvens
que se destilam em chuva sobre a terra,
fazendo crescer a erva nos montes.
9Os animais devem-lhe o seu sustento;
os filhotes dos corvos recebem dele a comida, quando chamam.
10O Senhor não tem interesse especial
na força do cavalo nem nos músculos do ser humano.
11Tem alegria, sim, naqueles que o temem
e naqueles que se apoiam na sua bondade.
12Ó Jerusalém, louva o Senhor!
Louva o teu Deus, ó Sião!
13Foi ele quem reforçou as trancas das tuas portas,
e deu paz e segurança aos teus habitantes.
14Trouxe tranquilidade a toda a nação;
encheu os teus celeiros de trigo excelente.
15Envia as suas ordens à Terra
e a sua palavra corre velozmente por toda a parte.
16Faz cair a neve, branca como a lã,
e espalha a geada como um manto cristalino.
17É por ele que o granizo cai sobre a terra
e o frio intenso a que ninguém consegue resistir.
18Mas depois, pela sua palavra,
o calor vem derreter tudo: neve, gelo, geada.
Os ventos sopram e as águas retomam as torrentes.
19Ensinou a Jacob as suas leis
e todos os seus regulamentos a Israel.
20Isso ele não fez com nenhuma outra nação;
os outros povos desconhecem os seus estatutos.
Louvem o Senhor!
