Folkets och Jerusalems straff
1Herren sa till mig: ”Inte ens om Mose och Samuel stod inför mig skulle jag känna något för detta folk. Låt dem försvinna ur min åsyn och gå! 2Och om de frågar dig: ’Vart ska vi gå?’ säg då till dem: ’Så säger Herren:
Den som är bestämd att dö, till döden.
Den som ska dö genom svärd, till svärdet.
Den som ska svälta, till hungersnöd.
Den som ska tillfångatas, till fångenskap.’
3Jag ska låta dem drabbas av fyra olika plågor, säger Herren – av svärd som dödar, hundar som släpar bort och himlens fåglar och markens djur som äter upp och gör slut på dem. 4Jag ska göra dem till ett skräckexempel för alla riken på jorden på grund av det som Manasse, Hiskias son och kung över Juda, gjort i Jerusalem.
5Vem kommer att tycka synd om dig, Jerusalem?
Vem kommer att gråta för din skull?
Vem kommer att ens fråga om allt är väl med dig?
6Du har förkastat mig, säger Herren,
och vänt mig ryggen.
Därför har jag lyft min hand mot dig
för att krossa dig.
Jag är trött på att visa medlidande.
7Jag kastar dem med kastskovel
vid landets portar.
Jag gör dem barnlösa
och förgör mitt folk,
för de har inte vänt om från sina vägar.
8Deras änkor blir inför mig
fler än sandkornen i havet.
Mitt på dagen sänder jag inkräktare
mot de unga männens mödrar.
Ångest och förskräckelse
låter jag plötsligt komma över dem.
9En kvinna som har sju söner
sjunker ihop och ger upp andan.
Hennes sol har gått ner
medan det fortfarande är dag,
hon har drabbats av skam och vanära.
De av dem som överlever
ska jag överlämna åt deras fienders svärd, säger Herren.”
Jeremias klagan inför Herren
10”Ve mig, min mor, att du födde mig,
en man som orsakar strid och oenighet
i hela landet!
Jag har varken lånat
eller lånat ut pengar,
men ändå förbannar alla mig.”
11Herren sa:
”Jag ska befria dig och låta det gå dig väl.
Jag ska sannerligen få dina fiender
att be med dig i nödens och olyckans tid.15:11 Grundtexten är svårtolkad. Enligt bl.a. Septuaginta är det fortfarande Jeremia som talar och inte Herren. Innebörden blir då ungefär: Ändå är det så, Herre, att för deras bästa har jag stått inför dig i tider av deras nöd och olycka och bett för fienden.
12Kan man bryta sönder järn,
järn från norr, eller koppar?
13Dina rikedomar och skatter
ska jag utlämna för plundring,
utan betalning,
på grund av alla dina synder
överallt i ditt land.
14Jag ska låta dig föras som slav
till dina fiender i ett land
som du inte känner.
Min vrede brinner som eld mot er.”
15Herre, du vet detta.
Tänk på mig, ta dig an mig,
låt hämnd drabba mina förföljare.
Du som är långmodig,
ta inte bort mig.
Tänk på att det är för din skull
jag får lida förakt.
16Jag fann dina ord och åt dem.
Ditt ord blev mitt hjärtas glädje och fröjd,15:16 I Septuaginta är början av versen en fortsättning på föregående vers: av dem som föraktar dina ord. Utplåna dem, så att ditt ord kan bli mitt hjärtas glädje och fröjd.
för jag är uppkallad efter ditt namn,
Herre, härskarornas Gud.
17Jag har inte fått glädjas i goda vänners sällskap,
inte roat mig.
Eftersom din hand legat över mig,
har jag suttit ensam,
och din vrede har uppfyllt mig.
18Varför måste jag ständigt lida,
varför kan inte mitt sår läkas?
Det vill inte läka.
Du har blivit för mig som en sinande bäck,
som vatten man inte kan lita på.
19Därför säger Herren:
”Om du vänder om
ska jag återupprätta dig,
och du får tjäna mig.
Om du talar värdigt, inte ovärdigt,
ska du få vara min talesman.
Folk ska återvända till dig,
men du får inte gå tillbaka till dem.
20Jag ska göra dig till en mur för detta folk,
till en befäst kopparmur.
De ska anfalla dig
men inte kunna besegra dig,
för jag är med dig
för att befria och rädda dig, säger Herren.
21Jag ska rädda dig ur de ondas makt
och befria dig ur de grymmas grepp.”
15
1すると主は、こう私に語りました。「たとえモーセとサムエルがわたしの前に立ち、この国の民のために嘆願しても、わたしは彼らを助けない。彼らのことなど放っておきなさい。わたしの目の届かない所へ追い払うのだ。 2もし彼らがおまえに、どこへ行ったらいいのかと尋ねたら、わたしがこう言ったと告げなさい。
死に定められた者は死に、
剣で殺される運命にある者は剣に、
ききんに定められた者はききんに、
捕虜になる者は捕虜に。
3わたしは彼らのために、四種類の罰し方を決めておく。切り殺す剣、食いちぎる犬、残った物をきれいに平らげるはげたかと野獣だ。 4ユダの王、ヒゼキヤの子マナセがエルサレムで行った悪事のために、おまえたちを厳しく罰する。おまえたちの身に起こることは、世界中の人々に、鳥肌が立つほどの恐怖を与える。
5エルサレムよ。
だれが、おまえのために心を痛めて泣くだろうか。
だれが、おまえの安否を尋ねるだろうか。
6おまえはわたしを捨て、わたしに背いた。
だからわたしは、おまえを打ちすえようと、
こぶしを振り上げる。
おまえに立ち直る機会を与えるのがいやになったのだ。
7おまえを町の門でふるいにかけ、
おまえが大切にしている物をみな奪い取る。
わたしの民は悪の道を振り切って
わたしに立ち返ろうとしないので、彼らを滅ぼす。
8未亡人の数は数えきれなくなる。
わたしは真昼に若い男を死に渡し、母親を嘆かせる。
彼らに突然、苦痛と恐怖を与える。
9七人の子をもつ母親は、
息子がみな死ぬので半狂乱になる。
昼なのに、目の前は真っ暗だ。
子どもがみな殺されるので、
子どもがない女になり果てて恥をかく。」
10その時、エレミヤはこう言いました。
「お母さん、何ということでしょう。
こんな悲しい思いをするくらいなら、
生まれてすぐ死んでしまえばよかったのに。
どこへ行っても、私は憎まれ者です。
きびしく返済を迫ったことも、
借りた物を返さなかったこともないのに、
だれもかれも私をのろいます。
11彼らがのろうままにしておこう。
主よ。あなたは、敵対する彼らのために
私がどんなにとりなし、
どんなに助命を嘆願したかをご存じです。」
12-13「北の国の鉄や青銅のかんぬきは、
どうしても壊れない。
同じように、この国の民の強情な心も、
砕くことはできない。
わたしへの罪のために、
おまえたちの富と財宝を戦利品として敵に与える。
14敵がおまえたちを捕虜とし、
知らない国へ連れて行くにまかせる。
わたしの怒りは火のように燃え上がり、
おまえたちを焼き尽くす。」
15これに答えて、エレミヤが言いました。
「主よ。私がこんなに苦しんでいるのは、
神のためであることを、あなたはご存じです。
あなたのおことばを伝えたので、
人々は私を迫害します。
どうか、私が彼らの手にかかって殺されることが
ありませんように。
私を彼らの強い力から救い出し、
彼らにふさわしい罰を与えてください。
16神のおことばは、私をしっかり支えます。
それは、飢え渇いた私のたましいにとっての食物です。
私の重い心に喜びをもたらし、
楽しみで満たしてくれます。
主よ。私は、神の預言者にされたことを
誇りに思います。
17-18私は、笑いさざめく彼らの宴会に
列席しませんでした。
神の御手のもとに一人で座っています。
彼らの罪ために、心は憤りで張り裂けんばかりです。
ところが神は、いざという時に
私を助けてくれませんでした。
迫害をやめさせてくれなかったのです。
彼らは、私に害を加える手を、
ただのひと時も止めないのでしょうか。
神の助けは、ある時は水があふれ、
ある時は干上がってしまう谷川のように、
あてにならないものです。」
19神はこう答えました。
「そのような愚かなことを言ってはならない。
分別のあることばを語りなさい。
おまえが、前のようにわたしに頼るようになれば、
わたしの代弁者にしておく。
おまえが彼らに影響を与えるべきであって、
彼らの影響を受けてはならない。
20彼らは、高い城壁に向かって攻撃をしかける
軍隊のようにおまえと戦うが、どうしても勝てない。
わたしが味方について、おまえを守り、
救い出すからだ。
21わたしは必ず、
悪人どもからおまえを助け出し、
彼らの無慈悲な手からおまえを救う。」
