Psalm 102
Ångerpsalm; tröst i nöden
1Bön av en betryckt och svag som utgjuter sin klagan inför Herren.
2Herre, hör min bön!
Låt mitt rop om hjälp nå dig!
3Dölj dig inte för mig när jag är i nöd.
Lyssna, och skynda dig att svara mig när jag ropar.
4För mina dagar försvinner som rök,
och det brinner i mitt inre som en glöd.
5Mitt innersta är förtorkat,
vissnat som gräs.
Jag glömmer att äta min mat,
6och min suckan har gjort
att jag magrat till bara skinn och ben.
7Jag är som en pelikan102:7 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, förutom att det är någon sorts oren fågel. långt ute i vildmarken,
som en uggla bland ruiner.
8Jag ligger vaken,
jag är som en ensam fågel på taket.
9Mina fiender hånar mig dag efter dag
och använder mig i svordomar.
10Jag äter aska som bröd
och blandar min dryck med tårar,
11för din vredes och förbittrings skull.
Du har gripit mig och stött bort mig.
12Mitt liv är som kvällsskuggan,
jag vissnar som gräset.
13Men du, Herre, regerar i evighet,
och från generation till generation ska man komma ihåg dig.
14Du ska gripa in
och visa nåd mot Sion.
Nu är det dags att visa medlidande med det,
nu har den tiden kommit.
15Dina tjänare älskar dess stenar,
de lider av att se det ligga i grus.
16Folken ska frukta Herrens namn
och kungarna på jorden din härlighet,
17när Herren bygger upp Sion på nytt
och visar sig i sin härlighet.
18Han ska lyssna till de nödlidandes böner
och inte förakta vad de ber om.
19Detta ska skrivas ner för kommande generationer,
för att folk som han kommer att skapa102:19 Eller har skapat. ska prisa Herren.
20För han blickar ner från sin heliga höjd,
Herren ser ner till jorden.
21Han hör den fångnes klagan
och befriar de dödsdömda.
22Herrens namn ska förkunnas i Sion
och hans lov i Jerusalem,
23när folk och riken samlas
för att tjäna honom.
24Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år.
Han har förkortat min levnadstid.
25Jag säger:
”Min Gud, ryck inte bort mig mitt i livet,
du som själv lever från generation till generation!
26För länge sedan lade du jordens grund,
och himlarna är dina händers verk.
27De ska försvinna, men du består.
De är alla som utslitna kläder som du byter ut,
och de försvinner.
28Men du är densamme,
och dina år ska aldrig ta slut.
29Dina tjänares barn ska leva vidare hos dig,
och deras efterkommande bestå inför dig.”
Salmo 102Sal 102 En el texto hebreo 102:1-28 se numera 102:2-29.
Oración de un afligido que, a punto de desfallecer, da rienda suelta a su lamento ante el Señor.
1Escucha, Señor, mi oración;
llegue a ti mi clamor.
2No escondas de mí tu rostro
cuando me encuentro angustiado.
Inclina a mí tu oído;
respóndeme pronto cuando te llame.
3Pues mis días se desvanecen como el humo;
los huesos me arden como brasas.
4Mi corazón decae y se marchita como la hierba;
¡hasta he perdido el apetito!
5Por causa de mis fuertes quejidos
se pueden contar mis huesos.102:5 se pueden contar mis huesos. Lit. se me pegan los huesos a la carne.
6Parezco un búho del desierto;
soy como un búho entre las ruinas.
7No logro conciliar el sueño;
parezco ave solitaria sobre el techo.
8A todas horas me insultan mis enemigos,
y hasta usan mi nombre para maldecir.
9Las cenizas son todo mi alimento;
mis lágrimas se mezclan con mi bebida.
10Por tu enojo, por tu indignación
me levantaste para luego arrojarme.
11Mis días son como sombras nocturnas;
me voy marchitando como la hierba.
12Pero tú, Señor, reinas eternamente;
tu nombre perdura por todas las generaciones.
13Te levantarás y tendrás piedad de Sión,
pues ya es tiempo de que la compadezcas.
¡Ha llegado el momento señalado!
14Tus siervos sienten cariño por sus ruinas;
los mueven a compasión sus escombros.
15Las naciones temerán el nombre del Señor;
todos los reyes de la tierra reconocerán tu gloria.
16Porque el Señor reconstruirá a Sión
y se manifestará en su gloria.
17Atenderá a la oración de los desamparados
y no despreciará sus ruegos.
18Que se escriba esto para las generaciones futuras
y que el pueblo que será creado alabe al Señor.
19Miró el Señor desde su altísimo santuario;
contempló la tierra desde el cielo,
20para oír los lamentos de los cautivos
y liberar a los condenados a muerte;
21para proclamar en Sión el nombre del Señor
y anunciar en Jerusalén su alabanza,
22cuando todos los pueblos y los reinos
se reúnan para adorar al Señor.
23En el curso de mi vida acabó Dios con mis fuerzas;102:23 mis fuerzas. Lit. su fuerza.
me redujo los días.
24Por eso dije:
«No me lleves, Dios mío, a la mitad de mi vida;
tú permaneces por todas las generaciones.
25En el principio tú afirmaste la tierra,
y los cielos son la obra de tus manos.
26Ellos perecerán, pero tú permaneces.
Todos ellos se desgastarán como un vestido;
como ropa los cambiarás
y los dejarás de lado.
27Pero tú eres siempre el mismo
y tus años no tienen fin.
28Los hijos de tus siervos se establecerán
y sus descendientes habitarán en tu presencia».
