1Sedan sa han till mig: ”Du människa, ät upp vad som finns framför dig, ät upp den här bokrullen! Gå sedan och tala till israeliterna!” 2Jag öppnade munnen, och han gav mig bokrullen att äta. 3”Människa”, sa han till mig, ”ät upp och fyll din buk med denna bokrulle som jag ger dig.” Jag åt, och den smakade sött som honung.
4Sedan sa han till mig: ”Du människa, gå nu till israeliterna och tala mina ord till dem. 5Det är inte till ett folk med ett främmande och obegripligt språk som du sänds ut, utan till israeliterna, 6inte till många folk vars främmande språk och svårbegripliga tal du inte kan förstå. Om jag hade sänt dig till dem skulle de ha lyssnat till dig. 7Men israeliterna vill inte lyssna till dig mer än de vill lyssna till mig. Alla israeliterna har hårda pannor och hårda hjärtan. 8Men jag ska göra ditt ansiktsuttryck lika hårt som deras och din panna lika hård. 9Jag ska göra din panna hård som den hårdaste sten, hårdare än flinta. Var inte rädd för dem, låt dig inte skrämmas av dem. De är ju ett upproriskt släkte.”
10Sedan sa han: ”Du människa, lägg allt jag säger på minnet! Lyssna noga! 11Gå till dina landsmän i fångenskapen, tala till dem, och vare sig de lyssnar eller inte, ska du säga till dem: ’Så säger Herren, Herren.’ ”
12Sedan lyfte Anden mig upp. Bakom mig hörde jag då ett väldigt dån: ”Välsignad vare Herrens härlighet3:12 Enligt Vulgata och flera moderna översättningar: …när Herrens härlighet lyfte från sin plats. Hebreiskans ord för välsigna och lyfta/höja sig är mycket lika och kan lätt ha förväxlats i gamla handskrifter. från denna plats!” 13Dånet kom från varelsernas vingar när de rörde vid varandra och ljudet från hjulen intill dem, ett väldigt dån. 14Anden lyfte mig upp och förde mig bort. Jag var bitter och upprörd medan jag gick. Herrens hand vilade tungt på mig. 15Jag kom till de bortförda i Tel Aviv3:15 En stad i södra Babylonien., som bodde vid floden Kevar. Där blev jag sittande bland dem i sju dagar, modfälld.
16När sju dagar hade gått kom Herrens ord till mig: 17”Du människa, jag har utsett dig till en väktare för israeliterna. Lyssna till vad jag har att säga och varna dem för mig. 18När jag säger till den gudlöse: ’Du ska dö,’ och du inte varnar honom eller tillrättavisar honom för hans onda leverne, för att rädda hans liv, då ska den gudlöse dö i sin synd, men vedergällningen för hans liv ska jag kräva av dig. 19Men om du varnar den gudlöse och han inte vänder om från sin ondska eller sitt onda leverne, då ska han dö i sin synd, men du har räddat ditt liv.
20Likaså om en rättfärdig vänder bort från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, ska jag lägga en stötesten framför honom, och han ska dö. Om du inte har varnat honom måste han dö i sin synd. Man ska inte komma ihåg hans rättfärdiga gärningar, och vedergällningen för hans liv ska jag kräva av dig. 21Men om du varnar den rättfärdige för att synda, och han inte syndar, då ska han få leva därför att han lät varna sig, och då har du också räddat ditt liv.”
22Herrens hand var över mig där, och han sa till mig: ”Gå bort till dalen, så ska jag tala med dig där.” 23Jag reste mig och gick till dalen. Där stod Herrens härlighet, på samma sätt som jag hade sett vid floden Kevar. Då föll jag ner med ansiktet mot jorden.
24Sedan kom Anden in i mig och reste mig upp på fötterna. Han talade till mig och sa: ”Gå och stäng in dig i ditt hus! 25Människa, de kommer att binda dig med rep, så att du inte kan gå ut bland dem. 26Jag ska låta din tunga fastna i gommen, så att du blir stum och inte kan tillrättavisa dem. De är ju ett upproriskt släkte. 27Men när jag talar med dig ska jag lösa din tunga, och du ska säga till dem: ’Så säger Herren, Herren!’ Den som vill lyssna, ska lyssna, den som inte vill, lyssnar inte. De är ju ett upproriskt släkte.
1祂对我说：“人子啊，你要把得到的吃下去，要吃下这书卷，然后去向以色列人传讲。” 2我张开口，祂就给我吃那书卷， 3对我说：“吃下我赐你的这书卷，让它充满你的肚腹。”我便吃了，书卷在我嘴里甘甜如蜜。
4祂又对我说：“人子啊，现在你要到以色列人那里，把我的话传给他们。 5你不是奉命去语言不通的民族那里，而是到以色列人当中。 6我不是派你到那些语言陌生、难懂、你听不明白的民族中。我若果真派你到他们那里，他们一定会听你的话。 7然而以色列人却不肯听从你，因为他们顽固不化，不肯听从我。 8不过，我要使你的脸像他们的脸一样硬，使你的额像他们的额一样硬。 9我要使你的额比火石更硬，如同金刚石。他们虽然是一群叛逆的人，你不要害怕，也不要因为他们的脸色而惊慌。” 10祂又说：“人子啊，你要留心听我说的一切话，牢记在心。 11你要到你那些被掳的同胞那里，不论他们听不听，你都要向他们宣告，‘主耶和华这样说。’”
12那时，灵把我举起，我听见后面有隆隆的声音说：“耶和华的荣耀在祂的居所当受称颂！” 13我听见活物的翅膀相碰的声音，以及他们旁边的轮子发出的隆隆声。 14灵把我举起带走了。我心里苦闷，充满愤怒，耶和华大能的手在我身上。 15我来到住在提勒·亚毕的被掳的人中，在迦巴鲁河边。我感到无比震惊，在他们中间坐了七天。
告诫以色列人
16过了七天，耶和华对我说： 17“人子啊，我立你做以色列人的守望者，你要把我告诫他们的话告诉他们。 18当我说某个恶人必灭亡时，如果你不告诫他，劝告他痛改前非，挽救他的性命，他必死在自己的罪中，而我要追究你的责任。 19如果你已经告诫他，他还是不肯离开自己的邪恶和罪行，他必死在罪恶之中，而你必免于罪责。 20如果一个义人偏离正道、犯罪作恶，我会使他跌倒，他必死亡。如果你不告诫他，他必死在罪恶之中，他以前的义行也不会被记念，而我要追究你的责任。 21如果你告诫他不要犯罪，他听了你的告诫不再犯罪，他必保住性命，你也必免于罪责。”
22在那里，耶和华的手按在我身上，对我说：“你起来前往平原，我要在那里对你说话。” 23我到了平原，看见耶和华的荣耀停在那里，那荣耀和我在迦巴鲁河边所见的一样，我就俯伏在地。 24这时灵进入我里面，使我站立起来。耶和华对我说：“你要把自己关在房子里。 25人子啊，他们必把你捆绑起来，使你不能到百姓当中。 26同时，我要使你的舌头紧贴上膛，使你不能开口责备他们，因为他们是一群叛逆的人。 27但当我对你说话的时候，我必开启你的口，你要向他们宣告，‘主耶和华这样说。’肯听的就让他听，不肯听的就由他不听，因为他们是一群叛逆的人。”
