Joav dödar Absalom
1David mönstrade nu sina trupper och utsåg befälhavare. Somliga satte han över tusen, andra över hundra man. 2Sedan delade han armén i tre delar. Joav sattes över en tredjedel av styrkan, hans bror Avishaj, Serujas son, över en tredjedel och gatiten Ittaj över en tredjedel. Kungen sa att han också själv skulle dra ut med dem.
3”Nej, det får du inte göra”, sa de. ”Om vi flyr är det ingen som bryr sig om det och om hälften av oss skulle falla, spelar det mindre roll. Du är värd mer än tio tusen av oss andra! Därför är det bättre att du stannar här i staden och kan hjälpa oss härifrån.”
4”Jag gör det ni tycker är bäst”, svarade kungen. När sedan trupperna drog ut i enheter om hundra och tusen man, stod han vid porten.
5Kungen befallde Joav, Avishaj och Ittaj: ”Handskas varsamt med min son Absalom!” Och alla uppfattade tydligt kungens uppmaning till befälhavarna.
6Så drog armén ut i fält för att möta israeliterna och striden stod i Efraimskogen. 7De israelitiska trupperna slogs av Davids män och led stora förluster: 20 000 man miste livet den dagen. 8Striden bredde ut sig över hela området och skogen krävde fler liv än svärdet.
9Mitt under striden kom Absalom i vägen för några av Davids män. När han flydde på sin mula, sprang den under de tjocka grenarna på en stor terebint, så att hans hår och huvud fastnade i grenarna. Där blev han hängande kvar i luften, medan mulan som han ridit på fortsatte springa. 10En av Davids män fick se detta och berättade för Joav att han sett Absalom hängande i en terebint.
11”Vad menar du? Du såg honom hänga där och slog honom inte till marken?” sa Joav. ”Om du dödat honom, skulle jag ha gett dig tio siklar18:11 Tio siklar silver var 120 g. silver och ett bälte”, fortsatte han.
12”Jag skulle inte ha gjort det ens för tusen siklar18:12 Tusen siklar silver var 12 kilo.”, svarade mannen. ”Vi hörde alla hur kungen sa till dig och Avishaj och Ittaj: ’Var rädda om min son Absalom!’ 13Om jag skulle svika kungen, skulle du helt säkert överge mig sedan, eftersom kungen ändå får reda på allt.”
14”Nu räcker det! Jag har inte tid med ditt struntprat”, sa Joav. Han tog tre spjut, gick till terebinten och stötte dem i Absaloms bröst medan han fortfarande levde. 15Tio av hans vapendragare omringade sedan Absalom och gav honom dödsstöten. 16Joav lät nu hornen ljuda och man slutade att förfölja Israels armé, då Joav gjorde halt. 17Absaloms kropp slängde de i en stor grop i skogen och man kastade upp ett stort stenröse över den. Samtidigt flydde männen i Israels armé och återvände till sina hem.
18Absalom hade medan han levde byggt ett monument åt sig själv i Kungadalen. Han tänkte nämligen: ”Jag har inga söner som kan föra mitt namn vidare.18:18 Enligt 14:27 hade Absalom tre söner, men dessa dog antagligen som små.” Han kallade det Absaloms monument och så heter det än i dag.
David sörjer sin son Absalom
19Achimaas, Sadoks son, sa: ”Låt mig få springa och meddela kung David de goda nyheterna att Herren har räddat honom från hans fiender!” 20”Nej”, sa Joav till honom. ”I dag kan du inte vara någon glädjebudbärare. Du kan få bli min budbärare en annan gång, men inte nu när kungens son är död.”
21Sedan sa Joav till en nubier: ”Gå och berätta för kungen vad du har sett!” Mannen bugade sig då för Joav och skyndade iväg.
22Men Achimaas, Sadoks son, sa åter till Joav: ”Vad som än händer vill jag också springa efter nubiern!”
”Nej, det behöver du inte, min vän”, svarade Joav. ”Vi har inga fler nyheter att förmedla och särskilt inga som budbäraren kommer att belönas för.” 23”Nej, men jag vill springa ändå, vad som än händer”, upprepade Achimaas.
Slutligen sa Joav: ”Ja, ja, ge dig iväg!” Achimaas tog då en väg över Jordanslätten och kom fram före nubiern.
24David satt vid stadsporten, när vaktposten som gått upp till sin utkiksplats uppe på murens krön, fick se en ensam man komma springande. 25Han ropade ner till David och meddelade honom detta och kungen sa: ”Om han är ensam, måste han ha goda nyheter!”
När han kom närmare, 26såg vakten en annan man komma springande emot dem och han ropade ner till portvakten: ”Här kommer ytterligare en!” Kungen sa: ”Han har säkert också goda nyheter!”
27”Jag tycker jag känner igen den förste. Han springer som Sadoks son Achimaas”, ropade vakten. ”Han är en god man och kommer säkert med goda nyheter”, svarade kungen.
28Då ropade Achimaas till kungen: ”Allt är väl!” Sedan bugade han sig och föll med ansiktet mot marken och sa: ”Lovad vare Herren, din Gud, som har förgjort dem som vågade resa sig mot dig!”
29”Vad hände med min son Absalom?” frågade kungen. ”Är allt väl med honom?”
”När Joav bad en av sina tjänare och mig, din tjänare, springa hit, rådde det en stor förvirring, men jag vet inte vad som hände”, svarade Achimaas.
30”Vänta här”, sa kungen till honom, och Achimaas steg då åt sidan.
31Sedan kom nubiern fram och sa: ”Jag har goda nyheter åt min herre och kung! I dag har Herren räddat dig från alla dem som gjorde uppror mot dig!” 32”Vad har hänt med min son Absalom? Är allt väl med honom?” frågade kungen. Budbäraren svarade: ”Min herre och kung, jag hoppas det går likadant för alla dina fiender som det har gått för honom!”
33Då blev kungen mycket bedrövad. Han gick upp till rummet ovanför porten och grät. Medan han gick, ropade han: ”Min son Absalom, min son, min son Absalom! Om jag ändå hade fått dö i stället för dig! Absalom, min son, min son!”
押沙龙之死
1大卫召集军队，设立了千夫长和百夫长率领他们。 2他兵分三队，一队由约押率领，一队由洗鲁雅的儿子、约押的兄弟亚比筛率领，一队由迦特人以太率领。大卫对部下说：“我必与你们一同出战”。 3他们却说：“请我王不要出战。因为如果我们败逃，敌方不会放在心上；即使我们一半人阵亡，敌方也不会放在心上。你一人比我们一万人更宝贵。你还是留在城中支援我们吧。” 4王说：“你们认为怎样好，我就怎样做。”于是，大卫王站在城门旁边，军兵百人一队、千人一队地按次序出城了。 5大卫王吩咐约押、亚比筛和以太说：“你们要看在我的份上对年轻的押沙龙手下留情。”全体的军兵都听见了大卫吩咐众将领的话。
6大卫的军队在以法莲的树林里跟以色列人交战。 7以色列人被大卫的部下打败，伤亡惨重，有两万人阵亡。 8战事蔓延到整个郊野，那天死在树林里的人比死在刀下的人还多。 9押沙龙碰巧遇见大卫的部下。他骑着骡子逃走，骡子从一棵大橡树的茂密枝条下经过，押沙龙的头发被树枝缠住，整个人吊在半空中，胯下的骡子也跑了。 10大卫的一个部下看见，就向约押禀告说：“我看见押沙龙正吊在橡树上。” 11约押对那报信的说：“什么！你看见他吊在树上，为什么不把他杀掉呢？要是你把他杀了，我会赏你十块银子和一条腰带。” 12他却答道：“就是你赏我一千块银子，我也不敢加害王的儿子啊！我们曾听见王吩咐你、亚比筛和以太不可伤害年轻的押沙龙。 13如果我胆敢杀死押沙龙，王迟早会查出真相，到时你就撒手不管了。” 14约押说：“我不跟你浪费时间。”趁着押沙龙还吊在橡树上，他拿起三杆矛枪剌入了他的心脏。 15十个为约押拿兵器的年轻人围上去将押沙龙杀死。 16随后，约押吹起收兵的号角，部下便停止追赶以色列人。 17他们把押沙龙的尸体丢在林中的一个坑里，在上面堆了一大堆石头。以色列人都各自逃回家去了。 18押沙龙生前没有儿子为他留名，所以他曾在王谷立了一根石柱，以自己的名字命名，称为“押沙龙柱”，沿用至今。
19撒督的儿子亚希玛斯对约押说：“请让我跑回去向王禀告，让王知道耶和华已从仇敌手中救了他。” 20但约押对他说：“你今天不要去报信，改天再报吧。你不要今天去，因为王的儿子死了。” 21约押吩咐一个古示人：“你去把所看见的禀报给王。”那人就拜别了约押，马上跑回去报信。 22撒督的儿子亚希玛斯再次对约押说：“求你让我与古示人一同去吧！”约押说：“我的孩子，你何必要去呢？你报这个消息是不会得到赏赐的。” 23他说：“无论怎样，我想跑去报信。”约押答应了。亚希玛斯沿平原的路跑，跑到了古示人的前面。
24那时，大卫王正坐在内城门和外城门中间。有一个守卫爬上城门楼顶观望，看见一个人独自跑来。 25守卫就大声向大卫禀告。王说：“如果他是单独一个人，他带来的一定是好消息。”那人越来越近了。 26这时候，守卫又看见另一个人跑来，就大声对守城门的说：“又有一个人独自跑来了！”王说：“他也一定是传好消息的。” 27守卫又说：“从跑的姿势看，那跑在前面的人好像撒督的儿子亚希玛斯。”王说：“他是个好人，他一定带来了好消息。”
28亚希玛斯高声对王说：“一切都好！”他在王面前俯伏叩拜，说：“你的上帝耶和华当受称颂，祂已经消灭了那些攻击我主我王的敌人。” 29王问道：“年轻的押沙龙平安吗？”亚希玛斯答道：“约押派仆人来的时候，仆人看见一阵大骚动，但不知道是什么事。” 30王说：“你先退到一边去。”亚希玛斯就退下，站在一边。
31这时，古示人也到了，他说：“我有好消息向我主我王禀告，今日耶和华已经从一切反叛之人手中救了我主我王。” 32王问古示人：“年轻的押沙龙平安吗？”古示人答道：“愿我主我王的仇敌和一切要加害我王的人，下场都与那青年一样。” 33王听了十分难过，就走上城门楼去痛哭，边走边说：“我儿押沙龙啊！我儿，我儿押沙龙啊！我恨不得可以替你死！押沙龙，我儿啊！我儿！”
