Nehemja 13 – NUB & BDS

Swedish Contemporary Bible

Nehemja 13:1-31

Nehemjas reformer

Inga främlingar i församlingen eller i templet

1När man denna dag läste för folket ur Moses bok, fann man att där stod skrivet att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle tillåtas att komma in i Guds församling. 2De hade nämligen inte bistått israeliterna med mat och dryck utan i stället lejt Bileam att förbanna dem, även om vår Gud vände förbannelsen till välsignelse. 3När de hörde denna lag, uteslöt de omedelbart alla utlänningar från Israel.

4Innan detta hände hade prästen Eljashiv, en släkting till Tobia, blivit utsedd att förestå förråden i vår Guds hus. 5Han hade inrett ett stort rum för honom, där man tidigare hade förvarat matoffren, rökelsen och kärlen samt tiondet av säden, det nya vinet och oljan, som var bestämda åt leviterna, sångarna och dörrvakterna, samt gåvorna till prästerna. 6Jag var inte i Jerusalem när detta hände, för jag hade återvänt till kung Artaxerxes av Babylon under hans trettioandra regeringsår. Efter en tid bad jag dock kungen om tillstånd 7att resa tillbaka till Jerusalem. Där fick jag reda på det onda som Eljashiv hade gjort i och med att han hade inrett ett rum åt Tobia på förgårdarna till Guds hus 8och jag blev mycket upprörd och kastade ut alla hans tillhörigheter därifrån. 9Sedan befallde jag att man genast skulle rena rummen, och jag hämtade tillbaka tempelkärlen, matoffren och rökelsen.

Leviterna återinkallas

10Jag fick också reda på att leviterna inte fått vad de var berättigade till, och därför hade de och sångarna som skötte gudstjänsten återvänt till sina åkrar. 11Då tillrättavisade jag styresmännen och frågade dem: ”Varför har Guds hus blivit försummat?” Sedan kallade jag tillbaka leviterna och återinsatte dem i deras tjänst. 12Hela Juda bar då fram tionde av säd, vin och olja till förrådskamrarna.

13Jag tillsatte prästen Shelemja och Sadok, den skriftlärde, tillsammans med Pedalja, en av leviterna, till att vara förvaltare över förrådshusen, och till sin assistent fick de Hanan, som var son till Sackur och sonson till Mattanja. Dessa män betraktades som pålitliga, och deras uppgift var nu att ombesörja utdelningen till sina bröder.

14Min Gud, kom ihåg mig för detta, och glöm inte allt det fromma jag har gjort för min Guds hus och tjänsten där.

Inget arbete på sabbaten

15Vid samma tid fick jag se män i Juda som trampade sin vinpress på sabbaten och andra som körde hem säd eller lastade sina åsnor med vin, druvor, fikon och alla slags bördor för att frakta detta till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem för att sälja mat på den dagen. 16Det fanns också några där från Tyros, som förde in fisk och alla sorters varor till försäljning till judarna på sabbaten – och detta i Jerusalem!

17Då tillrättavisade jag de förnäma männen i Juda: ”Hur kan ni göra detta onda? Varför vanhelgar ni sabbaten? 18Var det inte därför att era fäder gjorde sådana överträdelser som Gud lät denna olycka drabba oss och vår stad? Nu drar ni ner ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!”

19När det började bli mörkt i Jerusalems portar före sabbaten, befallde jag att stadsportarna skulle stängas och inte öppnas förrän sabbaten var över. Jag lät några av mina män vakta portarna så att inte några bördor kunde föras in i staden under sabbaten. 20Två eller tre gånger hände det att köpmän och försäljare övernattade utanför Jerusalem, 21men jag varnade dem: ”Varför tillbringar ni natten vid muren? Om det händer igen kommer jag att ta till hårda tag!” De kom sedan aldrig mer på en sabbat.

22Sedan befallde jag leviterna att rena sig och hålla vakt vid portarna för att bevara sabbaten helig.

Min Gud, kom ihåg mig för detta! Förbarma dig över mig efter din stora nåd!

Nehemja förbjuder blandäktenskap

23Vid den tiden upptäckte jag också att några män i Juda hade gift sig med kvinnor från Ashdod, Ammon och Moab. 24Hälften av deras barn talade ashdoditiska eller något annat av de andra folkens språk och kunde inte tala hebreiska13:24 Ordagrant: judiska.. 25Jag förebrådde dem och uttalade förbannelser över dem, jag slog några av dem och drog dem i håret. Jag lät dem svära vid Gud: ”Ni får inte ge era döttrar åt deras söner och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller er själva. 26Var det inte just så här som kung Salomo av Israel syndade? Det fanns ingen kung bland folken som kunde jämföras med honom, och Gud älskade honom och gjorde honom till kung över hela Israel, men ändå fick utländska kvinnor honom att synda. 27Och nu måste vi höra att ni gör så mycket ont, att ni är otrogna mot vår Gud, att ni gifter er med främmande kvinnor!”

28En son till Jojada, översteprästen Eljashivs son, var svärson till horoniten Sanvallat. Honom drev jag bort.

29Kom ihåg dem, min Gud, för de har smutsat ner prästämbetet och prästernas och leviternas förbund.

30Jag renade dem från allt främmande och fastställde prästernas och leviternas uppgifter, så att var och en visste vad han skulle göra. 31Jag satte också upp tidsregler för vedoffret och när den första skörden skulle frambäras.

Tänk på detta, min Gud, mig till godo!

La Bible du Semeur

Néhémie 13:1-31

La séparation d’avec les étrangers

1A cette époque, au cours d’une lecture du livre de Moïse en présence du peuple, on y trouva écrit que ni l’Ammonite, ni le Moabite ne seraient jamais admis dans la communauté de Dieu13.1 Voir Dt 23.4-6., 2parce qu’ils n’étaient pas venus à la rencontre des Israélites pour leur donner du pain et de l’eau. Au contraire, ils avaient soudoyé Balaam pour qu’il les maudisse ; mais notre Dieu avait changé la malédiction en bénédiction13.2 Voir Nb 22.1-6 ; Dt 23.3-5.. 3Dès que l’on eut entendu le texte de cette loi, on exclut tous les étrangers de la communauté d’Israël.

4Avant cette décision, le prêtre Eliashib, chargé de la responsabilité des salles du Temple et proche parent de Tobiya13.4 Qui était ammonite., 5avait mis à la disposition de ce dernier une grande salle où étaient précédemment entreposés les offrandes végétales, l’encens, les ustensiles, la dîme du blé, du vin nouveau et de l’huile, c’est-à-dire les redevances ordonnées par la Loi pour les lévites, les musiciens et les portiers, ainsi que les contributions revenant aux prêtres.

6J’étais absent de Jérusalem quand cela eut lieu, car j’étais retourné auprès d’Artaxerxès, le roi de Babylone, la trente-deuxième année de son règne13.6 En 433 av. J.-C. (voir 5.14). Près d’un an après sa conquête de Babylone, Cyrus avait pris le titre de « roi de Babylone » (Esd 5.13), et ses successeurs l’ont conservé à sa suite.. Au bout d’un certain temps, je sollicitai de l’empereur un nouveau congé 7et je retournai à Jérusalem. Là, je me rendis compte du mal qu’avait fait Eliashib en mettant une salle donnant sur le parvis du Temple à la disposition de Tobiya. 8J’en fus très irrité, et je jetai hors de la pièce tous les objets qui appartenaient à Tobiya. 9Puis je donnai ordre de procéder aux rites de purification pour les salles, et j’y fis remettre les objets du Temple, les offrandes et l’encens.

Les dîmes

10J’appris aussi que les parts des lévites ne leur avaient pas été remises13.10 Voir Dt 12.19. et que les lévites et les musiciens chargés des offices s’étaient retirés chacun sur ses terres. 11Aussi, je fis des reproches aux chefs du peuple et je leur dis : Pourquoi le temple de Dieu est-il laissé à l’abandon ?

Je rassemblai les lévites et les musiciens et je leur fis reprendre leurs fonctions. 12Alors tout le peuple de Juda apporta dans les magasins la dîme du blé, du vin nouveau et de l’huile13.12 Cf. Ml 3.10.. 13Je confiai l’intendance des magasins au prêtre Shélémia, à Tsadoq, spécialiste de la Loi, et à Pedaya, l’un des lévites. Je leur donnai pour les assister Hanân, fils de Zakkour, petit-fils de Mattania, car c’étaient tous des hommes que l’on considérait comme dignes de confiance. Ils furent chargés de faire les distributions à leurs collègues.

14Souviens-toi de moi, ô mon Dieu, pour tout cela, et n’oublie pas tout ce que j’ai fidèlement accompli pour ton temple et pour son culte.

Le jour du repos

15A la même époque, je remarquai en Juda des gens qui, un jour de sabbat, foulaient du raisin au pressoir, d’autres qui rentraient des gerbes, les chargeaient sur des ânes et transportaient du vin, des raisins, des figues et toutes sortes d’autres fardeaux pour les amener à Jérusalem en plein jour du repos. Je leur fis des reproches le jour où ils vendaient leurs marchandises13.15 Voir Ex 20.8-10 ; Dt 5.12-14 ; Jr 17.21-22.. 16Il y avait aussi des gens de Tyr qui s’étaient installés à Jérusalem. Ils y faisaient venir du poisson et toutes sortes d’autres marchandises pour les vendre aux Judéens et à Jérusalem le jour du sabbat. 17Je fis des reproches aux notables de Juda et je leur dis : Comment pouvez-vous laisser faire un si grand mal et profaner ainsi le jour du sabbat ! 18C’est exactement ainsi que vos ancêtres ont agi, et c’est bien à cause de cela que notre Dieu a fait venir tous ces malheurs sur nous et sur cette ville. Et vous, par votre manque de respect du jour du sabbat, vous allez encore aggraver sa colère contre Israël !

19Puis je donnai ordre de fermer les portes de Jérusalem dès la tombée de la nuit, avant le début du jour du sabbat et j’interdis de les rouvrir avant que ce jour soit passé. Je postai quelques-uns de mes serviteurs à proximité des portes pour veiller à ce qu’aucun fardeau ne soit introduit le jour du sabbat. 20Alors les commerçants et les marchands de toutes sortes de produits passèrent plusieurs fois la nuit à l’extérieur de Jérusalem. 21Je les avertis en ces termes : Pourquoi établissez-vous votre campement devant la muraille ? Si vous recommencez, je vous ferai arrêter.

Depuis ce jour-là, ils cessèrent de venir pendant le jour du sabbat. 22Puis j’ordonnai aux lévites d’accomplir les rites de purification et de venir surveiller les portes pour que le caractère sacré du jour du sabbat soit respecté.

De cela aussi, souviens-toi en ma faveur, ô mon Dieu, et fais-moi grâce dans ton immense bonté.

Les mariages mixtes

23A cette même époque, je constatai également que des Judéens avaient épousé des femmes ashdodiennes, ammonites et moabites13.23 Venant de pays environnants situés respectivement à l’ouest, à l’est et au sud-est de Juda. Voir la situation à laquelle Esdras avait dû faire face 25 ans plus tôt (Esd 9 et 10).. 24La moitié de leurs fils parlaient l’ashdodien et aucun ne savait la langue des Juifs ; ils ne connaissaient que celle de tel ou tel peuple. 25Je pris ces compatriotes à partie et j’appelai la malédiction sur eux ; je battis même quelques-uns d’entre eux et je leur arrachai les cheveux, puis je leur fis prêter serment au nom de Dieu en disant : Vous ne donnerez pas vos filles à des fils d’étrangers et vous ne prendrez leurs filles ni pour vos fils, ni pour vous-mêmes13.25 Voir Ex 34.11-16 ; Dt 7.1-5.. 26N’est-ce pas précisément ce genre d’unions qui a entraîné Salomon, roi d’Israël, dans le péché, lui qui n’avait pas son pareil parmi les rois des grandes nations étrangères, qui était aimé de son Dieu13.26 Voir 2 S 12.24-25. et que Dieu avait établi roi sur tout Israël ? Et pourtant, même lui fut entraîné dans le péché par les femmes étrangères13.26 Voir 1 R 11.1-8..

27Faut-il donc entendre dire de vous que vous commettez ce grand mal et que vous êtes infidèles à notre Dieu en épousant des femmes étrangères ?

28Un des fils de Yoyada et petit-fils d’Eliashib, le grand-prêtre, était devenu le gendre de Sanballat, le Horonite. C’est pourquoi je le chassai loin de moi.

29Souviens-toi de ces gens, ô mon Dieu, qui ont déshonoré la fonction sacerdotale et ton alliance avec les prêtres et les lévites.

Conclusion

30Je les purifiai donc de tout élément étranger et je remis en vigueur les règlements que devaient observer les prêtres et les lévites, chacun dans son service. 31Je rétablis aussi les offrandes de bois à fournir aux dates prescrites et celles des premiers produits de la terre.

Souviens-toi favorablement de moi, ô mon Dieu !