En ung man förmanar Job
(32:1—37:24)
Den unge Elihu tillrättavisar de äldre vännerna
1De tre männen slutade nu att svara Job, därför att han betraktade sig som rättfärdig. 2Elihu, Barakels son från Bus, av Rams släkt, greps av vrede mot Job därför att han menade sig ha rätt mot Gud. 3Men han blev också vred på Jobs tre vänner, som inte kunde svara något som visade Jobs skuld. 4Elihu hade väntat på sin tur att tala till Job, eftersom de andra var äldre än han. 5Men när han såg att de inte hade något mer att komma med, greps han av vrede.
6Elihu från Bus, Barakels son, började tala:
Jag är ung, och ni är gamla.
Därför tvekade jag
och vågade inte säga er vad jag visste.
7Jag tänkte: ”Låt åldern tala
och de många åren lära ut vishet.”
8Men det är anden i människan,
den Väldiges andedräkt,
som gör henne förståndig.
9Det är inte bara de i hög ålder som är visa,
inte bara gamla som vet vad som är rätt.
10Därför säger jag: Lyssna till mig!
Också jag vill framföra vad jag vet.
11Jag har väntat medan ni talat,
lyssnat på ert resonemang,
när ni letat efter ord.
12Jag har lyssnat uppmärksamt på er,
men ingen av er har lyckats motbevisa Job,
ingen av er har kunnat bemöta hans argument.
13Säg inte: ”Vi har funnit visheten:
Gud, inte en människa, kan besegra honom.”
14Han riktade aldrig sina ord mot mig,
och jag tänker inte svara med era argument.
15De är bestörta
och har inget mer att komma med,
de saknar ord.
16Ska då jag behöva vänta
när de ingenting kan säga,
när de står där utan att kunna svara?
17Nej, även jag vill säga mitt,
tala om vad jag vet.
18Jag har mycket att säga,
och anden inom mig driver mig.
19Mitt inre är som en vinsäck på bristningsgränsen,
som nya vinsäckar som håller på att sprängas.
20Jag måste få tala för att få lättnad,
jag måste få öppna min mun och ge mina svar.
21Jag ska inte vara partisk mot någon,
inte heller försöka smickra någon,
22för smickra kan jag inte –
då skulle min Skapare rycka bort mig.
Elihu
1So these three men stopped answering Job, because he was righteous in his own eyes. 2But Elihu son of Barakel the Buzite, of the family of Ram, became very angry with Job for justifying himself rather than God. 3He was also angry with the three friends, because they had found no way to refute Job, and yet had condemned him.32:3 Masoretic Text; an ancient Hebrew scribal tradition Job, and so had condemned God 4Now Elihu had waited before speaking to Job because they were older than he. 5But when he saw that the three men had nothing more to say, his anger was aroused.
6So Elihu son of Barakel the Buzite said:
“I am young in years,
and you are old;
that is why I was fearful,
not daring to tell you what I know.
7I thought, ‘Age should speak;
advanced years should teach wisdom.’
8But it is the spirit32:8 Or Spirit; also in verse 18 in a person,
the breath of the Almighty, that gives them understanding.
9It is not only the old32:9 Or many; or great who are wise,
not only the aged who understand what is right.
10“Therefore I say: Listen to me;
I too will tell you what I know.
11I waited while you spoke,
I listened to your reasoning;
while you were searching for words,
12I gave you my full attention.
But not one of you has proved Job wrong;
none of you has answered his arguments.
13Do not say, ‘We have found wisdom;
let God, not a man, refute him.’
14But Job has not marshaled his words against me,
and I will not answer him with your arguments.
15“They are dismayed and have no more to say;
words have failed them.
16Must I wait, now that they are silent,
now that they stand there with no reply?
17I too will have my say;
I too will tell what I know.
18For I am full of words,
and the spirit within me compels me;
19inside I am like bottled-up wine,
like new wineskins ready to burst.
20I must speak and find relief;
I must open my lips and reply.
21I will show no partiality,
nor will I flatter anyone;
22for if I were skilled in flattery,
my Maker would soon take me away.
