Elihu tillrättavisar Job
1Lyssna nu, Job, till vad jag har att säga,
hör noga på mina ord.
2Nu vill jag öppna min mun,
orden är redan på min tunga.
3Mina ord kommer från ett uppriktigt hjärta,
mina läppar säger ärligt vad jag vet.
4Guds Ande har skapat mig
och den Väldiges ande33:4 Eller livsande, andedräkt. har gett mig liv.
5Svara mig, om du kan,
bemöt mig, var redo!
6Inför Gud är du och jag lika.
Jag är också formad av lera.
7Ingen rädsla för mig ska behöva skrämma dig,
och jag ska inte trycka ner dig.
8Du har sagt så att jag har hört det,
ja, jag har faktiskt fått lyssna till detta:
9”Jag är ren och utan synd,
jag är fläckfri, fri från skuld.
10Ändå granskar han mina fel
och räknar mig som sin fiende.
11Han sätter mina fötter i stocken
och bevakar alla mina vägar.”
12Nu vill jag säga dig:
på denna punkt har du inte rätt!
Gud är större än människor.
13Varför ska du anklaga honom
för att han inte ger dem något svar?
14För Gud talar både på ett sätt och två sätt,
men man märker det inte:
15i en dröm, i en syn om natten,
när människor är i djup sömn,
när de slumrar på sin bädd.
16Han öppnar då människors öron,
han varnar och förskräcker dem
17för att hindra människan från ogärningar,
för att hålla henne borta från högmod.
18Han bevarar henne från graven,
skonar hennes liv för svärdet.
19Människan tuktas av plågor på sin bädd,
av ständig smärta i sin kropp,
20hon tappar matlusten
vill inte ens ha den läckraste mat.
21Hon magrar så att inget finns kvar,
alla dolda ben i kroppen syns nu,
22och hon dras allt närmare graven,
hennes liv allt närmare dödens makter.
23Men om en budbärare kommer från himlen,
en medlare av tusen,
och talar om för henne vad som är rätt,33:23 Grundtextens innebörd är osäker.
24då förbarmar sig Gud över henne och säger:
”Låt henne bli fri.
Låt henne inte gå ner i graven,
för jag har fått lösen för henne.”
25Då förnyas hennes kropp och blir som ett barns,
hon återfår sin ungdomskraft.
26Hon ber till Gud,
och han svarar med välvilja,
låter människan träda fram inför honom
och återställer hennes rättfärdighet.
27Då går människan till andra och säger:
”Jag syndade, jag förvrängde det som var rätt,
men jag fick inte vad jag förtjänade.
28Han lät mig slippa gå ner i graven,
och nu får jag fortsätta att leva i ljuset.”
29Så gör Gud med människan,
både två och tre gånger.
30Han låter henne återvända från graven
och livets ljus lysa över henne.
31Lyssna nu, Job! Hör på mig,
var tyst och låt mig få fortsätta!
32Men om du har något att säga, så gör det nu.
Tala ut, för jag är angelägen om att få ge dig rätt.
33Men om inte, så var tyst och fortsätt att lyssna.
Jag ska lära dig vishet.
1“But now, Job, listen to my words;
pay attention to everything I say.
2I am about to open my mouth;
my words are on the tip of my tongue.
3My words come from an upright heart;
my lips sincerely speak what I know.
4The Spirit of God has made me;
the breath of the Almighty gives me life.
5Answer me then, if you can;
stand up and argue your case before me.
6I am the same as you in God’s sight;
I too am a piece of clay.
7No fear of me should alarm you,
nor should my hand be heavy on you.
8“But you have said in my hearing—
I heard the very words—
9‘I am pure, I have done no wrong;
I am clean and free from sin.
10Yet God has found fault with me;
he considers me his enemy.
11He fastens my feet in shackles;
he keeps close watch on all my paths.’
12“But I tell you, in this you are not right,
for God is greater than any mortal.
13Why do you complain to him
that he responds to no one’s words33:13 Or that he does not answer for any of his actions?
14For God does speak—now one way, now another—
though no one perceives it.
15In a dream, in a vision of the night,
when deep sleep falls on people
as they slumber in their beds,
16he may speak in their ears
and terrify them with warnings,
17to turn them from wrongdoing
and keep them from pride,
18to preserve them from the pit,
their lives from perishing by the sword.33:18 Or from crossing the river
19“Or someone may be chastened on a bed of pain
with constant distress in their bones,
20so that their body finds food repulsive
and their soul loathes the choicest meal.
21Their flesh wastes away to nothing,
and their bones, once hidden, now stick out.
22They draw near to the pit,
and their life to the messengers of death.33:22 Or to the place of the dead
23Yet if there is an angel at their side,
a messenger, one out of a thousand,
sent to tell them how to be upright,
24and he is gracious to that person and says to God,
‘Spare them from going down to the pit;
I have found a ransom for them—
25let their flesh be renewed like a child’s;
let them be restored as in the days of their youth’—
26then that person can pray to God and find favor with him,
they will see God’s face and shout for joy;
he will restore them to full well-being.
27And they will go to others and say,
‘I have sinned, I have perverted what is right,
but I did not get what I deserved.
28God has delivered me from going down to the pit,
and I shall live to enjoy the light of life.’
29“God does all these things to a person—
twice, even three times—
30to turn them back from the pit,
that the light of life may shine on them.
31“Pay attention, Job, and listen to me;
be silent, and I will speak.
32If you have anything to say, answer me;
speak up, for I want to vindicate you.
33But if not, then listen to me;
be silent, and I will teach you wisdom.”
