1Kan du jaga byte åt lejonhonan
och stilla lejonungarnas hunger,
2där de kryper ihop i sina hålor
eller ligger och väntar bland snåren?
3Vem är det som skaffar mat åt korpen,
när dess ungar skriker till Gud
och flaxar omkring hungriga?
4Vet du när39:4 Eller: hur. stengeten föder sina ungar,
och vakar du över hindens kalvning?
5Räknar du hur många månader de går havande,
vet du tiden när de ska föda?
6De böjer sig ner, föder sina ungar
och blir av med sin plåga.
7Deras ungar växer upp på de öppna fälten och blir starka.
De ger sig iväg och kommer aldrig mer tillbaka.
8Vem är det som släpper vildåsnan fri,
vem knyter upp dess band?
9Jag har gett den öknen som hem
och saltslätterna att bo på.
10Den ler åt stadens buller
och slipper höra pådrivarens rop.
11Bergskedjorna är dess betesmark.
Där söker den efter allt som är grönt.
12Skulle vildoxen vilja bli din tjänare?
Skulle den stanna vid din krubba om natten?
13Skulle du kunna hålla vildoxen framför plogen?
Skulle den dra harven efter dig i dalarna?
14Vågar du lita på den för dess enorma styrka,
överlåta ditt tunga arbete åt den?
15Kan du lita på att den för hem din skörd
och samlar den på tröskplatsen?
16Strutsen flaxar glatt med sina vingar,
men dess fjädrar kan inte jämföras med hägerns.39:16 Grundtextens innebörd är osäker.
17Den lägger sina ägg på marken,
låter dem värmas i sanden
18och tänker inte på att någon kan trampa på dem
och vilda djur kan krossa dem.
19Den är hård mot sina ungar,
precis som om de inte var dess egna
och bryr sig inte om sin möda,
som var förgäves,
20för Gud har inte utrustat den med vishet
eller gett den förstånd.
21Men så snart den reser sig upp för att springa
skrattar den både åt häst och ryttare.
22Har du gett hästen dess styrka
eller klätt dess nacke med den yviga manen?
23Är det du som lärt den hoppa som gräshoppan
och sprida skräck med sitt stolta frustande?
24Den skrapar med hoven,
gläds över sin styrka
och rusar fram mot väpnade styrkor.
25Den skrattar åt rädslan och fruktar inget,
den ryggar inte tillbaka för svärdet.
26Runt omkring den viner pilar
och slår blixtrande spjut och lans.39:26 Tanken kan också vara att vid hästens sida rasslar (det hebreiska ordet betyder både vina och rassla ) pilar och blixtrar spjut och lans.
27Den skakar och är upphetsad,
rusar över terrängen,
in i striden när stridssignalen ljuder.
28Vid hornstöten gnäggar den högt,
vädrar strid redan på avstånd,
kommandorop och stridslarm.
29Är det tack vare din vishet som höken flyger högt där uppe
och breder ut sina vingar mot söder?
30Är det på din befallning som örnen flyger omkring
och bygger sitt bo på hög höjd?
31Där bor den på klippan och tillbringar sin natt,
med klippbranten som sin fästning.
32Därifrån spanar den in sitt byte
och upptäcker det på långt håll.
33Dess ungar frossar i blod,
för där det slagna ligger, där finns örnen.
34Herren svarade Job:
35”Vill du tvista med den Väldige,
visa honom till rätta?
Nu får Guds anklagare svara honom!”
Jobs svar
36Då svarade Job Herren:
37Jag är ingenting,
hur skulle jag kunna finna några svar?
Jag sätter handen för munnen.
38Jag har talat både en gång och två gånger,
men inte kunnat svara.
Nu säger jag inget mer.
1Knowest thou the time when the wild goats of the rock bring forth? or canst thou mark when the hinds do calve? 2Canst thou number the months that they fulfil? or knowest thou the time when they bring forth? 3They bow themselves, they bring forth their young ones, they cast out their sorrows. 4Their young ones are in good liking, they grow up with corn; they go forth, and return not unto them. 5Who hath sent out the wild ass free? or who hath loosed the bands of the wild ass? 6Whose house I have made the wilderness, and the barren land his dwellings.39.6 barren…: Heb. salt places 7He scorneth the multitude of the city, neither regardeth he the crying of the driver.39.7 of the driver: Heb. of the exactor 8The range of the mountains is his pasture, and he searcheth after every green thing. 9Will the unicorn be willing to serve thee, or abide by thy crib? 10Canst thou bind the unicorn with his band in the furrow? or will he harrow the valleys after thee? 11Wilt thou trust him, because his strength is great? or wilt thou leave thy labour to him? 12Wilt thou believe him, that he will bring home thy seed, and gather it into thy barn?
13Gavest thou the goodly wings unto the peacocks? or wings and feathers unto the ostrich?39.13 wings and…: or, the feathers of the stork and ostrich 14Which leaveth her eggs in the earth, and warmeth them in dust, 15And forgetteth that the foot may crush them, or that the wild beast may break them. 16She is hardened against her young ones, as though they were not hers: her labour is in vain without fear; 17Because God hath deprived her of wisdom, neither hath he imparted to her understanding. 18What time she lifteth up herself on high, she scorneth the horse and his rider.
19Hast thou given the horse strength? hast thou clothed his neck with thunder? 20Canst thou make him afraid as a grasshopper? the glory of his nostrils is terrible.39.20 terrible: Heb. terror 21He paweth in the valley, and rejoiceth in his strength: he goeth on to meet the armed men.39.21 He paweth: or, His feet dig39.21 the armed…: Heb. the armour 22He mocketh at fear, and is not affrighted; neither turneth he back from the sword. 23The quiver rattleth against him, the glittering spear and the shield. 24He swalloweth the ground with fierceness and rage: neither believeth he that it is the sound of the trumpet. 25He saith among the trumpets, Ha, ha; and he smelleth the battle afar off, the thunder of the captains, and the shouting.
26Doth the hawk fly by thy wisdom, and stretch her wings toward the south? 27Doth the eagle mount up at thy command, and make her nest on high?39.27 at…: Heb. by thy mouth 28She dwelleth and abideth on the rock, upon the crag of the rock, and the strong place. 29From thence she seeketh the prey, and her eyes behold afar off. 30Her young ones also suck up blood: and where the slain are, there is she.
