Job svarar Sofar
1Job svarade:
2Ja, visst är ni kloka människor!
All visdom kommer att dö ut med er!
3Men jag har förstånd, likväl som ni.
Jag är inte sämre än ni.
Vem vet inte redan det som ni säger?
4Jag har blivit till åtlöje för mina vänner,
jag som bad Gud om hjälp och som Gud svarade,
jag, en rättfärdig och fläckfri man,
har gjorts till åtlöje.
5Den bekymmerslöse som föraktar den som har problem
kommer själv att snava.12:5 Versen är svårtolkad och kan ev. också översättas: Den bekymmerslöse föraktar dem som har problem och ser problemen som de snavandes öde.
6Rövare bor ostörda i sina tält,
de som trotsar Gud lever i trygghet,
de som har sin gud i sin hand.12:6 Grundtextens innebörd är osäker i versens sista del.
7Fråga boskapen,
den kan undervisa dig.
Fråga fåglarna under himlen,
de kan tala om det för dig.
8Eller tala till jorden,
så undervisar den dig,
eller till fiskarna i havet,
så kan de berätta för dig.
9Vem av dessa vet inte
att det är Herrens hand som gjort detta?
10För varje varelses liv är i Guds hand,
och så är också varje människas ande.
11Prövar inte örat orden,
liksom tungan prövar matens smak?
12Visst kommer visdom med åren
och förstånd av ett långt liv.
13Hos Gud finns visdom och kraft,
hos honom finns råd och förstånd.
14Vad han bryter ner kan inte byggas upp.
Den han fångar kan inte fritas.
15Han håller vattnen tillbaka
och det blir torka,
släpper han dem lösa
ödelägger de landet.
16Hos honom finns styrka och förnuft.
Både bedragaren och den bedragne måste böja sig för honom.
17Han för bort rådgivare barfota
och gör domare till dårar.
18Han tar av kungarnas bojor
och binder ett skynke kring deras höfter.
19Präster leder han bort barfota.
Han låter de mäktiga komma på fall.
20Han tystar de betroddas tal
och fråntar de gamla deras insikt.
21Han öser förakt över furstar
och avväpnar de starka.
22Han avslöjar mörkrets hemligheter
och för fram den djupa skuggan till ljuset.
23Han gör nationer starka
och bryter sedan ner dem.
Han gör nationer stora
för att sedan skingra dem.
24Han berövar jordens ledare förståndet
och låter dem irra omkring i väglös ödemark.
25De famlar i ett mörker utan ljus,
och han låter dem ragla som druckna.
