Psalm 122
Bön om fred för Jerusalem
1En vallfartssång. Av David.
Jag blev glad när man sa till mig:
”Kom, så går vi till Herrens hus.”
2Nu står vi i dina portar, Jerusalem,
3Jerusalem, du väluppförda stad,
där husen står tätt intill varandra.122:3 Grundtextens innebörd är osäker.
4Dit går stammarna upp,
Herrens stammar
– det är en förordning åt Israel –
för att prisa Herren.
5För där står domstolar,
troner för Davids kungahus.
6Be om fred för Jerusalem!
Låt det gå väl för alla som älskar dig.
7Låt friden härska innanför dina murar
och tryggheten i dina palats.
8För mina bröders och vänners skull
ber jag om fred för dig.
9För Herrens, vår Guds, hus skull
vill jag söka ditt bästa.
الْمَزْمُورُ الْمِئَةُ وَالثَّانِي وَالْعِشْرُونَ
تَرْنِيمَةُ الْمَصَاعِدِ
1فَرِحْتُ بِالْقَائِلِينَ لِي: لِنَذْهَبْ مَعاً إِلَى بَيْتِ الرَّبِّ. 2تَقِفُ أَقْدَامُنَا الآنَ دَاخِلَ أَبْوَابِكِ يَا أُورُشَلِيمُ. 3أُورُشَلِيمُ الْمَبْنِيَّةُ كَمَدِينَةٍ مُتَمَاسِكَةٍ مُتَّحِدَةٍ. 4إِلَيْهَا صَعِدَتِ الأَسْبَاطُ، أَسْبَاطُ الرَّبِّ لِتَرْفَعَ الشُّكْرَ لَهُ بِحَسَبِ أَوَامِرِهِ. 5هُنَاكَ نُصِبَتْ عُرُوشُ الْقَضَاءِ، عُرُوشُ آلِ دَاوُدَ. 6صَلُّوا لأَجْلِ سَلامِ أُورُشَلِيمَ. لِيُفْلِحْ مُحِبُّوكِ وَيَطْمَئِنُّوا. 7لِيَكُنِ السَّلامُ دَاخِلَ أَسْوَارِكِ، وَالأَمَانُ دَاخِلَ قُصُورِكِ. 8مِنْ أَجْلِ إِخْوَتِي وَأَصْحَابِي أَقُولُ: لِيَسُدْ فِيكِ سَلامٌ. 9مِنْ أَجْلِ الرَّبِّ إِلَهِنَا أَلْتَمِسُ لَكِ خَيْراً.
