1”Se! Jag ska sända min budbärare3:1 På hebr. malaki; kanske fungerade också profetens namn (1:1) i profetiskt syfte. I t.ex. Matt 11:10 är budbäraren Johannes Döparen; malaki översätts också ofta med ängel., och han ska bereda vägen för mig. Herren, som ni söker, ska plötsligt komma till sitt tempel, förbundets budbärare som ni längtar efter. Se, han ska komma, säger härskarornas Herre.”
2Men vem kan uthärda dagen då han kommer? Vem kan bestå när han uppenbarar sig? Han är som smältarens eld och som tvättarens såpa. 3Han ska sätta sig ner som den som smälter och renar silvret. Han ska rena leviterna och förädla dem som guld och silver, så att de kan frambära offer åt Herren i rättfärdighet. 4Då ska offren från Juda och Jerusalem behaga Herren så som i gångna tider för länge sedan.
5”Jag ska komma till er för att hålla dom. Jag ska genast gå till rätta med trollkarlar och äktenskapsbrytare, med dem som svär falskt och dem som inte betalar ut lön till sina anställda, dem som förtrycker änkor och faderlösa och berövar utlänningen hans rätt, och dem som inte fruktar mig, säger härskarornas Herre.
Förbundet bryts genom försummade tionden
6Jag, Herren, ändrar mig inte, och därför har ni, Jakobs ättlingar, inte blivit utrotade.3:6 Grundtextens innebörd är osäker.
7Ända sedan era förfäders tid har ni vänt er bort från mina stadgar och inte hållit dem. Vänd tillbaka till mig, så ska jag vända mig till er, säger härskarornas Herre. Men ni frågar: ’Vad ska vi vända tillbaka för?’
8Får en människa stjäla från Gud? Ändå har ni stulit från mig.
Men ni undrar: ’Vad har vi stulit från dig?’ Tionden och offergåvor! 9Ni har drabbats av en förbannelse, ni och hela folket, för ni har stulit från mig. 10För allt tionde till förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig i detta, säger härskarornas Herre, så kommer jag att öppna för er himlens fönster och låta en överflödande välsignelse komma över er. 11Jag ska skydda er från sådant som förtär, och inget ska förstöra markens frukt för er eller skörden från vinodlingarna, säger härskarornas Herre. 12Alla folk ska prisa er lyckliga, för ni ska ha ett härligt land, säger härskarornas Herre.
Israel talar arrogant mot Gud
13Ni har använt hårda ord mot mig, säger Herren. Ändå undrar ni: ’Vad har vi talat mot dig?’
14Ni har sagt: ’Det är meningslöst att tjäna Gud. Vad har vi för nytta av att följa hans befallningar och gå sörjande inför härskarornas Herre? 15Nej, nu är det de fräcka vi ska prisa lyckliga. De som gör det onda har framgång, och de som utmanar Gud slipper undan!’ ”
Den trogna resten
16Men då talade de som fruktade Herren med varandra. Herren lyssnade, han hörde. En minnesbok skrevs inför honom för dem som fruktar Herren och ärar hans namn.
17”De ska vara mina, säger härskarornas Herre, min egendom på den dag då jag griper in. Jag ska skona dem som en far skonar sin son som tjänar honom. 18Då ska ni åter se skillnaden mellan den rättfärdige och den gudlöse, mellan den som tjänar Gud och den som inte gör det.
1«Yo estoy por enviar a mi mensajero para que prepare el camino delante de mí. De pronto vendrá a su Templo el Señor a quien ustedes buscan; vendrá el mensajero del pacto, a quien ustedes desean» —dice el Señor de los Ejércitos.
2Pero ¿quién podrá soportar el día de su venida? ¿Quién podrá mantenerse en pie cuando él aparezca? Porque será como fuego de fundidor o jabón de lavandero. 3Se sentará como fundidor y purificador de plata; purificará a los levitas y los refinará como se refinan el oro y la plata. Entonces traerán al Señor ofrendas conforme a la justicia, 4y las ofrendas de Judá y Jerusalén serán aceptables al Señor, como en tiempos antiguos, como en años pasados.
5«De modo que me acercaré a ustedes para juicio. Estaré presto a testificar contra los hechiceros, los adúlteros y los perjuros, contra los que explotan a sus jornaleros; contra los que oprimen a las viudas, a los huérfanos y niegan el derecho del extranjero, sin mostrarme ningún temor —dice el Señor de los Ejércitos—.
Fidelidad en las ofrendas
6»Yo, el Señor, no cambio. Por eso ustedes, descendientes de Jacob, no han sido exterminados. 7Desde la época de sus antepasados se han apartado de mis estatutos y no los han guardado. Vuélvanse a mí y yo me volveré a ustedes —dice el Señor de los Ejércitos—.
»Pero ustedes preguntan: “¿En qué sentido tenemos que volvernos?”.
8»¿Acaso roba el ser humano a Dios? ¡Ustedes me están robando!
»Y todavía preguntan: “¿En qué te robamos?”.
»En los diezmos y en las ofrendas. 9Ustedes —la nación entera—, están bajo gran maldición, pues es a mí a quien están robando.
10»Traigan íntegro el diezmo a la tesorería del Templo; así habrá alimento en mi casa. Pruébenme en esto —dice el Señor de los Ejércitos—, y vean si no abro las compuertas del cielo y derramo sobre ustedes bendición hasta que sobreabunde. 11Reprenderé al devorador para que no arruine sus cultivos y las vides en los campos no pierdan su fruto —dice el Señor de los Ejércitos—. 12Entonces todas las naciones los llamarán dichosos, porque ustedes tendrán una tierra maravillosa —dice el Señor de los Ejércitos—.
Insolencia de Judá
13»Ustedes profieren insolencias contra mí —dice el Señor—.
»Y encima preguntan: “¿Qué hemos dicho contra ti?”.
14»Ustedes han dicho: “Servir a Dios no vale la pena. ¿Qué ganamos con cumplir sus órdenes y vestirnos de luto delante del Señor de los Ejércitos? 15Por eso llamamos dichosos a los soberbios, pues prosperan los que hacen lo malo e incluso cuando desafían a Dios escapan ilesos”».
16Los que temían al Señor hablaron entre sí, entonces él los escuchó y les prestó atención. Entonces se escribió en su presencia un libro de memorias de aquellos que temen al Señor y honran su nombre. 17«El día que yo actúe ellos serán mi propiedad exclusiva —dice el Señor de los Ejércitos—. Tendré compasión de ellos, como se compadece un hombre del hijo que le sirve. 18Y ustedes volverán a distinguir entre el justo y el malvado, entre el que sirve a Dios y el que no le sirve.
