Klagosång över Israels kungahus
1Sjung en klagosång om Israels furstar: 2Säg:
’Vilken lejoninna var inte din mor
bland lejonen!
Hon låg bland de unga lejonen
och födde upp sina ungar.
3En av hennes ungar som hon födde upp
växte upp till ett starkt lejon.
Han lärde sig att slita sönder sitt byte
och blev en människoätare.
4Folken fick höra om honom,
och han fångades i deras grop.
Med krokar förde de honom
till Egyptens land.
5När hon såg att hon väntade förgäves,
att allt hopp var ute,
tog hon en annan av sina ungar,
och uppfostrade honom till ett starkt lejon.
6Han gick omkring bland lejonen
och blev ett starkt lejon.
Han lärde sig att slita sönder sitt byte
och blev en människoätare.
7Han kände till deras fästningar19:7 Egentligen kränkte (ordagrant kände) deras änkor. Änkor och fästningar/palats är mycket likartade ord i hebreiskan och kan lätt förväxlas. Här talar den poetiska parallellismen för fästningar.
och lade deras städer i ruiner.
Landet och alla som fanns där blev förskräckta
när hans rytande hördes.
8Då kom folken mot honom
från länderna runt omkring.
De bredde ut sitt nät för honom,
och han fångades i deras grop.
9Med krokar satte de honom i en bur
och tog med honom till kungen i Babylon.
De spärrade in honom,
så att hans rytande aldrig mer skulle höras på Israels berg.
10Din mor var som en vinstock i vingården,
planterad vid vatten,
och med många grenar och mycket frukt
på grund av överflödet på vatten.
11Den fick starka grenar,
som kunde bli härskarspiror.
Den var hög,
den höjde sig över lövverken
och syntes på långt håll
för sin höjd och för sina täta rankor.
12Men den rycktes upp i vrede
och kastades på marken.
Dess frukt torkade ut i östanvinden.
De starka grenarna bröts av, vissnade
och förtärdes av elden.
13Nu är vinstocken planterad i öknen,
i torkans och törstens land.
14Från en av dess främsta grenar
spred sig elden,
och förtärde frukten.
Ingen stark gren finns kvar,
ingen härskarspira.’
Denna sång är en klagosång, och en klagosång ska den vara.”
A Lament Over Israel’s Princes
1“Take up a lament concerning the princes of Israel 2and say:
“ ‘What a lioness was your mother
among the lions!
She lay down among them
and reared her cubs.
3She brought up one of her cubs,
and he became a strong lion.
He learned to tear the prey
and he became a man-eater.
4The nations heard about him,
and he was trapped in their pit.
They led him with hooks
to the land of Egypt.
5“ ‘When she saw her hope unfulfilled,
her expectation gone,
she took another of her cubs
and made him a strong lion.
6He prowled among the lions,
for he was now a strong lion.
He learned to tear the prey
and he became a man-eater.
7He broke down19:7 Targum (see Septuagint); Hebrew He knew their strongholds
and devastated their towns.
The land and all who were in it
were terrified by his roaring.
8Then the nations came against him,
those from regions round about.
They spread their net for him,
and he was trapped in their pit.
9With hooks they pulled him into a cage
and brought him to the king of Babylon.
They put him in prison,
so his roar was heard no longer
on the mountains of Israel.
10“ ‘Your mother was like a vine in your vineyard19:10 Two Hebrew manuscripts; most Hebrew manuscripts your blood
planted by the water;
it was fruitful and full of branches
because of abundant water.
11Its branches were strong,
fit for a ruler’s scepter.
It towered high
above the thick foliage,
conspicuous for its height
and for its many branches.
12But it was uprooted in fury
and thrown to the ground.
The east wind made it shrivel,
it was stripped of its fruit;
its strong branches withered
and fire consumed them.
13Now it is planted in the desert,
in a dry and thirsty land.
14Fire spread from one of its main19:14 Or from under its branches
and consumed its fruit.
No strong branch is left on it
fit for a ruler’s scepter.’
“This is a lament and is to be used as a lament.”
