Sofar håller fast vid vad han sagt
1Sedan yttrade sig Sofar från Naama:
2Mina tankar tvingar mig att svara,
så upprörd blir jag.20:2 Grundtextens innebörd är osäker.
3Jag måste höra kränkande klander,
och mitt förnuft uppmanar mig att svara.
4Inser du inte att det varit så sedan urminnes tider,
sedan människan sattes på jorden?
5De ogudaktigas jubel är kortlivat,
den gudlöses glädje varar bara ett ögonblick.
6Även om han stolt sträcker sig mot himlen
och hans huvud når upp till molnen,
7ska han ändå förgås
och sluta på samma ställe som sin egen avföring.
De som såg honom ska undra vart han tog vägen.
8Han ska försvinna
som en flyktig dröm,
för att inte finnas mer,
jagas iväg som en nattlig syn.
9Ögon som sett honom ska inte se honom mer,
ej heller får hans plats återse honom.
10Hans barn måste gottgöra de fattiga,
och hans händer lämna tillbaka hans rikedom.
11Även om hans kropp är full av ungdomskraft,
ska han läggas i stoftet.
12Hans ondska smakar söt i hans mun,
han gömmer den under tungan,
13bevarar den, låter den inte försvinna,
han håller den kvar i munnen.
14Men hans föda förvandlas i hans inre,
den blir till ormgift i honom.
15Han kommer att spy ut den rikedom han slukat,
för Gud tvingar ut den ur hans mage.
16Han suger i sig ormgiftet
och dödas av huggormens tunga.
17Han får inte se floder,
inte strömmar av honung och grädde.
18Han måste lämna tillbaka vad han arbetat ihop,
han får inte äta av det,
inte njuta av vad han förvärvat.
19Han har förtryckt de fattiga,
övergett dem,
och roffat åt sig hus som andra har byggt.
20Han har ingen ro i sitt inre,
han kan inte rädda sig genom sin egendom.
21Han slukade allt han kom åt,
och därför ska hans välstånd inte fortsätta.
22Han ska råka i svårigheter mitt i sin välfärd,
med full kraft drabbar olyckan honom.
23Just när han håller på att fylla sin mage,
ska Gud låta sin vredes glöd regna ner över honom,
låta slagen träffa honom.
24Om han flyr från järnvapen,
genomborras han av kopparbågens pil.
25Han drar ut den ur ryggen,
den glänsande udden ur sin galla,
och dödsskräcken kommer över honom.
26Hans skatter ska gå förlorade i det djupaste mörker.
En rasande eld ska förtära honom,
ödelägga allt han har kvar i sin boning.
27Himlen kommer att uppenbara hans skuld,
och jorden ska resa sig mot honom.
28Hans hus spolas bort av floden,
av forsande vatten på vredens dag.
29Detta är vad Gud tilldelar den ogudaktige,
det arv Gud har bestämt åt honom.
20
ツォファルのことば
1ナアマ人ツォファルの演説。
2「もう我慢できない。
どうしてもあなたに言ってやりたいことがある。
3罪人呼ばわりしたことを取り上げて、
私に恥をかかせるつもりか。
私は自分の霊にせき立てられて、
黙っていることができない。
4あなたにもわかっているはずだ。
この地上に人が住むようになって以来、
5悪者が勝ち誇るのはつかの間で、
不信心な者の喜びは一夜の夢だ。
6たとえ彼が思い上がり、
肩をいからせて歩いても、
7糞のように捨てられ、永久に滅びる。
彼を知る人たちは、どこへ行ったのかといぶかる。
8彼は幻のように消え失せ、
9友人も家族も、二度とその姿を見ることはない。
10子どもたちは貧しい人に物乞いし、
やっとの思いで負債を埋め合わせる。
11彼がまだ若くても、その骨はちりの上に横たわる。
12彼は悪の楽しみを覚え、それを口の中で溶かし、
13ゆっくり味わいながら、少しずつ飲み下す。
14ところが、それは突然、腹の中で苦くなる。
15たらふく食べた利得も吐き出さなければならない。
彼が食べた物を消化するのを神はお許しにならない。
16それは彼を殺す毒となる。
17盗品を自分のものにして財産を増やすことはできない。
18労苦は報いられず、富も喜びを与えない。
19貧しい者を虐待し、彼らの家を差し押さえたからだ。
彼が元どおりになることはありえない。
20彼の目はいつも貪欲に燃えていたが、
今はすっかり貧乏になり、
彼の夢みてきたものは、みな飛び去った。
21彼は機会あるごとに盗みを働いたので、
その財産はすぐになくなる。
22権力を振りかざしている彼を、いきなり災難が襲う。
不幸な人たちは、寄ってたかって彼を食い物にする。
23彼が腹いっぱいになる寸前に、神の怒りが下る。
24彼は追われ、ついに射止められる。
25矢を抜くと、光る矢尻が胆のうから出てくる。
彼は断末魔の苦しみで顔をゆがめる。
26彼の宝は暗闇の中に隠される。
燃えさかる炎が彼の持ち物をなめ、
遺産をすべて焼き尽くす。
27天は彼の罪をあばき、地は不利な証言を並べ立てる。
28神の怒りの前には、富も役に立たない。
ただ踏みにじられてなくなるばかりだ。
29これが悪者を待ち受ける運命だ。
神がそのようにする。」
