Profetia över Babylon
1Profetia om öknen vid havet:
Som en storm som drar över Negev,
så kommer det från öknen,
från det skrämmande landet.
2En fruktansvärd syn har visats för mig:
Förrädare förräder,
härjare härjar.
Gå till anfall, Elam!
Till belägring, Medien!
Jag gör slut på all klagan.
3Därför skakar hela min kropp av smärta,
ångesten är över mig, som när en kvinna ska föda.
Jag blir förstummad av vad jag hör
och förtvivlad över vad jag ser.
4Mitt hjärta slutar nästan att slå,
jag darrar av rädsla.
Skymningen som jag förut längtade efter
har blivit en fasa för mig.
5Man dukar bord,
lägger ut underlag,
äter och dricker.
Res er, furstar!
Smörj era sköldar!
6Så här sa Herren till mig:
”Gå och sätt ut en vakt
som kan rapportera vad han ser.
7När han ser hästdragna vagnar,
ryttare på åsnor och kameler
måste han vara högst beredd.”
8Han som spanade21:8 I grundtexten står här lejon (ett lejon ropade, ev. han ropade som ett lejon). De hebreiska orden för se/spana/speja och lejon liknar varandra, och översättningen här har valt det förstnämnda, som också finns i Jesaja-rullen från Qumran. ropade:
”Här står jag hela tiden,
dag efter dag i vakttornet, Herre,
natt efter natt stannar jag på min post.
9Men nu kommer det någon,
en trupp i vagn bakom hästar!”
Den som svarade sa:
”Det har fallit, Babylon har fallit,
och alla dess avgudar ligger krossade på marken.”
10Mitt folk ligger söndertröskat på marken!
Vad jag har hört från härskarornas Herre, Israels Gud,
har jag förkunnat för er.
Profetia över Edom
11Profetia om Duma21:11 Duma syftar på Edom. Grundtextens innebörd är osäker både här och i följande vers.:
Någon ropar till mig från Seir:
”Vakt, händer det något med natten?
Vakt, händer det något med natten?”
12Vakten svarar:
”Morgonen kommer,
men också natten.
Fråga gärna, och kom tillbaka och fråga igen!”
Profetia över Arabien
13Profetia om Arabien:
Ni karavaner från Dedan
ska slå läger i Arabiens vildmark.
14Möt de törstande med vatten,
ni som bor i Tema,
för ut mat till flyktingarna!
15De flyr undan draget svärd
och spänd båge,
undan krigets fasor.
16Så säger Herren till mig: ”Om ett år, som är som en daglönares år21:16 Se not till 16:14., ska det vara slut på Kedars överlägsenhet. 17Bara några få av dess bågskyttar, Kedars krigare, ska överleva.” Herren, Israels Gud, har talat.
نبوءة على بابل
1نُبُوءَةٌ بِشَأْنِ بَابِلَ: كَمَا تَعْبُرُ الزَّوَابِعُ فِي النَّقَبِ، هَكَذَا يُقْبِلُ الْغَازِي مِنَ الصَّحْرَاءِ، مِنْ أَرْضِ الرُّعْبِ. 2لَقَدْ أُعْلِنَتْ لِي رُؤْيَا رَهِيبَةٌ: رَأَيْتُ النَّاهِبَ يَنْهَبُ، وَالْمُدَمِّرَ يُدَمِّرُ. فَاصْعَدِي يَا عِيلامُ، وَحَاصِرِي يَا مَادِي، لأَنَّنِي سَأُسْكِتُ كُلَّ الأَنِينِ الَّذِي سَبَّبَهُ. 3لِذَلِكَ امْتَلَأَتْ حَقْوايَ أَلَماً، وَانْتَابَنِي مَخَاضٌ كَمَخَاضِ الْوَالِدَةِ. فَقَدْتُ الْوَعْيَ مِنْ جَرَّاءِ مَا سَمِعْتُ، وَذُهِلْتُ مِمَّا رَأَيْتُ 4تَحَيَّرَ قَلْبِي، وَأَرْعَبَنِي الْفَزَعُ، فَتَحَوَّلَ لَيْلِي الَّذِي كُنْتُ أَتُوقُ إِلَيْهِ إِلَى رَعْدَةٍ. 5أَعَدُّوا مَائِدَةً وَفَرَشُوا السَّجَاجِيدَ، أَكَلُوا وَشَرِبُوا، فَانْهَضُوا يَا أُمَرَاءُ، وَادْهِنُوا بِالزَّيْتِ تُرُوسَكُمْ.
6لأَنَّهُ هَكَذَا قَالَ الرَّبُّ لِي: اذْهَبْ وَأَقِمْ رَقِيباً لِيُعْلِنَ مَا يَرَاهُ. 7وَعِنْدَمَا يُشَاهِدُ رَاكِبِينَ فُرْسَاناً أَزْوَاجاً أَزْوَاجاً، أَوْ رَاكِبِينَ عَلَى حَمِيرٍ، وَرَاكِبِينَ عَلَى جِمَالٍ، فَلْيُصْغِ إِصْغَاءً شَدِيداً. 8ثُمَّ هَتَفَ الرَّقِيبُ: هَا أَنَا أَقِفُ عَلَى بُرْجِ الْمُرَاقَبَةِ يَوْماً بَعْدَ يَوْمٍ أَيُّهَا الرَّبُّ، وَأَقُوْمُ عَلَى الْمَحْرَسِ طَوَالَ اللَّيْلِ. 9فَهَا رَكْبٌ قَادِمٌ، فُرْسَانٌ أَزْوَاجٌ أَزْوَاجٌ. فَأَجَابَ: سَقَطَتْ سَقَطَتْ بَابِلُ وَتَحَطَّمَتْ سَائِرُ أَصْنَامِهَا عَلَى الأَرْضِ. 10آهِ يَا شَعْبِيَ الْمَطْحُونَ وَالْمُشَتَّتَ، لَقَدْ أَنْبَأْتُكُمْ بِكُلِّ مَا سَمِعْتُهُ مِنَ الرَّبِّ الْقَدِيرِ إِلَهِ إِسْرَائِيلَ.
نبوءة على أدوم
11نُبُوءَةٌ بِشَأْنِ أَدُومَ: هَتَفَ صَارِخٌ مِنْ سَعِيرَ: «يَا رَقِيبُ، مَاذَا بَقِيَ مِنَ اللَّيْلِ؟ أَمَا آنَ لَهُ أَنْ يَنْتَهِيَ؟» 12فَأَجَابَ الرَّقِيبُ: «أَشْرَقَ الصُّبْحُ وَلَكِنَّ اللَّيْلَ أَقْبَلَ مَعَهُ، فَإِنْ رَغِبْتُمْ فِي السُّؤَالِ فَاسْأَلُوا، ثُمَّ تَعَالَوْا وَارْجِعُوا إِلَى اللهِ».
13نُبُوءَةٌ بِشَأْنِ شِبْهِ الْجَزِيرَةِ الْعَرَبِيَّةِ: سَتَبِيتِينَ فِي صَحَارِي بِلادِ الْعَرَبِ يَا قَوَافِلَ الدَّدَانِيِّينَ، 14فَاحْمِلَوا يَا أَهْلَ تَيْمَاءَ الْمَاءَ لِلْعَطْشَانِ، وَاسْتَقْبِلُوا الْهَارِبِينَ بِالْخُبْزِ، 15لأَنَّهُمْ قَدْ فَرُّوا مِنَ السَّيْفِ الْمَسْلُولِ، وَالْقَوْسِ الْمُتَوَتِّرِ، وَمِنْ وَطِيسِ الْمَعْرَكَةِ. 16لأَنَّهُ هَذَا مَا قَالَهُ لِي الرَّبُّ: فِي غُضُونِ سَنَةٍ مَمَاثِلَةٍ لِسَنَةِ الأَجِيرِ يَفْنَى كُلُّ مَجْدِ قِيدَارَ، 17وَتَكُونُ بَقِيَّةُ الرُّمَاةِ، الأَبْطَالُ مِنْ أَبْنَاءِ قِيدَارَ، قِلَّةً. لأَنَّ الرَّبَّ إِلَهَ إِسْرَائِيلَ قَدْ تَكَلَّمَ.
