Första klagosången över Jerusalem1:0 1:1 Kap. 1—4 består av sånger där varje vers börjar i turordning med en bokstav ur det hebreiska alfabetets 22 bokstäver, i kap. 3 tredubblat. Femte och sista sången avviker från mönstret och utgör en bön. Städer, i Klagovisorna Jerusalem, presenteras ofta i poetiska texter i femininform.
1Se, så övergiven hon sitter,
den folkrika staden!
Som en änka har hon blivit,
hon som var så stor bland folken.
Ländernas drottning
har blivit en slavinna.
2Hon gråter bittert i natten,
hennes kinder blir våta av tårar.
Bland alla vänner som älskade henne
finns nu ingen som tröstar henne.
Alla har svikit henne
och blivit hennes fiender.
3Juda har förts bort i landsflykt
efter förnedring och hård slavtjänst.
Nu bor hon bland andra folk
och finner ingen ro.
Alla hennes förföljare hann ifatt henne,
och ingen flyktväg fanns.
4Vägarna till Sion sörjer,
för ingen kommer till högtiderna.
Alla hennes stadsportar är övergivna.
Hennes präster suckar,
och hennes unga kvinnor jämrar sig,
själv sörjer hon bittert.
5Hennes ovänner har tagit makten,
hennes fiender är trygga.
Herren har straffat henne
för hennes många synder,
hennes barn har drivits bort i fångenskap,
bortförda av fienden.
6Sion har förlorat all sin prakt.
Hennes furstar är som hjortar
som inte funnit bete,
kraftlösa tvingades de fly
undan sina förföljare.
7I sin misär och hemlöshet
minns Jerusalem alla de skatter
som hon ägde
i gångna tider.
När hennes folk föll i fiendens hand
kom ingen till hennes hjälp.
Motståndarna såg på henne
och skrattade åt hennes undergång.
8Jerusalem har begått svåra synder
och därför orenat sig.
Alla de som ärat henne
föraktar henne nu
när de ser henne naken.
Hon suckar och vänder sig bort.
9Orenhet fläckar hennes kläder.
Ett sådant slut hade hon aldrig tänkt sig.
Hon har sjunkit ofattbart djupt,
och ingen finns som tröstar henne.
”Herre, se mitt elände,
fienden triumferar!”
10Motståndaren har räckt ut sin hand
efter alla hennes skatter.
Hon har sett främmande folk
träda in i hennes helgedom,
de som du hade förbjudit
att komma in i din församling.
11Hela hennes folk suckar
och letar efter bröd.
De byter sina skatter mot mat
för att hålla sig vid liv.
”Se, Herre,
se hur föraktad jag är!”
12”Betyder detta ingenting för er,1:12 Grundtextens innebörd är osäker.
alla ni som passerar här längs vägen?
Se, och tänk efter, om ni någonsin sett en plåga
som är lik den som kommit över mig,
den som Herren har låtit drabba mig
på sin brinnande vredes dag.
13Han har sänt en eld från höjden,
skickat ner den ända in i mitt innersta.
Han har brett ut ett nät för mina fötter,
vänt sig bort från mig
och lämnat mig övergiven,
sjuk och svag dagen lång.
14Till ett ok har mina synder vävts samman,
hans hand knöt ihop dem
och lade dem över min nacke.
Han har tagit all min kraft ifrån mig
och överlämnat mig åt dem
som jag inte kan stå emot.
15Herren har förkastat
alla kämpar som förr fanns hos mig.
Han har kallat samman en armé mot mig
för att krossa mina unga män.
Som i en vinpress har Herren trampat
jungfrun, dottern Juda.
16Därför gråter jag,
tårarna strömmar från mina ögon.
Långt borta från mig är den som kunde trösta
och ge mig ny livslust.
Mina barn är utblottade,
för min fiende har tagit över.”
17Sion sträcker ut sina händer,
men ingen tröstar henne.
Herren har uppbådat
alla Jakobs grannfolk som hans fiender.
Jerusalem har blivit
som något orent bland dem.
18”Herren är rättfärdig,
för jag var upprorisk mot hans bud.
Lyssna nu, alla folk,
och se min plåga!
Mina unga kvinnor och män
har förts bort i fångenskap.
19Jag kallade på mina älskare,
men de svek mig.
Mina präster och äldste
gick under i staden
medan de letade efter något att äta
för att hålla sig vid liv.
20Herre, se, jag är i nöd!
Mitt inre är i uppror,
mitt hjärta vänder sig inom mig,
så upprorisk som jag varit.
Ute har svärdet gjort mig barnlös,
och inomhus finns bara död.
21Man hör hur jag suckar,
men ingen finns som tröstar mig.
Alla mina fiender har hört om min olycka
och gläds över att du har gjort så här.
Den dag som du förkunnat har du låtit komma,
men för dem ska det gå som för mig.
22Låt all deras ondska komma inför dig,
och gör med dem
så som du har gjort med mig
för alla mina synders skull.
Mina suckar är många
och mitt hjärta är tungt.”
凄惨的耶路撒冷
1从前人烟稠密的城，
现在何其荒凉！
从前扬威万邦的强国，
现在竟像寡妇一样。
从前在诸省做公主的，
现在却沦为奴婢。
2她在夜间痛哭，泪流满面。
情人中没有一个前来安慰。
朋友都出卖她，与她为敌。
3犹大饱受苦难和奴役，
被掳往远方，流落异邦，
找不到安居之所。
她在走投无路之际被追敌擒获。
4通往锡安1:4 “锡安”又称“耶路撒冷”。的道路满目凄凉，
因为无人前去过节。
她的城门冷落，
她的祭司悲叹，
她的少女哀伤，她痛苦不已。
5敌人做了她的主人，
兴旺发达。
因为她作恶多端，
耶和华叫她饱受困苦，
她的孩子被敌人掳去。
6锡安的尊荣消逝，
她的首领像找不到草吃的鹿，
无力逃脱敌人的追赶。
7在困苦流离中，
耶路撒冷想起昔日的荣华。
如今，她的人民落在敌人手中，
无人援救。
仇敌看见她，都嘲笑她的灭亡。
8耶路撒冷罪大恶极，
沦为污秽之物。
从前尊重她的人看见她赤身裸体，就蔑视她。
她只能哀叹、退避。
9她的裙子沾满污秽，
她未曾想过自己的结局。
她的败落无比凄惨，
无人安慰。
她哭喊道：“耶和华啊，
仇敌已经获胜，
求你垂顾我的苦难！”
10敌人伸手夺去她的一切珍宝。
她目睹外族人闯入圣殿——那是耶和华禁止他们进入的地方。
11她的人民呻吟着四处觅食，
用珍宝换取粮食维生。
耶路撒冷的哀叹
她说：“耶和华啊，求你眷顾我，
因为我被人蔑视。
12“路人啊，你们都无动于衷吗？
你们看看，
耶和华向我发烈怒，降祸于我，
还有谁比我更痛苦呢？
13“祂从高天降下火来，
焚烧我的骨头；
祂在我脚前设下网罗，
使我返回；
祂使我凄凉孤寂，终日痛苦。
14“我的罪恶连接成轭，
祂亲手把它们编在一起，
绑在我的颈项上，
使我筋疲力尽。
主把我交给我无力抵挡的敌人。
15“主藐视我所有的勇士，
召集军队攻击我，
打垮我的青年。
主践踏犹大人1:15 “犹大人”希伯来文是“犹大的纯洁少女”。，
如同在榨酒池踩踏。
16“我为此哭泣，
泪流满面，
却无人安慰、鼓励我。
我的儿女凄凉孤苦，
因为仇敌已经得胜。”
17锡安伸手求助，却无人理睬。
耶和华已命四周邻国与雅各为敌。
耶路撒冷在他们当中成了污秽之物。
18“但耶和华是公义的，
因为我违背了祂的命令。
万国啊，请听我的话，
看看我的痛苦！
我的年轻男女都被掳去。
19“我向情人们求助，
他们却欺骗我。
我的祭司和长老在觅食求生时，
倒毙在城中。
20“耶和华啊，
看看我是多么痛苦！
我的内脏搅动，
我的心灵翻腾，
因为我背叛了你。
街上有屠杀，
家中有死亡。
21“人们听见我的哀叹，
却无人安慰我。
敌人看见你降给我的灾难，
都幸灾乐祸。
愿你应许的审判之日来临，
叫他们像我一样受苦！
22“愿他们的恶行都摆在你眼前！
你怎样因我的罪恶而惩罚我，
愿你也照样惩罚他们！
我叹息不绝，心中哀伤。”
