Job svarar Elifas
1Då svarade Job:
2O, att min sorg kunde vägas,
min bedrövelse läggas i vågskålen!
3Den är tyngre än havets sand,
och det är därför jag talar så hätskt.
4För den Väldige har träffat mig med sina pilar.
Min ande dricker deras gift.
Förskräckelse från Gud rycker fram mot mig.
5Inte skriker den vildåsna som har gräs att äta
eller råmar den oxe som har tillräckligt med foder.
6Inte äter man smaklös mat utan salt,
eller finns det någon smak i en äggvita?
7Jag vill inte röra vid det,
det gör mig sjuk.6:7 Grundtextens innebörd är osäker.
8O, att min bön blev hörd,
att Gud ville uppfylla mitt hopp,
9att Gud ville krossa mig,
lyfta sin hand och skära av mig!
10Det ger mig ändå tröst i min olidliga plåga
att jag inte har förnekat den Heliges ord.6:10 Grundtextens innebörd är osäker.
11Vad är det för kraft jag fortfarande har,
vilket hopp att hålla fast vid?
Vad har jag för slut,
så att jag kan hålla ut?
12Har jag en stens styrka?
Är min kropp av koppar?
13Finns det någon hjälp för mig,
nu när framgången har lämnat mig?
14Den förtvivlade borde bemötas med godhet av sina vänner,
annars fruktar de inte den Väldige.6:14 Grundtextens innebörd är osäker.
15Mina bröder är lika opålitliga som en bäck,
som en sinande bäckfåra.
16De är mörka av smältande is
och försvinnande snö,
17de försvinner när torrtiden kommer,
de torkar ut i hettan.
18Karavanerna viker av från sin väg,
och när de bara träffar på öken går de under.
19Karavaner från Tema letar efter dem,
köpmän från Saba hoppas på dem.
20De blir besvikna i sin förhoppning,
de kommer fram,
bara för att bli bestörta.
21Så har ni blivit till ingenting,
ni ser någonting skrämmande
och blir rädda.
22Har jag någonsin bett er om någonting?
Har jag bett er köpa mig fri med era rikedomar?
23Har jag någonsin bett er befria mig från fiendens hand,
friköpa mig från våldsmännen?
24Undervisa mig, sedan ska jag vara tyst.
Tala om för mig vad jag har gjort för fel!
25Det är smärtsamt att höra sanningen,
men vad bevisar era argument?6:25 Grundtextens innebörd är osäker.
26Tänker ni rätta till vad jag har sagt,
betrakta den desperates ord som vind?
27Det vore som att kasta lott om ett föräldralöst barn
eller som att sälja en vän.
28Titta på mig!
Skulle jag kunna ljuga dig rakt i ansiktet?
29Vänd om! Tillåt ingen orättvisa!
Vänd om! Min integritet består.
30Finns det någon ondska på mina läppar?
Skulle min mun inte känna igen det fördärvliga?
Job
1Then Job replied:
2“If only my anguish could be weighed
and all my misery be placed on the scales!
3It would surely outweigh the sand of the seas—
no wonder my words have been impetuous.
4The arrows of the Almighty are in me,
my spirit drinks in their poison;
God’s terrors are marshaled against me.
5Does a wild donkey bray when it has grass,
or an ox bellow when it has fodder?
6Is tasteless food eaten without salt,
or is there flavor in the sap of the mallow6:6 The meaning of the Hebrew for this phrase is uncertain.?
7I refuse to touch it;
such food makes me ill.
8“Oh, that I might have my request,
that God would grant what I hope for,
9that God would be willing to crush me,
to let loose his hand and cut off my life!
10Then I would still have this consolation—
my joy in unrelenting pain—
that I had not denied the words of the Holy One.
11“What strength do I have, that I should still hope?
What prospects, that I should be patient?
12Do I have the strength of stone?
Is my flesh bronze?
13Do I have any power to help myself,
now that success has been driven from me?
14“Anyone who withholds kindness from a friend
forsakes the fear of the Almighty.
15But my brothers are as undependable as intermittent streams,
as the streams that overflow
16when darkened by thawing ice
and swollen with melting snow,
17but that stop flowing in the dry season,
and in the heat vanish from their channels.
18Caravans turn aside from their routes;
they go off into the wasteland and perish.
19The caravans of Tema look for water,
the traveling merchants of Sheba look in hope.
20They are distressed, because they had been confident;
they arrive there, only to be disappointed.
21Now you too have proved to be of no help;
you see something dreadful and are afraid.
22Have I ever said, ‘Give something on my behalf,
pay a ransom for me from your wealth,
23deliver me from the hand of the enemy,
rescue me from the clutches of the ruthless’?
24“Teach me, and I will be quiet;
show me where I have been wrong.
25How painful are honest words!
But what do your arguments prove?
26Do you mean to correct what I say,
and treat my desperate words as wind?
27You would even cast lots for the fatherless
and barter away your friend.
28“But now be so kind as to look at me.
Would I lie to your face?
29Relent, do not be unjust;
reconsider, for my integrity is at stake.6:29 Or my righteousness still stands
30Is there any wickedness on my lips?
Can my mouth not discern malice?
