Psalm 108
Lovprisning, bön om seger med Guds kraft
(Ps 57:8-12; 60:7-14)
1En sång, en psalm av David.
2Gud, mitt hjärta är orubbligt.
Jag vill sjunga och spela
av hela min själ till din ära108:2 …av hela min själ till din ära ordagrant: ja, min ära.Det hebreiska ordet syftar på någonting tungt, högt, magnifikt, vördnadsväckande och kan här kanske också tolkas som helhjärtenhet: Jag vill sjunga och spela av hela min själ/av hela mitt hjärta..
3Vakna upp, harpa och lyra!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
4Herre, jag vill prisa dig bland folken,
inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.
5Din nåd är stor, högre än himlen når den,
din trofasthet upp till skyarna.
6Gud, du är upphöjd över himlen!
Visa din höghet över hela jorden!
7Befria dina älskade,
rädda oss med din starka hand, hjälp oss.
8Gud har talat i sin helgedom:
”Jag ska triumfera,
dela ut Shekem och mäta upp Suckotdalen.
9Gilead är mitt och Manasse är mitt,
Efraim är min hjälm och Juda min spira.
10Moab är mitt tvättfat,
mot Edom ska jag kasta min sko,
och över filistéerna ska jag höja ett segerrop.”
11Vem kan leda mig till den befästa staden?
Vem kan leda mig till Edom?
12Har inte du, Gud, förkastat oss
och inte längre velat gå ut med våra härar?
13Hjälp oss nu mot fienden,
för människor kan inte rädda.
14Med Gud på vår sida ska vi vinna,
för han kommer att trampa ner våra fiender.
Salmo 108Sal 108 En el texto hebreo 108:1-13 se numera 108:2-14.
108:1-5 – Sal 57:7-11
108:6-13 – Sal 60:5-12
Cántico. Salmo de David.
1Firme está, oh Dios, mi corazón.
¡Voy a cantarte y entonarte salmos, gloria mía!
2¡Despierten, lira y arpa!
¡Haré despertar al nuevo día!
3Te alabaré, Señor, entre los pueblos;
te cantaré salmos entre las naciones.
4Pues tu gran amor es tan grande que rebasa los cielos
y tu verdad llega hasta las nubes.
5¡Sé exaltado, oh Dios, sobre los cielos!
¡Alza tu gloria sobre toda la tierra!
6Sálvanos con tu diestra y respóndenos,
para que tu pueblo amado quede a salvo.
7Dios ha dicho en su santuario:
«Triunfante repartiré a Siquén
y dividiré el valle de Sucot.
8Mío es Galaad, mío es Manasés;
Efraín es mi yelmo y Judá, mi cetro de mando.
9Moab es el recipiente en que me lavo las manos,
sobre Edom arrojo mi sandalia;
sobre Filistea lanzo gritos de triunfo».
10¿Quién me llevará a la ciudad fortificada?
¿Quién me mostrará el camino a Edom?
11¿No eres tú, oh Dios, quien nos ha rechazado?
¡Ya no sales, oh Dios, con nuestros ejércitos!
12Bríndanos tu apoyo contra el enemigo,
pues la ayuda humana será inútil.
13Con Dios obtendremos la victoria;
¡él aplastará a nuestros enemigos!
