1Men Jesus gick ut till Olivberget. 2Tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet, och snart samlades allt folket omkring honom. Han satte sig då ner för att undervisa dem. 3Men då kom de skriftlärda och fariseerna med en kvinna som hade tagits på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. De ställde henne framför honom, 4och sa: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. 5Moses lag säger att sådana ska stenas. Vad anser du?”
6De sa så, då de egentligen var ute efter att få honom att säga något som de kunde anklaga honom för, men Jesus böjde sig bara ner och skrev8:6 Det grekiska verbet kan också översättas ritade eller tecknade. på marken med fingret. 7När de fortsatte att kräva ett svar, såg han till slut upp och sa: ”Den av er som är utan synd ska kasta den första stenen på henne.” 8Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva på marken. 9När de hörde det gick de bort, en efter en, de äldsta först. Till sist var det bara kvinnan som stod kvar framför Jesus.
10Då såg Jesus upp och sa till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?”
11”Nej, Herre”, svarade hon. Då sa Jesus: ”Jag tänker inte heller döma dig. Gå nu, men synda inte mer.”]8:11 7:53—8:11 Detta avsnitt saknas i de äldsta handskrifterna.
Jesus är världens ljus
12Sedan talade Jesus till dem och sa: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig behöver inte vandra i mörkret utan har livets ljus.”
13Fariseerna sa då: ”Nu vittnar du om dig själv. Ditt vittnesbörd är inte trovärdigt.”
14Men Jesus svarade dem: ”Även om jag vittnar om mig själv, är mitt vittnesbörd trovärdigt, för jag vet varifrån jag kommer och vart jag är på väg. Men ni vet inte varifrån jag kommer och vart jag är på väg. 15Ni dömer på människors vis, men jag dömer ingen. 16Men om jag dömer, så är min dom rätt, eftersom jag inte är ensam. Han som har sänt mig är med mig. 17I er egen lag står det ju att två personers vittnesbörd är trovärdigt. 18Jag vittnar om mig själv, och också min Fader som har sänt mig vittnar om mig.”
19”Var är din fader?” frågade de då.
Jesus svarade: ”Ni känner varken mig eller min Fader. Om ni kände mig skulle ni känna honom också.”
20Detta sa Jesus, när han undervisade i templet. Det hände vid kammaren, där offerkistorna stod. Men ingen grep honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.
Jesus varnar judarna
21Sedan sa Jesus till dem: ”Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni ska dö i er synd. Dit jag går, kan ni inte komma.”
22Judarna sa då: ”Tänker han begå självmord, eftersom han säger: ’Dit jag går, kan ni inte komma’?”
23Men Jesus sa till dem: ”Ni kommer nerifrån, och jag kommer uppifrån. Ni tillhör den här världen, men jag tillhör den inte. 24Det var därför jag sa att ni ska dö i era synder, för om ni inte tror att jag är den jag är,8:24 Se not till 6:20. då dör ni i era synder.”
25”Vem är du då?”, frågade de.
Han svarade: ”Jag är den som jag från början har sagt. 26Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för. Han som har sänt mig är trovärdig, och vad jag har hört av honom talar jag till världen.” 27Men de förstod fortfarande inte att han talade med dem om sin Fader.
28Då sa Jesus: ”När ni har lyft upp8:28 Uttrycket syftar här på att Jesus skulle hängas upp på ett kors. Samma uttryck används i 3:14 och 12:32, där det också syftar på att Jesus skulle lyftas upp till himlen. Människosonen, kommer ni att förstå att jag är den jag är8:28 Se not till 6:20. och att jag aldrig gör något av mig själv utan bara talar det som min Fader har lärt mig. 29Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, för jag gör alltid det som han vill.” 30När Jesus sa detta, var det många som började tro på honom.
Abrahams barn eller djävulens?
31Jesus sa då till de judar som trodde på honom: ”Om ni håller er till mina ord, är ni verkligen mina lärjungar. 32Ni ska lära känna sanningen och sanningen ska göra er fria.”
33Men de sa: ”Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du då säga att vi ska bli fria?”
34Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: var och en som syndar är slav under synden. 35En slav stannar inte i huset för alltid, men en son stannar för alltid. 36Så om Sonen gör er fria, då blir ni verkligen fria. 37Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ändå försöker ni döda mig, eftersom mitt ord inte har nått in i er. 38Jag berättar för er vad jag har sett hos min Fader, och ni gör vad ni har hört från er far.”
39”Vi har Abraham till far”, svarade de då.
Jesus sa: ”Om ni var Abrahams barn skulle ni göra vad Abraham gjorde.8:39 Andra handskrifter har: Om ni är Abrahams barn, gör då…. 40Men nu försöker ni istället döda mig, mannen som har talat till er sanningen som jag har hört från Gud. Så gjorde inte Abraham. 41Ni gör vad er far gjorde.”
De svarade: ”Vi är inte födda utom äktenskapet. Vår far är Gud själv.”
42Men Jesus sa till dem: ”Om Gud var er far, skulle ni älska mig, för jag har utgått och kommit från Gud. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 43Varför förstår ni inte vad jag säger? Jo, därför att ni inte kan lyssna till mitt ord. 44Ni är barn till djävulen, och ni vill göra det som er far vill. Han var en mördare från början och har aldrig hållit sig till något som är sant, för i honom finns inget sant. När han ljuger talar han sitt eget språk, för han är en lögnare och far till alla lögner. 45Men jag talar sanning, och därför tror ni inte på mig. 46Finns det någon av er som kan bevisa att jag har syndat? Varför tror ni inte på mig, trots att jag talar sanning? 47Men den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”
Jesus och Abraham
48Judarna svarade: ”Du är inget annat än en samarier8:48 Se not till 4:4. som är besatt av en ond ande!”
49Men Jesus svarade: ”Nej, jag är inte besatt. Jag ärar min Fader, men ni hånar mig. 50Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker, och det är han som dömer. 51Ja, sannerligen säger jag er: den som håller mitt ord ska aldrig i evighet dö.”
52Då sa judarna: ”Nu vet vi att du är besatt av en ond ande. Abraham dog, så också profeterna. Och så säger du att den som håller ditt ord aldrig i evighet ska dö! 53Du menar alltså att du är större än vår förfader Abraham? Han dog, så också profeterna. Vem tror du att du är?” 54Då svarade Jesus: ”Om jag förhärligar mig själv, så betyder min härlighet ingenting. Men det är min Fader som förhärligar mig, han som ni påstår är er Gud. 55Ändå känner ni honom inte, men jag känner honom. Om jag sa att jag inte känner honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och håller hans ord. 56Er far Abraham gladde sig åt att få se min dag. Och han fick se den och blev glad.”
57Judarna sa: ”Du är inte ens femtio år, hur skulle du ha kunnat se Abraham?”
58Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: jag är8:58 Se not till 6:20. Judarnas reaktion i följande vers visar att de var bestörta över att Jesus tog det heliga gudsnamnet på sig; de betraktade det som hädelse, som enligt lagen förutsatte stening till döds. – redan innan Abraham ens var född.”
59Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann därifrån och lämnade templet.
1but Jesus went to the Mount of Olives.
2At dawn he appeared again in the temple courts, where all the people gathered around him, and he sat down to teach them. 3The teachers of the law and the Pharisees brought in a woman caught in adultery. They made her stand before the group 4and said to Jesus, “Teacher, this woman was caught in the act of adultery. 5In the Law Moses commanded us to stone such women. Now what do you say?” 6They were using this question as a trap, in order to have a basis for accusing him.
But Jesus bent down and started to write on the ground with his finger. 7When they kept on questioning him, he straightened up and said to them, “Let any one of you who is without sin be the first to throw a stone at her.” 8Again he stooped down and wrote on the ground.
9At this, those who heard began to go away one at a time, the older ones first, until only Jesus was left, with the woman still standing there. 10Jesus straightened up and asked her, “Woman, where are they? Has no one condemned you?”
11“No one, sir,” she said.
“Then neither do I condemn you,” Jesus declared. “Go now and leave your life of sin.”
Dispute Over Jesus’ Testimony
12When Jesus spoke again to the people, he said, “I am the light of the world. Whoever follows me will never walk in darkness, but will have the light of life.”
13The Pharisees challenged him, “Here you are, appearing as your own witness; your testimony is not valid.”
14Jesus answered, “Even if I testify on my own behalf, my testimony is valid, for I know where I came from and where I am going. But you have no idea where I come from or where I am going. 15You judge by human standards; I pass judgment on no one. 16But if I do judge, my decisions are true, because I am not alone. I stand with the Father, who sent me. 17In your own Law it is written that the testimony of two witnesses is true. 18I am one who testifies for myself; my other witness is the Father, who sent me.”
19Then they asked him, “Where is your father?”
“You do not know me or my Father,” Jesus replied. “If you knew me, you would know my Father also.” 20He spoke these words while teaching in the temple courts near the place where the offerings were put. Yet no one seized him, because his hour had not yet come.
Dispute Over Who Jesus Is
21Once more Jesus said to them, “I am going away, and you will look for me, and you will die in your sin. Where I go, you cannot come.”
22This made the Jews ask, “Will he kill himself? Is that why he says, ‘Where I go, you cannot come’?”
23But he continued, “You are from below; I am from above. You are of this world; I am not of this world. 24I told you that you would die in your sins; if you do not believe that I am he, you will indeed die in your sins.”
25“Who are you?” they asked.
“Just what I have been telling you from the beginning,” Jesus replied. 26“I have much to say in judgment of you. But he who sent me is trustworthy, and what I have heard from him I tell the world.”
27They did not understand that he was telling them about his Father. 28So Jesus said, “When you have lifted up8:28 The Greek for lifted up also means exalted. the Son of Man, then you will know that I am he and that I do nothing on my own but speak just what the Father has taught me. 29The one who sent me is with me; he has not left me alone, for I always do what pleases him.” 30Even as he spoke, many believed in him.
Dispute Over Whose Children Jesus’ Opponents Are
31To the Jews who had believed him, Jesus said, “If you hold to my teaching, you are really my disciples. 32Then you will know the truth, and the truth will set you free.”
33They answered him, “We are Abraham’s descendants and have never been slaves of anyone. How can you say that we shall be set free?”
34Jesus replied, “Very truly I tell you, everyone who sins is a slave to sin. 35Now a slave has no permanent place in the family, but a son belongs to it forever. 36So if the Son sets you free, you will be free indeed. 37I know that you are Abraham’s descendants. Yet you are looking for a way to kill me, because you have no room for my word. 38I am telling you what I have seen in the Father’s presence, and you are doing what you have heard from your father.8:38 Or presence. Therefore do what you have heard from the Father.”
39“Abraham is our father,” they answered.
“If you were Abraham’s children,” said Jesus, “then you would8:39 Some early manuscripts “If you are Abraham’s children,” said Jesus, “then do what Abraham did. 40As it is, you are looking for a way to kill me, a man who has told you the truth that I heard from God. Abraham did not do such things. 41You are doing the works of your own father.”
“We are not illegitimate children,” they protested. “The only Father we have is God himself.”
42Jesus said to them, “If God were your Father, you would love me, for I have come here from God. I have not come on my own; God sent me. 43Why is my language not clear to you? Because you are unable to hear what I say. 44You belong to your father, the devil, and you want to carry out your father’s desires. He was a murderer from the beginning, not holding to the truth, for there is no truth in him. When he lies, he speaks his native language, for he is a liar and the father of lies. 45Yet because I tell the truth, you do not believe me! 46Can any of you prove me guilty of sin? If I am telling the truth, why don’t you believe me? 47Whoever belongs to God hears what God says. The reason you do not hear is that you do not belong to God.”
Jesus’ Claims About Himself
48The Jews answered him, “Aren’t we right in saying that you are a Samaritan and demon-possessed?”
49“I am not possessed by a demon,” said Jesus, “but I honor my Father and you dishonor me. 50I am not seeking glory for myself; but there is one who seeks it, and he is the judge. 51Very truly I tell you, whoever obeys my word will never see death.”
52At this they exclaimed, “Now we know that you are demon-possessed! Abraham died and so did the prophets, yet you say that whoever obeys your word will never taste death. 53Are you greater than our father Abraham? He died, and so did the prophets. Who do you think you are?”
54Jesus replied, “If I glorify myself, my glory means nothing. My Father, whom you claim as your God, is the one who glorifies me. 55Though you do not know him, I know him. If I said I did not, I would be a liar like you, but I do know him and obey his word. 56Your father Abraham rejoiced at the thought of seeing my day; he saw it and was glad.”
57“You are not yet fifty years old,” they said to him, “and you have seen Abraham!”
58“Very truly I tell you,” Jesus answered, “before Abraham was born, I am!” 59At this, they picked up stones to stone him, but Jesus hid himself, slipping away from the temple grounds.
