Vishetens välsignelse
(1:1—9:18)
1Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.
2Av dem får man fostran och vägledning,
så att man förstår de visas ord.
3Av dem får man vägledning till insikt
och till ett ärligt och rättfärdigt liv.
4De ger klokhet till de okunniga,
och lärdom till de unga om vad som är viktigt.
5Den vise hör dem och ökar sin kunskap.
Den kloke skaffar sig vägledning
6för att förstå ordspråk och liknelser,
de visas ord och gåtor.
7Herrens fruktan är vishetens början,
men den som är oklok föraktar vishet och vägledning.
8Hör, min son, din fars förmaning,
förkasta inte din mors undervisning.
9De bildar en skön krans på ditt huvud,
en vacker kedja kring din hals.
10Min son, låt dig inte lockas av syndare.
11De säger:
”Kom! Vi lägger oss i bakhåll för att döda,
för att lura på oskyldiga.
12Likt dödsriket slukar vi dem levande och hela,
så som de som läggs ner i graven.
13Vi ska få alla slags värdefulla ting
och kan fylla våra hus med plundrat gods.
14Du får vara med och dela,
pengarna kan vi ha i en gemensam kassa.”
15Min son, gå inte in på deras väg,
sätt inte din fot på deras stig,
16för med snabba steg söker de sig till ondskan,
och snabbt vill de utgjuta blod.
17Det är meningslöst att breda ut ett nät
inför ögonen på fåglarna.
18Dessa ligger på lur efter sitt eget blod
och i bakhåll för sina egna liv.
19Sådant blir slutet för den som roffar åt sig i oärlighet,
det kostar honom hans eget liv.
20Visheten ropar högt på gatan
och höjer sin röst på torget.
21Mitt bland de bullriga gatorna predikar den
och håller tal vid stadsportarna:
22”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet,
ni smädare njuta av smädelser,
ni dårar hata kunskap?
23Vänd om och ta emot min tillrättavisning,
så ska jag låta min ande komma över er
och dela med mig av min kunskap till er.
24Jag har ropat på er, men ni har inte lyssnat.
Jag har räckt ut min hand,
men ingen har brytt sig om den.
25Ni har struntat i alla mina råd
och avvisat min tillrättavisning.
26Därför ska jag också skratta åt er olycka
och håna er förtvivlan,
27när förskräckelsen griper tag i er som ett oväder
och olyckan sveper över er som en stormby,
när nöd och ångest drabbar er.
28Då kommer de att ropa till mig,
men jag ska inte svara.
De kommer att söka mig
men inte finna.
29De hatade kunskap
och ville inte frukta Herren,
30de avvisade mina råd
och föraktade mina tillrättavisningar.
31Därför får de äta sina gärningars frukt
och mätta sig med sina onda planer.
32De okunnigas avfällighet ska kosta dem livet
och dårarnas sorglöshet förgöra dem.
33Men den som lyssnar till mig ska leva i trygghet
och behöver inte vara rädd för något ont.”
箴言的價值
1這是大衛的兒子以色列王所羅門的箴言。
2為使人認識智慧和教誨，
領悟真知灼見；
3為使人接受勸誡，
為人處事仁義、公平、正直；
4使愚昧人明智，
使青年有知識和明辨力；
5使智者聽了長學問，
明哲聽了得指引；
6使人領悟箴言和比喻，
明白智者的話和謎語。
7知識始於敬畏耶和華，
愚人輕視智慧和教誨。
8孩子啊，
你要聽從父親的教誨，
不可背棄母親的訓言。
9因為這要作你頭上的華冠，
頸上的項鏈。
10孩子啊，惡人若引誘你，
千萬不要聽從。
11他們若說：「跟我們來吧，
我們去埋伏殺人，
暗害無辜者取樂；
12我們要像陰間一樣生吞他們，
整個吞沒他們，
使他們如墜入墳墓的人；
13我們必得到各樣寶物，
把戰利品裝滿我們的房屋。
14跟我們一起幹吧，
大家有福同享！」
15孩子啊，
不要走他們的道，
切莫行他們的路。
16因為他們奔向罪惡，
急速地去殺人流血。
17在飛鳥眼前設網羅，徒勞無功。
18他們埋伏，卻自流己血；
他們伏擊，卻自害己命。
19這就是貪愛不義之財者的結局，
不義之財終要奪去他們的性命。
智慧的勸誡
20智慧在大街上高喊，
在廣場上揚聲，
21在熱鬧的市集宣告，
在城門口演說：
22「你們愚昧人喜愛愚昧，
嘲諷者以嘲弄為樂，
無知者厭惡知識，
要到什麼時候呢？
23你們若因我的責備而回轉，
我就向你們顯明我的旨意1·23 「我就向你們顯明我的旨意」希伯來文是「我就將我的靈澆灌你們」。，
叫你們明白我的話語。
24我呼喚你們，
你們卻充耳不聞；
我向你們招手，
你們卻視若無睹。
25你們漠視我的勸誡，
不接受我的責備。
26因此，
你們遭遇災難時，
我必發笑；
驚恐臨到你們時，
我必嗤笑——
27那時，恐懼如風暴襲擊你們，
災難如旋風臨到你們，
憂愁和苦難吞沒你們。
28你們呼求我，
我也不回答；
你們懇切地尋找我，
卻找不到。
29因為你們厭惡知識，
不願意敬畏耶和華，
30不接受我的勸誡，
又藐視我的責備。
31所以，你們必自食其果，
因自己的惡謀而吃盡苦頭。
32愚昧人背離正道，
自招滅亡；
愚頑人逍遙自在，
毀掉自己。
33然而，那聽從我的必安然居住，
得享安寧，
不怕災禍。」
