Davids sista ord
1Dessa var Davids sista ord:
”David, Jishajs son, talar,
han som Gud upphöjde,
han som smordes till kung av Jakobs Gud,
han som är sångaren av Israels sånger.
2Herrens Ande talade genom mig,
och hans ord var på min tunga.
3Israels Gud, Israels klippa, sa till mig:
’Den som regerar rättfärdigt, den som styr sitt folk i fruktan för Gud,
4han ska vara som morgonens ljus,23:4f. Grundtexten är svåröversättlig och innebörden osäker.
ja, som en klar morgon utan minsta moln,
som friskheten i det gröna gräset där det spirar efter regnet’.
5Det är väl så med min ätt inför Gud?
Ja, Gud har ingått ett evigt förbund med mig.
Hans förbund är evigt och bindande. Han håller sina löften.
Ja, allt som tjänar mig till frälsning och allt jag önskar låter han växa fram.
6Men onda män är som törnen som kastas bort,
man tar inte i dem med händerna.
7Den som vill röra vid dem
måste ha skarpa verktyg av järn eller spjutskaft,
och sedan bränner man dem.”
Davids hjältar
(1 Krön 11:10-41)
8Här följer namnen på Davids hjältar. Jishboshet från Takemon var den förnämste bland ”de tre”23:8 Eller, som enligt vissa handskrifter, den främste bland hjältarna/kämparna. Innebörden i grundtexten är osäker och hela versen är svåröversättlig., han som vid ett tillfälle dödade 800 man med sitt spjut.
9Närmast honom kom Elasar, son till Dodo av Achoachs släkt. Han var också en av de tre. Han var tillsammans med David vid Pas Dammim när filistéerna hånade dem och var samlade till strid. Israeliterna drog sig tillbaka. 10Han dödade filistéer ända tills hans hand var så trött att den satt som fastklistrad vid svärdet och genom honom utförde Herren en stor räddning den dagen. Resten av armén återvände till Elasar men bara för att ta byte.
11Sedan kom Shamma, son till Age från Harar. En gång hade filistéerna samlats vid Lechja.23:11 Tolkas också ibland: som en trupp. Där fanns en åker full med ärter. Israeliterna flydde för filistéerna, 12men Shamma ställde sig mitt på åkern, försvarade den, slog filistéerna och genom honom utförde Herren en stor räddning.
13En dag under skördetiden begav sig tre av de trettio förnämsta kämparna till David i Adullams grotta, medan en avdelning filistéer hade slagit läger i Refaimdalen. 14David befann sig i borgen och en filisteisk utpost fanns i Betlehem.
15David sa längtansfullt: ”Ack, om någon kunde hämta lite vatten från källan vid porten till Betlehem!” 16De tre hjältarna bröt sig då igenom filistéernas läger och hämtade upp vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och förde det med sig tillbaka till David. Men David vägrade att dricka det och hällde ut det som ett dryckesoffer till Herren.
17”Nej, Herren förbjude att jag skulle göra något sådant!” sa han. ”Skulle jag dricka blodet av dessa män som riskerat sina liv?” Han ville inte dricka det.
Sådana var de tre hjältarnas bedrifter.
18Avishaj, Serujas son och Joavs bror, var befälhavare för de trettio23:18 Eller tre, varierar i olika handskrifter.. En gång dödade han 300 man med sitt spjut och han blev lika berömd som ”de tre”. 19Hans anseende blev större än någon bland de tre och han blev deras befälhavare, men han räknades inte som en av dem.
20Benaja var son till Jojada och en tapper soldat från Kavseel. Han gjorde många stordåd och dödade två av Moabs bästa män23:20 två av Moabs bästa mänkan också tolkas som två söner till moabiten Ariel.. Han gick också ner och slog ihjäl ett lejon i en brunn en snöig dag. 21En annan gång dödade han en storväxt egypter som var beväpnad med ett spjut. Benaja gick fram till honom beväpnad med en stav. Han ryckte spjutet från egypterns hand och dödade honom med det. 22Sådana var Benajas, Jojadas sons, bedrifter, och han fick stort anseende bland de tre hjältarna. 23Han var mer berömd än de trettio, men han räknades inte med bland de tre. David gav honom befälet över sin livvakt.
24Asael, Joavs bror, var bland de trettio liksom:
Elchanan, Dodos son, från Betlehem,
25Shamma från Harod,
Elika från Harod,
26Heles från Pelet, Ira, Ickeshs son från Tekoa,
27Avieser från Anatot,
Mebunnai23:27 I en del handskrifter kallas han Sibbekaj. från Hushas släkt,
28Salmon från Achoachs släkt,
Mahraj från Netofa,
29Helev, Baanas son, från Netofa,
Ittaj, Rivajs son, från Giva i Benjamin
30Benaja från Piraton,
Hiddaj från Nachale Gaash,
31Avi-Alvon från Arava,
Asmavet från Bachurim,
32Eljachba från Shaalvon,
Jashens söner,
Jonatan, 33Shamma från Harar, Achiam,
Sharars son, från Arar,
34Elifelet, Achasbajs son, från Maaka,
Eliam, Achitofels son, från Gilo,
35Hesro från Karmel,
Paaraj från Arav,
36Jigal, Natans son, från Sova,
Bani av Gads stam,
37Selek från Ammon,
Nachraj från Beerot, Joavs, Serujas sons, väpnare,
38Ira av Jeters släkt,
Garev av Jeters släkt
39samt hettiten Uria.
Allt som allt var de trettiosju man.
Últimas palabras de David
1Estas son las últimas palabras de David:
«Mensaje de David, hijo de Isaí,
dulce cantor de Israel;
hombre exaltado por el Altísimo
y ungido por el Dios de Jacob.
2»El Espíritu del Señor habló por medio de mí;
puso sus palabras en mi lengua.
3El Dios de Israel habló,
la Roca de Israel me dijo:
“El que gobierne a la gente con justicia,
el que gobierne en el temor de Dios,
4será como la luz de la aurora
en un amanecer sin nubes,
que tras la lluvia resplandece
para que brote la hierba en la tierra”.
5»Dios ha establecido mi casa;
ha hecho conmigo un pacto eterno,
bien reglamentado y seguro.
Dios hará que brote mi salvación
y que se cumpla todo mi deseo.
6Pero los malvados son como espinos que se desechan;
nadie los toca con la mano.
7Se recogen con un hierro o con el asta de una lanza
y ahí el fuego los consume».
Héroes en el ejército de David
23:8-39 – 1Cr 11:10-41
8Estos son los nombres de los soldados más valientes de David:
Joseb Basébet el tacmonita, que era el principal de los tres más famosos, en una batalla mató con su lanza23:8 mató con su lanza (mss. de LXX; véase 1Cr 11:11); Adino el eznita mató (TM). a ochocientos hombres.
9En segundo lugar estaba Eleazar, hijo de Dodó, el ajojita, que también era uno de los tres más famosos. Estuvo con David cuando desafiaron a los filisteos que se habían concentrado en Pasdamín23:9 en Pasdamín (texto probable; véase 1Cr 11:13); allí (TM). para la batalla. Los israelitas se retiraron, 10pero Eleazar se mantuvo firme y derrotó a tantos filisteos que, por la fatiga, la mano se le quedó pegada a la espada. Aquel día el Señor dio una gran victoria. Las tropas regresaron adonde estaba Eleazar, pero solo para tomar los despojos.
11El tercer valiente era Sama, hijo de Agué, el ararita. En cierta ocasión, los filisteos formaron sus tropas23:11 formaron sus tropas. Alt. se concentraron en Lejí. en un campo sembrado de lentejas. El ejército de Israel huyó ante ellos, 12pero Sama se plantó en medio del campo y lo defendió, derrotando a los filisteos. El Señor les dio una gran victoria.
13En otra ocasión, tres de los treinta más valientes fueron a la cueva de Adulán, donde estaba David. Era el comienzo de la siega y una tropa filistea acampaba en el valle de Refayin. 14David se encontraba en su fortaleza. En ese tiempo había una guarnición filistea en Belén. 15Como David tenía mucha sed, exclamó: «¡Ojalá pudiera yo beber agua del pozo que está a la entrada de Belén!». 16Entonces los tres valientes se metieron en el campamento filisteo, sacaron agua del pozo de Belén y se la llevaron a David. Pero él no quiso beberla, sino que derramó el agua en honor al Señor 17y declaró solemnemente: «¡Que el Señor me libre de beberla! ¡Eso sería como beber la sangre de hombres que han puesto su vida en peligro!». Y no quiso beberla.
Tales hazañas hicieron estos tres héroes.
18Abisay, el hermano de Joab, hijo de Sarvia, estaba al mando de los tres y ganó fama entre ellos. En cierta ocasión, lanza en mano atacó y mató a trescientos hombres. 19Se destacó más que los tres valientes y llegó a ser su comandante, pero no fue contado entre ellos.
20Benaías, hijo de Joyadá, era un guerrero de Cabsel que realizó muchas hazañas. Derrotó a dos de los mejores hombres23:20 dos de los mejores hombres. Alt. los dos [hijos] de Ariel. de Moab y, en otra ocasión, cuando estaba nevando, se metió en una cisterna y mató un león. 21También derrotó a un egipcio de gran estatura. El egipcio empuñaba una lanza, pero Benaías, que no llevaba más que un palo, le arrebató la lanza y lo mató con ella. 22Tales hazañas hizo Benaías, hijo de Joyadá. También él ganó fama como los tres valientes, 23pero no fue contado entre ellos, aunque se destacó más que los treinta valientes. Además, David lo puso al mando de su guardia real.
24Entre los treinta valientes estaban:
Asael, hermano de Joab;
Eljanán, hijo de Dodó, que era de Belén;
25Sama, el jarodita;
Elicá, el jarodita;
26Heles, el paltita;
Irá, hijo de Iqués, el tecoíta;
27Abiezer, el anatotita;
Mebunay, el jusatita;
28Zalmón, el ajojita;
Maray, el netofatita;
29Jéled;23:29 Jéled (mss. hebreos; véase 1Cr 11:30); Jéleb (TM). hijo de Baná, el netofatita;
Itay, hijo de Ribay, que era de Guibeá en el territorio de Benjamín;
30Benaías, el piratonita;
Hiday, que era de los arroyos de Gaas;
31Abí Albón, el arbatita;
Azmávet, el bajurinita;
32Elijaba, el salbonita;
los hijos de Jasén;
Jonatán, hijo de23:32 Jonatán, hijo de (mss. de LXX); Jonatán (TM). 33Sama, el ararita;
Ahían, hijo de Sarar, el ararita;
34Elifelet, hijo de Ajasbay, el macateo;
Elián, hijo de Ajitofel, el guilonita;
35Jezró, que era de Carmel;
Paray, el arbita;
36Igal, hijo de Natán, que era de Sobá;
el hijo de Hagrí;23:36 el hijo de Hagrí (mss. de LXX; véase 1Cr 11:38); Baní el, gadita (TM).
37Sélec, el amonita;
Najaray, el berotita, que fue escudero de Joab, hijo de Sarvia;
38Ira, el itrita;
Gareb, el itrita,
39y Urías, el hitita.
En total fueron treinta y siete.
