Gud blev människa
1I början fanns Ordet1:1 Ordet, logos på grekiska, varifrån t.ex. vårt ord ”logik” kommer, kunde för grekerna betyda ”tanken, den princip som styr universum”. I modernt språkbruk skulle man också kunna förknippa det med ”information”. I Nya testamentet syftar det på Kristus som Guds verksamma ord alltifrån skapelsen.. Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. 2Han fanns hos Gud i början. 3Genom honom blev allting till, och utan honom blev ingenting till av det som finns till. 4I honom fanns livet, och livet var människornas ljus. 5Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit1:5 Det grekiska ordet betyder också förstå, inse. det.
6Det kom en man, sänd av Gud, som hette Johannes, 7för att vittna om ljuset, så att alla skulle kunna komma till tro genom honom. 8Själv var han inte ljuset. Han var bara den som skulle vittna om ljuset. 9Det sanna ljuset, han som är hela mänsklighetens ljus, skulle nu komma in i världen.
10Han var i världen, och genom honom hade världen blivit till, men världen kände inte igen honom. 11Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. 12Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn 13och som inte är födda genom blod, eller köttets vilja, eller av någon mans vilja, utan av Gud.
14Och Ordet blev människa och levde bland oss. Vi såg hans härlighet, den härlighet som den ende Sonen har fått av sin Fader. Han var full av nåd och sanning.
15Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.1:15 Mänskligt sett var Johannes 6 månader äldre än Jesus. Jfr Luk 1:26.’ ”
16Av hans fullhet har vi alla fått ta emot nåd och åter nåd. 17Lagen gavs genom Mose, men genom Jesus Kristus kom nåden och sanningen. 18Ingen har någonsin sett Gud, men hans ende Son, som själv är Gud1:18 Det finns små skillnader i tidiga handskrifter: den ende/enfödde Sonen / den ende Gud(s) Son. och är vid Faderns sida, han har gjort honom känd.
Johannes döparen talar om Jesus
(Matt 3:1-12; Mark 1:2-8; Luk 3:1-18)
19Detta var Johannes vittnesbörd när judarna hade skickat präster och leviter från Jerusalem, för att fråga honom vem han var. 20Johannes döparen bekände, utan att förneka bekände han: ”Jag är inte Messias.”
21”Vem är du då?” frågade de. ”Är du Elia1:21 Jfr 2 Kung 2:1-11.?”
”Nej”, svarade han, ”det är jag inte.”
”Är du profeten1:21 Jfr 5 Mos 18:15,18, där Mose säger att en profet lik honom skulle komma.?”
”Nej”, svarade han.
22Då sa de: ”Vem är du då? Något svar måste vi ha att ge till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?”
23Han svarade: ”Jag är en röst som ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren!1:23 Se Jes 40:3.’ som profeten Jesaja har sagt.”
24De som hade sänts ut av fariseerna 25frågade honom nu: ”Varför döper du om du varken är Messias eller Elia eller profeten?”
26Johannes svarade dem: ”Jag döper i vatten, men mitt ibland er står en som ni inte känner. 27Han är den som kommer efter mig, och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.1:27 Detta var en slavs uppgift.”
28Detta hände i Betania, på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte.
Jesus är Guds lamm
29Nästa dag såg han Jesus komma emot honom och sa: ”Där är Guds lamm, som tar bort världens synd. 30Det var honom jag talade om när jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.’ 31Jag kände honom inte, men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit för att döpa i vatten.”
32Johannes vittnade: ”Jag såg Anden komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över honom. 33Jag kände honom inte, men han som sände mig för att döpa i vatten sa till mig: ’Den du ser Anden komma ner och stanna kvar över är den som döper i den heliga Anden.’ 34Jag har sett det och vittnat att han är Guds Son1:34 Enligt en del handskrifter: Guds utvalde..”
De första lärjungarna
35Dagen efter stod Johannes döparen där igen med två av sina lärjungar, 36och när Jesus kom gående förbi såg Johannes på honom och sa: ”Där är Guds lamm!”
37De båda lärjungarna hörde detta och började följa Jesus. 38När Jesus då vände sig om och såg att de följde efter honom, frågade han dem: ”Är det något ni vill?”
De svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?”
39Då sa Jesus: ”Kom med mig och se.” Och så gick de med honom till den plats där han bodde. Det var runt fyra-tiden på eftermiddagen, och de stannade sedan hos honom den dagen. 40Den ene av de två som hade hört vad Johannes sa och sedan följt efter Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.
41Denne letade först reda på sin bror Simon och sa till honom: ”Vi har funnit Messias” (Messias betyder Kristus).1:41 Se not till Matt 1:1. 42Och han tog med sig honom till Jesus. Jesus såg då på honom och sa: ”Du är Simon, Johannes son. Men du ska kallas Kefas (det betyder Petrus).1:42 Kefas (arameiska) och Petrus (grekiska) betyder båda klippa.”
43Dagen därpå tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: ”Följ mig.” 44Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad.
45Filippos fann Natanael och sa till honom: ”Vi har funnit honom som Moses lag och profeterna talar om, Jesus, Son till Josef, från Nasaret.”
46”Nasaret!” sa Natanael. ”Kan något gott komma därifrån?”
”Kom och se själv”, svarade Filippos.
47När Jesus såg Natanael närma sig, sa han: ”Här kommer en sann israelit1:47 Israelit betyder efterkommande till Israel, som också hette Jakob. Jfr 1 Mos 32:27-28.. Det finns inget svek i honom.”
48”Hur kan du känna mig?” undrade Natanael.
Jesus svarade: ”Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos kallade på dig.”
49Då sa Natanael: ”Rabbi, du är Guds Son, Israels kung!”
50Men Jesus sa till honom: ”Tror du detta för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få se större ting än så.” 51Han sa vidare: ”Ja, sannerligen1:51 Typiskt för detta evangelium är det dubbla användandet av amen, dvs. sannerligen. säger jag er: ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”1:51 För Människosonen, se not till Matt 8:20. Jfr f.ö. med berättelsen om Jakobs stege i 1 Mos 28:10-17.
El Verbo se hizo hombre
1En el principio ya existía el Verbo,
y el Verbo estaba con Dios,
y el Verbo era Dios.
2Él estaba con Dios en el principio.
3Por medio de él todas las cosas fueron creadas;
sin él, nada de lo creado llegó a existir.
4En él estaba la vida,
y la vida era la luz de la humanidad.
5Esta luz resplandece en las tinieblas,
y las tinieblas no han podido extinguirla.1:5 extinguirla. Alt. comprenderla.
6Vino un hombre llamado Juan. Dios lo envió 7como testigo para dar testimonio de la luz, a fin de que por medio de él todos creyeran. 8Juan no era la luz, sino que vino para dar testimonio de la luz. 9Esa luz verdadera, la que alumbra a todo ser humano, venía a este mundo.1:9 Esa … mundo. Alt. Esa era la luz verdadera que alumbra a todo ser humano que viene al mundo.
10El que era la luz ya estaba en el mundo, y el mundo fue creado por medio de él, pero el mundo no lo reconoció. 11Vino a lo que era suyo, pero los suyos no lo recibieron. 12Mas a cuantos lo recibieron, a los que creen en su nombre, les dio el derecho de ser hijos de Dios. 13Estos no nacen de la sangre, ni por deseos naturales, ni por voluntad humana, sino que nacen de Dios.
14Y el Verbo se hizo hombre y habitó1:14 habitó. Lit. puso su tienda. entre nosotros. Y hemos contemplado su gloria, la gloria que corresponde al Hijo unigénito del Padre, lleno de gracia y de verdad.
15Juan dio testimonio de él, y a voz en grito proclamó: «Este es aquel de quien yo decía: “El que viene después de mí es superior a mí, porque existía antes que yo”». 16De su plenitud todos hemos recibido gracia sobre gracia, 17pues la ley fue dada por medio de Moisés, mientras que la gracia y la verdad nos han llegado por medio de Jesucristo. 18A Dios nadie lo ha visto nunca; el Hijo unigénito, quien es Dios1:18 el Hijo unigénito, quien es Dios. Lit. Dios unigénito. Var. el Hijo unigénito. y que vive en unión íntima con el Padre, nos lo ha dado a conocer.
Juan el Bautista niega ser el Cristo
19Este es el testimonio de Juan cuando los judíos de Jerusalén enviaron sacerdotes y levitas a preguntarle quién era. 20No se negó a declararlo, sino que confesó con franqueza:
―Yo no soy el Cristo.
21―¿Quién eres entonces? —le preguntaron—. ¿Acaso eres Elías?
―No lo soy.
―¿Eres el profeta?
―No lo soy.
22―¿Entonces quién eres? ¡Tenemos que llevar una respuesta a los que nos enviaron! ¿Qué dices de ti mismo?
23―Yo soy la voz del que grita en el desierto: “Enderezad el camino del Señor”1:23 Is 40:3 —respondió Juan, con las palabras del profeta Isaías.
24Algunos que habían sido enviados por los fariseos 25lo interrogaron:
―Pues, si no eres el Cristo ni Elías ni el profeta, ¿por qué bautizas?
26―Yo bautizo con1:26 con. Alt. en; también en vv. 31 y 33. agua, pero entre vosotros hay alguien a quien no conocéis, 27y que viene detrás de mí, al cual yo no soy digno ni siquiera de desatarle la correa de las sandalias.
28Todo esto sucedió en Betania, al otro lado del río Jordán, donde Juan estaba bautizando.
Jesús, el Cordero de Dios
29Al día siguiente Juan vio a Jesús que se acercaba a él, y dijo: «¡Aquí tenéis al Cordero de Dios, que quita el pecado del mundo! 30De este hablaba yo cuando dije: “Detrás de mí viene un hombre que es superior a mí, porque existía antes que yo”. 31Yo ni siquiera lo conocía, pero, para que él se revelara al pueblo de Israel, vine bautizando con agua».
32Juan declaró: «Vi al Espíritu descender del cielo como una paloma y permanecer sobre él. 33Yo mismo no lo conocía, pero el que me envió a bautizar con agua me dijo: “Aquel sobre quien veas que el Espíritu desciende y permanece es el que bautiza con el Espíritu Santo”. 34Yo lo he visto y por eso testifico que este es el Hijo de Dios».
Los primeros discípulos de Jesús
1:40-42 – Mt 4:18-22; Mr 1:16-20; Lc 5:2-11
35Al día siguiente Juan estaba de nuevo allí, con dos de sus discípulos. 36Al ver a Jesús que pasaba por ahí, dijo:
―¡Aquí tenéis al Cordero de Dios!
37Cuando los dos discípulos le oyeron decir esto, siguieron a Jesús. 38Jesús se volvió y, al ver que lo seguían, les preguntó:
―¿Qué buscáis?
―Rabí, ¿dónde te hospedas? (Rabí significa: Maestro).
39―Venid a ver —les contestó Jesús.
Ellos fueron, pues, y vieron dónde se hospedaba, y aquel mismo día se quedaron con él. Eran como las cuatro de la tarde.1:39 Eran … tarde (si se cuentan las horas a partir de las seis de la mañana, según la hora judía). Lit. Era como la hora décima; véase nota en 19:14.
40Andrés, hermano de Simón Pedro, era uno de los dos que, al oír a Juan, habían seguido a Jesús. 41Andrés encontró primero a su hermano Simón, y le dijo:
―Hemos encontrado al Mesías (es decir, el Cristo).
42Luego lo llevó a Jesús, quien, mirándolo fijamente, le dijo:
―Tú eres Simón, hijo de Juan. Serás llamado Cefas (es decir, Pedro).
Jesús llama a Felipe y a Natanael
43Al día siguiente, Jesús decidió salir hacia Galilea. Se encontró con Felipe, y lo llamó:
―Sígueme.
44Felipe era del pueblo de Betsaida, lo mismo que Andrés y Pedro. 45Felipe buscó a Natanael y le dijo:
―Hemos encontrado a Jesús de Nazaret, el hijo de José, aquel de quien escribió Moisés en la ley, y de quien escribieron los profetas.
46―¡De Nazaret! —replicó Natanael—. ¿Acaso de allí puede salir algo bueno?
―Ven a ver —le contestó Felipe.
47Cuando Jesús vio que Natanael se le acercaba, comentó:
―Aquí tenéis un verdadero israelita, en quien no hay falsedad.
48―¿De qué me conoces? —le preguntó Natanael.
―Antes de que Felipe te llamara, cuando aún estabas bajo la higuera, ya te había visto.
49―Rabí, ¡tú eres el Hijo de Dios! ¡Tú eres el Rey de Israel! —declaró Natanael.
50―¿Lo crees porque te dije que te vi cuando estabas debajo de la higuera? ¡Vas a ver aun cosas más grandes que estas!
Y añadió:
51―Ciertamente os aseguro que veréis el cielo abierto, y a los ángeles de Dios subir y bajar sobre el Hijo del hombre.
