Psalm 105
Herren har varit trofast
(1 Krön 16:8-22)
1Prisa Herren, åkalla honom.
Gör hans verk kända för alla folk.
2Sjung och spela till hans ära,
berätta om alla hans under!
3Lovprisa hans heliga namn,
låt dem som söker Herren få en innerlig glädje!
4Vänd er till Herren och hans kraft,
sök honom ständigt.
5Tänk på de mäktiga gärningar han har gjort,
hans under och den dom som han uttalat,
6ni som är ättlingar till hans tjänare Abraham,
till Jakob, hans utvalde.
7Han är Herren, vår Gud.
Över hela jorden sträcker sig hans domar.
8Han minns för evigt sitt förbund,
sina befallningar för tusen generationer,
9det förbund som han slöt med Abraham,
och sin ed till Isak.
10Han bekräftade det till Jakob som en stadga,
till Israel som ett evigt förbund.
11Han sa: ”Jag ska ge dig Kanaans land
till arv och egendom.”
12Fastän de var få till antalet,
en liten skara främlingar,
13och vandrade från folk till folk,
från rike till rike,
14lät han ingen förtrycka dem,
och han straffade kungar för deras skull.
15”Rör inte mina smorda,
skada inte mina profeter!”
16Han sände hungersnöd över landet
och förstörde deras matförråd.
17Men han hade före dem sänt en man, Josef,
som såldes som slav.
18Bojor sattes på hans fötter
och en järnring runt hans hals,
19tills den dag hans ord gick i uppfyllelse,
och Herrens ord gav honom rätt.
20Då lät kungen släppa honom fri,
folkens kung befriade honom.
21Kungen gjorde honom till herre över sitt hus,
till härskare över hela sin egendom,
22för att leda hans furstar som han ville
och lära hans äldste vishet.
23Israel kom till Egypten,
Jakob blev gäst i Hams land.
24Han gjorde sitt folk mycket fruktsamt,
han gjorde dem mer talrika än deras fiender.
25Han vände egypterna till att hata hans folk,
till konspiration mot hans tjänare.
26Han sände sin tjänare Mose,
och Aron, som han hade utvalt.
27De utförde hans tecken bland dem,
under i Hams land.
28Han sände mörker, så att allting blev mörkt.
De hade inte105:28 De kan syfta på Mose och Aron. I Septuaginta m.fl. saknas inte, och tanken blir då: de hade gjort uppror… gjort uppror mot hans ord.
29Han förvandlade deras vatten till blod
och lät deras fiskar dö.
30Deras land vimlade av grodor,
ända in i deras furstars sängkammare.
31Han befallde, och svärmar av flugor kom,
mygg över hela deras land.
32I stället för regn gav han dem hagel
och eldslågor i landet.
33Han slog ner deras vinrankor och fikonträd,
och alla träd vräktes omkull i deras land.
34På hans befallning kom gräshoppssvärmar
och ett oräkneligt antal gräshoppsyngel.
35De åt upp allt grönt i deras land,
och de åt upp skörden på deras mark.
36Slutligen dödade han allt förstfött i deras land,
alla deras manliga nyfödda.
37Sedan förde han dem ut ur landet med silver och guld,
och det fanns ingen i dess stammar som stapplade.
38Egypterna gladde sig när de gav sig iväg,
för de hade drabbats av fasor för Israels skull.
39Han bredde ut ett moln som skydd
och en eld som lyste om natten.
40De105:40 Egentligen han eller det, syftande på folket. Översättningen följer här Septuaginta m.fl. bad, och han sände vaktlar,
han mättade dem med bröd från himlen.
41Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram.
Det flöt som en flod genom det torra landet.
42För han tänkte på sitt heliga löfte
till sin tjänare Abraham.
43Han ledde ut sitt folk under jubel,
sina utvalda under glädjerop.
44Han gav dem land som tillhört andra folk.
De fick överta frukten av deras möda,
45för att de skulle hålla hans bud och lyda hans lagar.
Halleluja!
الْمَزْمُورُ الْمِئَةُ وَالْخَامِسُ
1قَدِّمُوا الشُّكْرَ لِلرَّبِّ. ادْعُوا بِاسْمِهِ. عَرِّفُوا بِأَعْمَالِهِ بَيْنَ الشُّعُوبِ. 2غَنُّوا لَهُ، اشْدُوا لَهُ. حَدِّثُوا بِكُلِّ عَجَائِبِهِ. 3تَبَاهَوْا بِاسْمِهِ الْقُدُّوسِ، لِتَفْرَحْ قُلُوبُ طَالِبِي الرَّبِّ.
4اطْلُبُوا الرَّبَّ وَقُوَّتَهُ، الْتَمِسُوا وَجْهَهُ دَائِماً. 5اذْكُرُوا عَجَائِبَهُ الَّتِي صَنَعَهَا، مُعْجِزَاتِهِ وَأَحْكَامَهُ الَّتِي نَطَقَ بِها. 6يَا ذُرِّيَّةَ إِبْرَاهِيمَ عَبْدِهِ، يَا بَنِي يَعْقُوبَ الَّذِينَ اخْتَارَهُمْ. 7هُوَ الرَّبُّ إِلَهُنَا، أَحْكَامُهُ تَمْلأُ الأَرْضَ كُلَّهَا. 8لَمْ يَنْسَ عَهْدَهُ قَطُّ وَلَا وَعْدَهُ الَّذِي قَطَعَهُ إِلَى أَلْفِ جِيلٍ، 9الْعَهْدَ الَّذِي أَبْرَمَهُ مَعَ إِبْرَاهِيمَ، وَالْقَسَمَ الَّذِي أَقْسَمَ بِهِ لإِسْحَاقَ. 10ثُمَّ ثَبَّتَهُ لِيَعْقُوبَ فَرِيضَةً، وَلإِسْرَائِيلَ مِيثَاقاً أَبَدِيًّا، 11قَائِلاً: «لَكَ أُعْطِي أَرْضَ كَنْعَانَ نَصِيبَ مِيرَاثٍ لَكُمْ». 12إِذْ كَانُوا قِلَّةً بَعْدُ، نَفَراً ضَئِيلاً مُتَغَرِّبِينَ فِي الأَرْضِ. 13مُتَنَقِّلِينَ مِنْ أُمَّةٍ إِلَى أُمَّةٍ، وَمِنْ مَمْلَكَةٍ إِلَى أُخْرَى. 14فَلَمْ يَدَعْ أَيَّ إِنْسَانٍ يَظْلِمُهُمْ، بَلْ وَبَّخَ مُلُوكاً مِنْ أَجْلِهِمْ. 15قَائِلاً: «لَا تَمَسُّوا مُسَحَائِي، وَلَا تُؤْذُوا أَنْبِيَائِي». 16ثُمَّ أَفْشَى مَجَاعَةً فِي الأَرْضِ، وَقَطَعَ الْخُبْزَ قِوَامَ طَعَامِهِمْ. 17لَكِنَّهُ أَرْسَلَ أَمَامَهُمْ يُوسُفَ، فَبِيعَ عَبْداً. 18آذَوْا بِالْقُيُودِ قَدَمَيْهِ، وَبِالْحَدِيدِ طَوَّقُوا عُنُقَهُ. 19إِلَى أَنْ تَحَقَّقَ تَفْسِيرُهُ لِلأَحْلامِ فِي أَوَانِهِ، وَبَرْهَنَتْ كَلِمَةُ الرَّبِّ صِدْقَهُ. 20فَأَرْسَلَ الْمَلِكُ وَأَطْلَقَهُ، حَاكِمُ الشَّعْبِ حَرَّرَهُ. 21أَقَامَهُ سَيِّداً عَلَى قَصْرِهِ، وَمُتَسَلِّطاً عَلَى جَمِيعِ أَمْلاكِهِ. 22يَتَصَرَّفُ بِوُلاتِهِ حَسَبَ مَسَرَّتِهِ، وَيُلَقِّنُ شُيُوخَهُ الْحِكْمَةَ. 23ثُمَّ جَاءَ إِسْرَائِيلُ إِلَى أَرْضِ مِصْرَ. تَغَرَّبَ يَعْقُوبُ فِي بَلَدِ حَامٍ.
24فَكَثَّرَ اللهُ شَعْبَهُ، وَجَعَلَهُ أَقْوَى مِنْ أَعْدَائِهِ، 25الَّذِينَ حَوَّلَ قُلُوبَهُمْ لِيُبْغِضُوا شَعْبَهُ، وَيَكِيدُوا لِعَبِيدِهِ. 26عِنْدَئِذٍ أَرْسَلَ مُوسَى عَبْدَهُ وَهَارُونَ مُخْتَارَهُ. 27فَأَجْرَيَا بَيْنَهُمْ آيَاتِهِ، وَصَنَعَا عَجَائِبَ فِي مِصْرَ. 28بَعَثَ ظَلاماً، تَغَشَّتْ بِهِ الأَرْضُ، وَلَكِنَّ الْمِصْرِيِّينَ عَانَدُوا كَلِمَتَهُ. 29حَوَّلَ مِيَاهَهُمْ إِلَى دَمٍ وَأَمَاتَ أَسْمَاكَهُمْ. 30فَاضَتْ أَرْضُهُمْ ضَفَادِعَ حَتَّى بَلَغَتْ مَخَادِعَ مُلُوكِهِمْ. 31أَمَرَ فَأَقْبَلَ الذُّبَابُ وَالْبَعُوضُ فَانْتَشَرَ فِي كُلِّ أَرْضِهِمْ 32أَمْطَرَ عَلَيْهِمْ بَرَداً وَأَلْهَبَ أَرْضَهُمْ بِالْبُرُوقِ. 33ضَرَبَ كُرُومَهُمْ وَتِينَهُمْ، وَهَشَّمَ كُلَّ أَشْجَارِهِمْ 34أَمَرَ، فَتَوَافَدَ الْجَرَادُ الطَّيَّارُ وَالزَّحَّافُ بِأَعْدَادٍ لَا تُحْصَى، 35فَالْتَهَمَ كُلَّ عُشْبِ أَرْضِهِمْ، وَأَكَلَ ثِمَارَ حُقُولِهِمْ. 36ثُمَّ قَتَلَ الرَّبُّ جَمِيعَ أَبْكَارِ أَرْضِهِمْ، أَوَائِلَ ثِمَارِ خُصُوبَتِهِمْ جَمِيعاً. 37وَأَخْرَجَ شَعْبَهُ مُحَمَّلِينَ بِفِضَّةٍ وَذَهَبٍ، وَلَمْ يَتَعَثَّرْ فِي الْمَسِيرِ مِنْ عَشَائِرِهِمْ وَاحِدٌ. 38فَرِحَ أَهْلُ مِصْرَ بِخُرُوجِهِمْ لأَنَّ رُعْبَهُمْ غَلَبَ عَلَيْهِمْ.
39نَشَرَ سَحَابَةً فَوْقَ شَعْبِهِ، غِطَاءً لَهُمْ، وَأَرْسَلَ نَاراً تُضِيءُ لَهُمْ لَيْلاً. 40طَلَبُوا طَعَاماً فَبَعَثَ لَهُمْ طُيُورَ السَّلْوَى وَمِنْ خُبْزِ السَّمَاءِ أَشْبَعَهُمْ. 41فَلَقَ الصَّخْرَةَ وَفَجَّرَ مِنْهَا الْمِيَاهَ، فَجَرَتْ فِي الصَّحْرَاءِ كَأَنَّهَا نَهْرٌ. 42لأَنَّهُ ذَكَرَ كَلِمَتَهُ الْمُقَدَّسَةَ الَّتِي وَعَدَ بِها إِبْرَاهِيمَ عَبْدَهُ. 43وَهَكَذَا أَخْرَجَ شَعْبَهُ مِنْ مِصْرَ بِابْتِهَاجٍ وَمُخْتَارِيهِ بِتَرَانِيمِ الظَّفَرِ. 44وَوَهَبَهُمْ أَرَاضِيَ الأُمَمِ، فَامْتَلَكُوا غَلَّاتٍ تَعِبَتْ فِيهَا شُعُوبٌ أُخْرَى. 45لِيُمَارِسُوا فَرَائِضَهُ وَيُطِيعُوا شَرَائِعَهُ. هَلِّلُويَا.
