Davids sång efter räddningen
(Ps 18:1-51)
1Denna sång22:1 Sången som följer är nästan identisk med Psalm 18 med endast mindre undantag. sjöng David till Herren när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Sauls våld:
2”Herren är min klippa,
han är min borg, min räddare.
3Han är min Gud, min tillflykts klippa.
Han är min sköld och min frälsnings horn22:3 Horn symboliserar styrka, ära och makt.,
mitt värn och min tillflykt,
du som räddar mig från våldet.
4När jag ropar till Herren, han som är värd allt pris,
räddar han mig från alla mina fiender.
5Dödens vågor omgav mig,
fördärvets strömmar sköljde över mig.
6Dödsrikets22:6 På hebreiska: Sheol band omgav mig,
dödens snaror föll över mig.
7I min förtvivlan vädjade jag till Herren,
ropade till min Gud,
och han hörde mig i sitt tempel.
Mitt rop nådde hans öron.
8Då darrade jorden och bävade,
himlens grundvalar skakade.
De skälvde, för han var vred.
9Rök vällde fram ur hans näsborrar
och eldslågor slog ut från hans mun.
Han sprutade glöd.
10Han sänkte ner himlen
och kom ner med mörka moln under sina fötter.
11Han red på en kerub och flög,
med vindens vingar svävade han fram.22:11 Mer ordagrant i den masoretiska texten: …med vindens vingar visade han sig/sågs han sväva/komma fram. Jfr också Ps 18:11.
12Han svepte in sig i mörkrets tält som omslöt honom:
vattenmassor, tjocka regnmoln.
13I ljuset av hans närvaro
blixtrade klot av eld.
14Herren dundrade i himlen.
Den Högste lät sin stämma höras.
15Han sköt sina pilar och skingrade dem,
han lät blixtar ljunga och förvirrade dem.
16Havets bäddar visade sig,
jordens grund blev synlig på Herrens tillrättavisning,
för hans vredes stormvind.
17Från höjden sträckte han ner sin hand, grep tag i mig
och drog mig upp ur det djupa vattnet.
18Han räddade mig från mina mäktiga fiender,
från dem som var starkare än jag.
19De anföll mig på min olyckas dag,
men Herren blev mitt stöd.
20Han ledde mig till en rymlig plats,
han räddade mig,
för han älskar mig.
21Eftersom jag hade handlat rättfärdigt och rent
belönade Herren mig.
22Jag har följt Herrens vägar.
Jag har inte avfallit och vänt mig bort ifrån min Gud.
23Jag har noga hållit hans lagar
och aldrig överträtt någon enda av dem.
24Jag har varit fläckfri inför honom
och aktat mig för att synda.
25Därför har Herren belönat min rättfärdighet,
min renhet inför honom.
26Du är trogen mot den som är trogen.
Du är pålitlig för den som är pålitlig.
27Du visar dig ren mot den rene,
men den som sviker möter du med list.
28Du räddar det folk som är förnedrat,
men du förödmjukar de stolta.
29Du är mitt ljus, Herre,
Herren förvandlar mitt mörker till ljus.
30Med din hjälp kan jag anfalla en här,
med min Gud kan jag störta fram mot en mur.
31Guds väg är fullkomlig.
Alla Herrens ord är sanna.
Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.
32Vem är Gud utom Herren?
Vem är en klippa utom vår Gud?
33Gud är min starka fästning,
han hjälper mig att vandra på den rätta vägen.
34Han gör mig säker på foten som en hind,
och ställer mig på bergen.
35Han ger mig skicklighet i striden
och lär mig hur jag ska spänna bågen.
36Du gav mig din frälsnings sköld,
och när du svarade mig, stärkte du mig.22:36 Grundtexten i versens sista del är svåröversättlig. Tolkningen här stöds bl.a. av en text från Qumran (4QSama).
37Du gav mig fotfäste,
så att jag aldrig behövde snava.
38Jag förföljde mina fiender,
och förgjorde dem,
och jag vände inte om
förrän alla hade förintats.
39Jag gjorde slut på dem, jag krossade dem,
så att de inte kunde resa sig.
Jag trampade ner dem fullständigt.
40Du rustade mig med styrka till att strida.
Mina fiender föll besegrade framför mina fötter.
41Du drev mina fiender på flykten.
Jag har utplånat dem allesammans.
42De ropade på hjälp,
men ingen räddade dem.
De ropade på Herren,
men han svarade inte.
43Jag krossade dem till dammkorn.
Jag trampade ner dem som smuts på gatan.
44Du räddade mig då jag anfölls av mitt folk.
Du gjorde mig till ledare över folken,
även främlingar kom och betjänade mig.
45Främlingar kom krypande till mig.
När jag talade till dem, lydde de.
46Främlingars mod försvann,
och darrande kom de ut ur sina fästen.
47Herren lever! Prisad vare han, min klippa,
upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48Gud låter mig hämnas mina fiender,
och lägger folken under mig.
49Du frigör mig undan mina fiender.
Du låter dem inte få tag på mig,
utan skyddar mig från dessa våldsmän.
50Därför vill jag prisa dig bland folken, Herre,
och sjunga till din ära!
51Han ger stora segrar till sin22:51 Eller: Han är ett räddningstorn till sin… smorde kung.
Han är nådig mot David
och hans ättlingar för evigt.”
大卫的颂歌
1耶和华从扫罗和所有仇敌手中拯救大卫那天，他向耶和华吟唱此诗：
2“耶和华是我的磐石，
我的堡垒，我的拯救者；
3我的上帝是保护我的磐石，
是我的盾牌，是拯救我的力量，
是我的堡垒，我的避难所，
我的救主。
你救我脱离残暴之徒。
4我求告当受颂赞的耶和华，
祂就从仇敌手中把我救出。
5“死亡的波涛环绕我，
罪恶的狂流淹没我。
6阴间的绳索捆绑我，
死亡的网罗笼罩我。
7“我在苦难中呼求耶和华，
向我的上帝求助，
祂从殿中垂听我的呼求，
我的声音达到祂耳中。
8“祂一发怒，大地震动，
穹苍的根基摇晃。
9祂的鼻孔冒烟，
口喷烈焰和火炭。
10祂拨开云天，
脚踩密云，亲自降临。
11祂乘着基路伯天使飞翔，
在风的翅膀上显现。
12祂藏身于黑暗中，
四围以密云作幔幕。
13祂面前的荣光中发出道道闪电。
14耶和华在天上打雷，
至高者发出声音。
15祂射出利箭驱散仇敌，
发出闪电击溃他们。
16耶和华斥责一声，
祂的鼻孔一吹气，
海底就显现，
大地也露出根基。
17“祂从高天伸手抓住我，
从深渊中把我拉上来。
18祂救我脱离强敌，
脱离我无法战胜的仇敌。
19他们在我危难之时攻击我，
但耶和华扶持我。
20祂领我到宽阔之地；
祂拯救我，因为祂喜悦我。
21“耶和华因我公义而善待我，
因我清白而赏赐我。
22因为我坚守祂的道，
没有作恶背弃我的上帝。
23“我遵守祂一切的法令，
没有把祂的律例弃置一旁。
24我在祂面前纯全无过，
没有沾染罪恶。
25耶和华因我公义、
在祂面前清白而奖赏我。
26“仁慈的人，你以仁慈待他；
纯全的人，你以纯全待他。
27纯洁的人，你以纯洁待他；
心术不正的人，你以计谋待他。
28你搭救谦卑的人，
鉴察、贬抑高傲的人。
29耶和华啊！你是我的明灯，
你使我的黑暗变为光明。
30我依靠你的力量迎战敌军，
靠着我的上帝跃过墙垣。
31“上帝的道完美，
耶和华的话纯全，
祂是投靠祂之人的盾牌。
32除了耶和华，谁是上帝呢？
除了我们的上帝，谁是磐石呢？
33上帝是我的坚固堡垒，
祂使我行为纯全。
34祂使我的脚如母鹿的蹄，
稳踏在高处。
35祂训练我的手怎样作战，
使我的手臂能拉开铜弓。
36你是拯救我的盾牌，
你的垂顾使我强大。
37你使我脚下的道路宽阔，
不致滑倒。
38我追赶仇敌，击溃他们，
不消灭他们决不回头。
39我打垮他们，
使他们倒在我的脚下，
再也站不起来。
40你赐我征战的能力，
使我的仇敌降服在我脚下。
41你使我的仇敌狼狈而逃，
我歼灭了恨我的人。
42他们求助，却无人搭救。
他们呼求耶和华，祂也不应允。
43我把他们打得粉碎，
如同地上的灰尘，践踏他们，
就像践踏街上的泥土。
44你救我脱离我百姓的攻击，
让我成为列国的元首，
素不相识的民族也归顺我。
45外族人望风而降，俯首称臣。
46他们闻风丧胆，
战战兢兢地走出他们的城池。
47“耶和华永远活着，
保护我的磐石当受颂赞，
拯救我的上帝当受尊崇。
48祂是为我申冤的上帝，
祂使列邦臣服于我。
49祂救我脱离仇敌，
使我胜过强敌，
救我脱离残暴之徒。
50因此，耶和华啊，
我要在列邦中赞美你，
歌颂你的名。
51你使你立的王大获全胜，
向你膏立的王，
就是大卫和他的后代广施慈爱，
直到永远。”
