1Sångernas sång, av Salomo.
Hon:1:2 Sången sjungs växelvis av bruden, brudgummen och deras vänner, men övergången är ibland oklar. Hon, han, vännerna finns inte i grundtexten utan är tillägg gjorda för att åtminstone ungefärligt markera vem som framträder.
2Låt honom kyssa mig
med kyssar av sin mun,
för din kärlek är ljuvare än vin.
3Doften av din parfym är underbar,
ditt namn är som balsam från Turak
och de unga kvinnorna älskar dig.
4Ta mig med dig!
Kom, vi skyndar oss!
Kungen tar mig med in i sina kammare.
Vännerna:
Vi ska jubla och glädjas åt dig!
Vi ska prisa din kärlek högre än vin.
Hon:
Med rätta älskar de dig!
5Jag är mörk och skön,
ni Jerusalems döttrar,
som Kedars tält,
som Salomos1:5 Namnet kan ev. också tolkas som ett ortnamn Shalma och i så fall utgöra en parallell till Kedars tält (tält var ju ingenting Salomo var känd för). tältdukar.
6Stirra inte på mig, därför att jag är så mörk.
Solen har bränt mig.
Mina bröder blev förargade på mig
och satte mig att vakta vingårdarna.
Men min egen vingård vaktade jag inte.
7Tala om för mig, min älskade,
vart du leder din hjord!
Var låter du den vila vid middagstid?
Varför skulle jag vara som en beslöjad kvinna
vid dina vänners hjordar?
Vännerna:
8Om du inte vet det, du skönaste bland kvinnor,
så följ fårhjordens spår,
och för dina killingar i bet
vid herdarnas tält.
Han:
9Min älskade, jag liknar dig vid ett sto
som spänts för faraos vagnar.
10Dina vackra kinder är smyckade med hängen
och din hals med ädelstenar.
11Vi ska göra guldsmycken
med silverkulor åt dig.
Hon:
12När kungen ligger på sin säng1:12 Det hebreiska ordets betydelse är osäker. Möjligen: När kungen ligger till bords…,
sprider min nardus sin doft.
13Min älskade är som en doftpåse med myrra,
som ligger mellan mina bröst.
14Min älskade är för mig en bukett hennablommor
från En-Gedis vingårdar,
Han:
15Så vacker du är, min älskade,
så vacker du är!
Dina ögon är som duvor.
Hon:
16Vad underbar du är, min älskade,
så ljuvlig!
Grönskande är vår bädd.
Han:
17Vi har cedrar som bjälkar i vår boning
och cypresser som tak.
1غزل غزلهای سلیمان.
محبوبه
2مرا با لبانت ببوس، زيرا محبت تو دلپذيرتر از شراب است. 3تو خوشبو هستی و نامت رايحهٔ عطرهای دل‌انگيز را به خاطر می‌آورد، و دختران شيفتهٔ تو می‌شوند. 4ای سَروَرَم، مرا با خود بِبَر تا از اينجا دور شويم. مرا به خانهٔ خود ببر تا با هم شاد و خوش باشيم. تو دوست داشتنی هستی و محبت تو بهتر از شراب است. 5ای دختران اورشليم، من سياه اما زيبا هستم، همچون چادرهای «قيدار» و خيمه‌های سليمان. 6به من كه سياه هستم اينچنين خيره مشويد، زيرا آفتاب مرا سوزانيده است. برادرانم بر من خشمگين شده مرا فرستادند تا در زير آفتاب سوزان از تاكستانها نگاهبانی كنم، و من نتوانستم از خود مراقبت نمايم.
7ای محبوب من، به من بگو امروز گله‌ات را كجا می‌چرانی؟ هنگام ظهر گوسفندانت را كجا می‌خوابانی؟ چرا برای يافتنت، در ميان گله‌های دوستانت سرگردان شوم؟
محبوب
8ای زيباترين زن دنيا، اگر نمی‌دانی، رد گله‌ها را بگير و به سوی خيمهٔ چوپانها بيا و در آنجا بزغاله‌هايت را بچران. 9ای محبوبهٔ من، تو همچون ماديانهای عرابهٔ فرعون، زيبا هستی. 10گيسوان بافتهٔ تو رخسارت را زينت می‌بخشند و همچون جواهر، گردنت را می‌آرايند. 11ما برايت گوشواره‌های طلا با آويزه‌های نقره خواهيم ساخت.
محبوبه
12سرور من، سرمست از بوی خوش عطر من، بر بسترش دراز می‌كشد. 13محبوب من كه در آغوشم آرميده، رايحه‌ای چون مُر خوشبو دارد. 14او مانند گلهای وحشی‌ای است كه در باغهای «عين جدی» می‌رويند.
محبوب
15تو چه زيبايی، ای محبوبهٔ من! چشمانت به زيبايی و لطافت كبوتران است.
محبوبه
16ای محبوب من، تو چه جذاب و دوست داشتنی هستی! سبزه‌زارها بستر ما هستند 17و درختان سرو و صنوبر بر ما سايه می‌افكنند.
