Herren varnar sina präster
1Och nu, präster, finns här en befallning till er: 2Om ni inte vill lyssna, om ni inte vill lägga på hjärtat att ära mitt namn, säger härskarornas Herre, så ska jag sända en förbannelse över er och förbanna era välsignelser. Ja, jag har faktiskt redan förbannat dem därför att ni inte lagt detta på hjärtat.
3Jag ska gå till rätta med era efterkommande och kasta gödseln från era högtidsoffer i ansiktet på er, och ni ska själva bli utkastade med den.2:3 Grundtextens innebörd är osäker. 4Då ska ni inse att jag har gett er denna befallning, för att mitt förbund med Levi ska bestå, säger härskarornas Herre. 5Mitt förbund med honom innebar liv och frid, som jag gav honom för att han skulle frukta mig och bäva för mitt namn. 6Sann lag var i hans mun, och på hans läppar fanns ingen orätt. Han vandrade med mig i frid och uppriktighet och omvände många från deras synd.
7Prästens läppar ska bevara kunskapen, och lag ska hämtas från hans mun, för han är härskarornas Herres budbärare. 8Men ni har vikit av från vägen. Genom er lag har många kommit på fall. Ni har brutit Levis förbund, säger härskarornas Herre. 9Därför har jag gjort er föraktade och förödmjukade inför allt folket, för ni har inte följt mina vägar, och ni har varit partiska när det gäller lagen.”
Folkets trolöshet
10Har vi inte alla en enda fader? Har inte en och samme Gud skapat oss? Varför är vi trolösa mot varandra och vanhelgar våra förfäders förbund? 11Juda har varit trolöst, och i Israel och i Jerusalem förekommer avskyvärdheter, för Juda har vanhelgat Herrens helgedom som han älskar och gift sig med en främmande guds dotter2:11 en främmande guds dotter kan antingen syfta på avgudadyrkan i sig (tillbedjan av någon gudinna) eller på blandäktenskap som kunde leda till avgudadyrkan.. 12Herren ska ur Jakobs boningar utrota varje man, vem han än är,2:12 Grundtextens innebörd är osäker. som har gjort något sådant, även om han bär fram offer till härskarornas Herre.
13Något annat ni också gör är att ni väter ner Herrens altare med tårar, ni gråter och klagar, därför att han inte längre bryr sig om era offer eller vill ta emot något från er hand. 14Ni frågar: ”Varför?” Därför att Herren har varit vittne mellan dig och din ungdoms hustru, för du har varit trolös mot henne, fastän hon är din livskamrat och maka som du ingått förbund med. 15Har inte han gjort dem till ett? De är hans tillhörighet, till både kött och ande. Varför? Han söker avkomma som är Guds. Var därför på er vakt!2:15 Grundtextens innebörd är oviss i hela denna första del av versen. Var inte trolös mot din ungdoms hustru.
16Jag hatar skilsmässa, säger Herren, Israels Gud, liksom att man höljer sig i våld som klädnad, säger härskarornas Herre. Var därför på er vakt till ert sinne, och var inte trolösa!2:16 Grundtextens innebörd är osäker.
Herren kommer för att döma
(2:17—4:6)
17Ni har tröttat ut Herren med era ord. Ni undrar: ”Tröttat ut? Hur?” Genom att säga: ”Var och en som gör det som är ont är god i Herrens ögon”, eller: ”Var finns rättvisans Gud?”
1And now, O ye priests, this commandment is for you. 2If ye will not hear, and if ye will not lay it to heart, to give glory unto my name, saith the LORD of hosts, I will even send a curse upon you, and I will curse your blessings: yea, I have cursed them already, because ye do not lay it to heart. 3Behold, I will corrupt your seed, and spread dung upon your faces, even the dung of your solemn feasts; and one shall take you away with it.2.3 corrupt: or, reprove2.3 spread: Heb. scatter2.3 one…: or, it shall take you away to it 4And ye shall know that I have sent this commandment unto you, that my covenant might be with Levi, saith the LORD of hosts. 5My covenant was with him of life and peace; and I gave them to him for the fear wherewith he feared me, and was afraid before my name. 6The law of truth was in his mouth, and iniquity was not found in his lips: he walked with me in peace and equity, and did turn many away from iniquity. 7For the priest’s lips should keep knowledge, and they should seek the law at his mouth: for he is the messenger of the LORD of hosts. 8But ye are departed out of the way; ye have caused many to stumble at the law; ye have corrupted the covenant of Levi, saith the LORD of hosts.2.8 stumble at: or, fall in 9Therefore have I also made you contemptible and base before all the people, according as ye have not kept my ways, but have been partial in the law.2.9 have been…: or, lifted up the face against: Heb. accepted faces
10Have we not all one father? hath not one God created us? why do we deal treacherously every man against his brother, by profaning the covenant of our fathers?
11¶ Judah hath dealt treacherously, and an abomination is committed in Israel and in Jerusalem; for Judah hath profaned the holiness of the LORD which he loved, and hath married the daughter of a strange god.2.11 loved: or, ought to love 12The LORD will cut off the man that doeth this, the master and the scholar, out of the tabernacles of Jacob, and him that offereth an offering unto the LORD of hosts.2.12 the master…: or, him that waketh, and him that answereth 13And this have ye done again, covering the altar of the LORD with tears, with weeping, and with crying out, insomuch that he regardeth not the offering any more, or receiveth it with good will at your hand.
14¶ Yet ye say, Wherefore? Because the LORD hath been witness between thee and the wife of thy youth, against whom thou hast dealt treacherously: yet is she thy companion, and the wife of thy covenant. 15And did not he make one? Yet had he the residue of the spirit. And wherefore one? That he might seek a godly seed. Therefore take heed to your spirit, and let none deal treacherously against the wife of his youth.2.15 residue: or, excellency2.15 godly…: Heb. seed of God2.15 treacherously: or, unfaithfully 16For the LORD, the God of Israel, saith that he hateth putting away: for one covereth violence with his garment, saith the LORD of hosts: therefore take heed to your spirit, that ye deal not treacherously.2.16 that he…: or, if he hate her, put her away2.16 putting…: Heb. to put away
17¶ Ye have wearied the LORD with your words. Yet ye say, Wherein have we wearied him? When ye say, Every one that doeth evil is good in the sight of the LORD, and he delighteth in them; or, Where is the God of judgment?
