3 Moseboken 1 – NUB & NAV

Swedish Contemporary Bible

3 Moseboken 1:1-17

Instruktioner för olika offer

(1:1—7:38)

Brännoffret

1Herren kallade på Mose från uppenbarelsetältet och talade till honom: 2”Säg till israeliterna: ’När någon av er bär fram offer åt Herren, ska han ta djur från nöt- eller småboskapen.

3Om hans offer är tänkt som ett brännoffer från nötboskapen, ska han ta en felfri tjur. Han ska leda fram tjuren till uppenbarelsetältets ingång, för att vara Herren till välbehag. 4Där ska han lägga sin hand på dess huvud och djuret accepteras då i stället för honom, så att han försonas. 5Sedan ska han slakta tjuren inför Herren, och Arons söner, prästerna, ska bära fram blodet och stänka det på alla sidor av det altare som står vid ingången till uppenbarelsetältet. 6Sedan ska han flå djuret och stycka det 7och Arons söner, prästerna, ska göra upp eld på altaret och lägga ved på elden. 8Därefter ska de lägga styckena med huvudet och fettet på veden som brinner på altaret. 9Inälvorna och benen ska han tvätta och sedan ska prästerna bränna dem på altaret. Detta är ett eldoffer1:9 Betydelsen av eldoffer är osäker. och ett brännoffer, en välbehaglig lukt för Herren.

10Om brännoffret väljs ut bland fåren och getterna måste det vara av hankön och felfritt. 11Han ska slakta det inför Herren på norra sidan av altaret och Arons söner, prästerna, ska stänka av blodet på altarets alla sidor. 12Sedan ska han stycka det och prästen ska lägga styckena tillsammans med huvudet och fettet på veden som brinner på altaret, 13men inälvorna och benen ska först tvättas i vatten. Sedan ska prästen bränna alltsammans på altaret som ett brännoffer, ett eldoffer, en välbehaglig lukt för Herren.

14Om brännoffret åt Herren är en fågel, ska det vara antingen en turturduva eller en ung duva. 15Prästen ska bära fram fågeln till altaret och vrida nacken av den. Den ska brännas på altaret och blodet ska pressas ut vid sidan av altaret. 16Han ska ta ut krävan med dess innhehåll och kasta den på östra sidan av altaret i askan. 17Han ska ta fågeln i vingarna och fläka upp den utan att slita den i stycken. Prästen ska sedan bränna den på altaret på den brinnande veden som ett brännoffer, ett eldoffer, en välbehaglig lukt för Herren.

Ketab El Hayat

اللاويين 1:1-17

المحرقة

1وَاسْتَدْعَى الرَّبُّ مُوسَى، وَخَاطَبَهُ مِنْ خَيْمَةِ الاجْتِمَاعِ قَائِلاً:

2«أَوْصِ بَنِي إِسْرَائِيلَ: إِذَا قَدَّمَ أَحَدُكُمْ ذَبِيحَةً مِنَ الْبَهَائِمِ لِلرَّبِّ، فَلْيَكُنْ ذَلِكَ الْقُرْبَانُ مِنَ الْبَقَرِ وَالْغَنَمِ. 3إِنْ كَانَتْ تَقْدِمَتُهُ مُحْرَقَةً مِنَ الْبَقَرِ، فَلْيُقَرِّبْ ثَوْراً سَلِيماً، يُحْضِرُهُ عِنْدَ مَدْخَلِ خَيْمَةِ الاجْتِمَاعِ، وَيُقَدِّمُهُ أَمَامَ الرَّبِّ طَلَباً لِرِضَاهُ عَنْهُ. 4فَيَضَعُ يَدَهُ عَلَى رَأْسِ الْمُحْرَقَةِ، فَيَرْضَى الرَّبُّ بِمَوْتِ الثَّوْرِ بَدِيلاً عَنْ صَاحِبِهِ، لِلتَّكْفِيرِ عَنْ خَطَايَاهُ. 5ثُمَّ يَذْبَحُ الْمُقَرِّبُ الْعِجْلَ أَمَامَ الرَّبِّ. وَيُقَدِّمُ بَنُو هَرُونَ، الْكَهَنَةُ، الدَّمَ وَيَرُشُّونَهُ عَلَى جَوَانِبِ الْمَذْبَحِ الْقَائِمِ عِنْدَ مَدْخَلِ خَيْمَةِ الاجْتِمَاعِ. 6وَعَلَى الْمُقَرِّبِ أَيْضاً أَنْ يَسْلُخَ الْمُحْرَقَةَ وَيُقَطِّعَهَا إِلَى أَجْزَاءَ. 7وَيُوْقِدُ أَبْنَاءُ هَرُونَ نَاراً عَلَى الْمَذْبَحِ وَيُرَتِّبُونَ عَلَيْهَا حَطَباً 8ثُمَّ يُرَتِّبُونَ فَوْقَ حَطَبِ نَارِ الْمَذْبَحِ أَجْزَاءَ الثَّوْرِ وَرَأْسَهُ وَشَحْمَهُ. 9أَمَّا أَعْضَاؤُهُ الدَّاخِلِيَّةُ وَأَكَارِعُهُ فَيَغْسِلُهَا الْمُقَرِّبُ بِمَاءٍ، ثُمَّ يُحْرِقُهَا الْكَاهِنُ جَمِيعاً عَلَى الْمَذْبَحِ، فَتَكُونُ مُحْرَقَةً، وَقُودَ رِضًى تَسُرُّ الرَّبَّ.

10وَإِنْ كَانَتْ مُحْرَقَتُهُ مِنَ الْمَاشِيَةِ: الضَّأْنِ أَوِ الْمَعَزِ، فَلْتَكُنْ ذَكَراً سَلِيماً. 11وَعَلَى الْمُقَرِّبِ أَنْ يَذْبَحَهُ فِي حَضْرَةِ الرَّبِّ، عِنْدَ الْجَانِبِ الشَّمَالِيِّ لِلْمَذْبَحِ، ثُمَّ يَقُومُ أَبْنَاءُ هَرُونَ الْكَهَنَةُ بِرَشِّ دَمِهِ عَلَى جَوَانِبِ الْمَذْبَحِ. 12وَيُقَطِّعُهُ الْمُقَرِّبُ إِلَى أَجْزَاءَ مَعَ رَأْسِهِ وَشَحْمِهِ، فَيُرَتِّبُهَا الْكَاهِنُ فَوْقَ حَطَبِ نَارِ الْمَذْبَحِ، 13وَأَمَّا الأَعْضَاءُ الدَّاخِلِيَّةُ وَالأَكَارِعُ فَيَغْسِلُهَا بِمَاءٍ، ثُمَّ يُحْرِقُهَا الْكَاهِنُ جَمِيعَهَا فَتَكُونُ مُحْرَقَةً وَوَقُودَ رِضًى تَسُرُّ الرَّبَّ.

14وَإِنْ كَانَتْ تَقْدِمَتُهُ لِلرَّبِّ مُحْرَقَةً مِنَ الطَّيْرِ، فَلْتَكُنْ مِنَ الْيَمَامِ أَوْ مِنْ أَفْرَاخِ الْحَمَامِ. 15فَيُقَدِّمُ الْكَاهِنُ الْقُرْبَانَ إِلَى الْمَذْبَحِ وَيَحُزُّ رَأْسَهُ وَيُصَفِّي دَمَهُ عَلَى حَائِطِ الْمَذْبَحِ بَعْدَ إِيْقَادِ النَّارِ عَلَى الْمَذْبَحِ، 16وَيَنْزِعُ حَوْصَلَتَهُ بِكُلِّ مَا بِها وَيَطْرَحُهُمَا إِلَى جَانِبِ الْمَذْبَحِ الشَّرْقِيِّ، حَيْثُ يُجْمَعُ الرَّمَادُ. 17وَيَشُقُّ الْكَاهِنُ الطَّائِرَ مِنْ بَيْنِ جَنَاحَيْهِ، مِنْ غَيْرِ أَنْ يَفْصِلَهُ إِلَى قِطْعَتَيْنِ، وَيُحْرِقُهُ عَلَى الْمَذْبَحِ فَوْقَ حَطَبِ النَّارِ، فَيَكُونُ مُحْرَقَةً وَوَقُودَ رِضًى تَسُرُّ الرَّبَّ.