Herrens ord till kung Sidkia
1Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, när kung Sidkia sände Pashchur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till honom för att säga: 2”Fråga Herren för vår räkning, för Nebukadnessar, kungen av Babylonien, har förklarat krig mot oss! Kanske vill Herren göra under för oss, som han gjorde i gångna tider, så att kungen drar sig tillbaka.”
3Jeremia svarade dem: ”Säg till Sidkia: 4’Så säger Herren, Israels Gud: Jag ska göra alla era vapen odugliga i er strid mot kungen av Babylon och mot kaldéerna, som belägrar er. Jag ska samla dem inne i denna stad, 5och jag ska själv strida mot er med utsträckt hand och stark arm, i vrede, raseri och stor förbittring. 6Jag ska slå invånarna i denna stad, och både människor och djur ska dö i en svår pest. 7Därefter, säger Herren, ska jag överlämna Sidkia, Judas kung, och alla hans tjänare och allt folk som finns kvar i denna stad och som överlevt pesten, svärdet och hungersnöden, åt den babyloniske kungen Nebukadnessar och åt deras fiender som är ute efter deras liv. Han ska slå ner dem med svärd, utan att skona dem, utan medlidande, utan förbarmande.’
8Säg till detta folk: ’Så säger Herren: Nu låter jag er välja mellan vägen till livet och vägen till döden. 9Den som stannar kvar här i denna stad ska dö genom svärd, svält och pest. Men den som går ut och överlämnar sig åt kaldéerna som belägrar er får överleva med sitt liv som byte. 10Jag har vänt mitt ansikte mot den här staden, till olycka, inte lycka, säger Herren. Den ska överlämnas åt kungen av Babylonien, och han ska bränna ner den.’
Herrens ord till Juda kungar
11Till kungahuset i Juda:
Hör Herrens ord, 12Davids ätt! Så säger Herren:
’Handla i rättvisa varje morgon,
rädda den plundrade ur förtryckarens våld.
Annars bryter min vrede ut som en eld som ingen kan släcka,
för era onda gärningars skull.
13Jag är emot dig, som bor i dalen,
du klippa på slätten, säger Herren,
ni som säger: ”Vem kan komma mot oss?
Vem kan tränga in i våra boningar?”
14Jag ska straffa er
så som era gärningar förtjänar,
säger Herren.
Jag ska tända en eld i skogen
som ska sprida sig och bränna upp allt.’ ”
21
ゼデキヤへの宣告
1-2次もまた、神からエレミヤにあったことばです。ゼデキヤ王は、マルキヤの子パシュフルと、マアセヤの子で祭司のゼパニヤをエレミヤのもとへ遣わし、こう言わせました。「主がお助けくださるように祈ってほしい。バビロンのネブカデネザル王が、宣戦布告をしてきたからだ。もしかしたら主は私たちへの恵みを忘れず、昔のようにすばらしい奇跡を行って、王が軍隊を撤退させるようにしてくださるかもしれない。」
3-4エレミヤは答えました。「ゼデキヤ王のところへ戻り、イスラエルの主が、こう語ったと伝えなさい。『わたしは、バビロンの王と、おまえたちを包囲しているカルデヤ人との前で、おまえたちの武器を役に立たないようにする。それどころか、敵を町の真ん中に引き入れ、 5自らおまえたちと戦う。わたしは激しく怒っているからだ。 6そのうえ、恐ろしい疫病をはやらせるので、人も家畜も共に死ぬ。 7ゼデキヤ王も町に残っている者も、バビロンのネブカデネザル王の手に渡す。彼らは少しもあわれみをかけられることがなく、家畜のように殺される。
8この民にそう知らせてやるのだ。』そう主は告げます。
『生きるか死ぬかの、どちらかを選べ。 9エルサレムに残り、敵の手にかかって殺されたり、飢えや病気で死んだりするほうを取るか。それとも、町を出てカルデヤ軍に降伏し、生きるほうを取るか。 10わたしはこの町をこらしめようとしているのだ。この町の敵となり、友とはならない。この町はバビロン王の手に渡され、灰となる。』」
11ユダの王に、神はこう告げます。
12「おまえのしているいっさいの悪のため、
おまえをさばくことにした。
さあ、急いで公平な裁判をするのだ。
わたしの燃える憤りが、
だれにも消せない火となっておまえに燃え移る前に、
正しいことを始めなさい。
13『われわれは安全だ。
ここにいる以上、だれも指一本ふれることはできない』と、うそぶいているエルサレムを相手に、わたしは戦う。
14自ら手を下し、罪を犯した罰として
おまえたちを滅ぼす。
わたしが森に火を放つので、
周りのものは何もかも灰になる。」
