Herrens utvalde
1Detta är min tjänare som jag uppehåller,
min utvalde som jag håller kär!
Jag låter min Ande komma över honom,
han ska föra ut rätten för folken.
2Han ropar inte, han skriker inte,
han låter inte sin röst höras på gatorna.
3Han krossar inte ett brutet strå,
han släcker inte en veke som tynar.
Troget för han fram rättvisan.
4Han ska inte tyna bort eller krossas
förrän han upprättat rättvisan på jorden.
Fjärran länder väntar på hans undervisning42:4 Det hebreiska ordet torah syftar dels på lagen, dels helt enkelt på undervisning. Jfr med Rom 8:2, där det grekiska ordet för lag i Nya Testamentet används för att anspela på denna ”undervisning” av Kristus..”
5Så säger Gud, Herren,
som har skapat himlarna
och spänt upp dem,
brett ut jorden och allt som kommer upp ur den,
han som ger liv åt människorna
och livsande till alla som bor där:
6”Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet.
Jag tar dig vid handen och uppehåller dig.
Jag gör dig till ett förbund för mitt folk
och till ett ljus för alla andra folk.
7Du ska öppna de blindas ögon
och befria de fångna ur fängelset,
ur fångenskap dem som sitter i mörkret.
8Jag är Herren.
Det är mitt namn,
jag ger inte min ära till någon annan,
inte mitt lov till avgudar.
9Det som har varit förut är nu förbi,42:9 Tanken kan också vara att det som förutsagts har gått i uppfyllelse.
nu förkunnar jag något nytt.
Innan det sker ska jag låta er höra om det.
En ny sång
10Sjung en ny sång till Herren!
Sjung hans pris från jordens alla ändar,
låt havet brusa och allt som finns där,
länderna bortom havet och alla som bor där.
11Låt öknen och dess städer höja sin röst,
byarna där Kedar bor.
Låt Selas befolkning sjunga av glädje,
ropa från bergens toppar.
12Ge Herren äran,
förkunna hans lov i länderna bortom havet.
13Herren drar ut med stor makt,
som en krigare upptänd av stridslust,
han ger upp ett krigsrop
och övervinner sina fiender.
14Länge har jag varit tyst,
tigit och lagt band på mig,
men nu skriker jag som en kvinna i födslovåndor,
flämtar och drar efter andan på samma gång.
15Jag ska ödelägga bergen och höjderna
och låta gräset på dem torka bort.
Jag ska förvandla floder till land
och torka ut dammarna.
16Jag ska leda de blinda på en väg som de inte känner,
föra dem fram längs okända stigar.
Jag ska göra mörkret till ljus framför dem
och göra den oländiga marken jämn.
Detta ska jag göra,
och jag ska inte överge dem.
17Men de som litar på avgudar och kallar dem gudar
kommer att få ge sig iväg
i skam och förnedring.
Blinda och döva för Herrens ord
18Hör, ni döva!
Se, ni blinda!
19Vem är så blind som min tjänare,
så döv som min budbärare?
Vem är så blind som min förtrogne42:19 Grundtextens innebörd är oviss.,
så blind som Herrens tjänare?
20Han ser mycket
men bryr sig inte om det.
Han hör, men utan att lyssna.”
21Herren är rättfärdig,
därför vill han visa
att hans lag är härlig och stor.
22Men detta är ett plundrat och skövlat folk.
Alla har legat bundna i hålor,
undangömda i fängelser.
De blev utplundrade
men ingen har hjälpt dem,
de har skövlats
men ingen har sagt: ”Ge tillbaka!”.
23Vem av er vill höra det här,
ta vara på det och lyssna hädanefter?
24Vem har utlämnat Jakob åt skövling,
Israel åt plundrare?
Var det inte Herren,
han som vi har syndat mot?
De ville inte gå hans vägar
och inte heller lyssna till hans lag.
25Därför lät han sin brinnande vrede komma över dem
och drabbas av krig och våld.
Men fastän de blev prövade i eld
förstod de inte;
fastän de brändes av lågor
tog de inte varning.
1Behold my servant, whom I uphold; mine elect, in whom my soul delighteth; I have put my spirit upon him: he shall bring forth judgment to the Gentiles. 2He shall not cry, nor lift up, nor cause his voice to be heard in the street. 3A bruised reed shall he not break, and the smoking flax shall he not quench: he shall bring forth judgment unto truth.42.3 smoking: or, dimly burning42.3 quench: Heb. quench it 4He shall not fail nor be discouraged, till he have set judgment in the earth: and the isles shall wait for his law.42.4 discouraged: Heb. broken
5¶ Thus saith God the LORD, he that created the heavens, and stretched them out; he that spread forth the earth, and that which cometh out of it; he that giveth breath unto the people upon it, and spirit to them that walk therein: 6I the LORD have called thee in righteousness, and will hold thine hand, and will keep thee, and give thee for a covenant of the people, for a light of the Gentiles; 7To open the blind eyes, to bring out the prisoners from the prison, and them that sit in darkness out of the prison house. 8I am the LORD: that is my name: and my glory will I not give to another, neither my praise to graven images. 9Behold, the former things are come to pass, and new things do I declare: before they spring forth I tell you of them. 10Sing unto the LORD a new song, and his praise from the end of the earth, ye that go down to the sea, and all that is therein; the isles, and the inhabitants thereof.42.10 all…: Heb. the fulness thereof 11Let the wilderness and the cities thereof lift up their voice, the villages that Kedar doth inhabit: let the inhabitants of the rock sing, let them shout from the top of the mountains. 12Let them give glory unto the LORD, and declare his praise in the islands.
13The LORD shall go forth as a mighty man, he shall stir up jealousy like a man of war: he shall cry, yea, roar; he shall prevail against his enemies.42.13 prevail: or, behave himself mightily 14I have long time holden my peace; I have been still, and refrained myself: now will I cry like a travailing woman; I will destroy and devour at once.42.14 devour: Heb. swallow, or, sup up 15I will make waste mountains and hills, and dry up all their herbs; and I will make the rivers islands, and I will dry up the pools. 16And I will bring the blind by a way that they knew not; I will lead them in paths that they have not known: I will make darkness light before them, and crooked things straight. These things will I do unto them, and not forsake them.42.16 straight: Heb. into straightness
17¶ They shall be turned back, they shall be greatly ashamed, that trust in graven images, that say to the molten images, Ye are our gods.
18Hear, ye deaf; and look, ye blind, that ye may see. 19Who is blind, but my servant? or deaf, as my messenger that I sent? who is blind as he that is perfect, and blind as the LORD’s servant? 20Seeing many things, but thou observest not; opening the ears, but he heareth not. 21The LORD is well pleased for his righteousness’ sake; he will magnify the law, and make it honourable.42.21 it: or, him 22But this is a people robbed and spoiled; they are all of them snared in holes, and they are hid in prison houses: they are for a prey, and none delivereth; for a spoil, and none saith, Restore.42.22 they are all…: or, in snaring all the young men of them42.22 for a spoil: Heb. a treading 23Who among you will give ear to this? who will hearken and hear for the time to come?42.23 for…: Heb. for the after time? 24Who gave Jacob for a spoil, and Israel to the robbers? did not the LORD, he against whom we have sinned? for they would not walk in his ways, neither were they obedient unto his law. 25Therefore he hath poured upon him the fury of his anger, and the strength of battle: and it hath set him on fire round about, yet he knew not; and it burned him, yet he laid it not to heart.
