Babylonska fångenskapen av Jerusalem
1I Sidkias nionde regeringsår, på den tionde dagen i tionde månaden, kom Nebukadnessar, kungen av Babylonien, tågande med hela sin armé mot Jerusalem och belägrade det. De byggde en belägringsvall omkring staden. 2Belägringen varade ända till kung Sidkias elfte regeringsår.
3På nionde dagen i månaden var hungersnöden i staden så svår att folket inte längre hade någon mat i landet. 4Då stormades staden, och alla trupper flydde på natten genom en port som fanns mellan de båda murarna i närheten av den kungliga trädgården, medan de kaldeiska25:4 Samma som babylonska. trupperna omringade staden. De flydde mot Jordandalen. 5Den kaldeiska armén förföljde kungen och tog honom till fånga på Jerikoslätten. Alla hans män lämnade honom och skingrades. 6Kaldéerna grep honom och förde honom till den babyloniske kungen i Rivla, där denne dömde honom. 7De avrättade hans söner inför honom, och sedan stack man ut ögonen på honom, band honom med kopparkedjor och förde honom till Babylon.
Jerusalem läggs i ruiner
8På sjunde dagen i femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår kom Nebusaradan, befälhavaren för livgardet och en av den babyloniske kungens tjänare, till Jerusalem. 9Han brände ner Herrens hus, kungapalatset och även alla andra byggnader av värde i Jerusalem. 10De kaldeiska trupperna som han var befälhavare för rev ner Jerusalems murar. 11Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, förde bort i exil resten av dem som var kvar i staden, tillsammans med de desertörer som hade gått över till den babyloniske kungen, 12men några av de fattigaste i landet lämnade befälhavaren kvar för att sköta om vingårdar och åkrar.
13Kaldéerna högg ner kopparpelarna i Herrens hus, ställningen och kopparhavet som fanns där och tog med sig kopparn till Babylonien. 14De tog också kärlen, skovlarna, knivarna, fyrfaten och alla kopparföremål som användes i gudstjänsten. 15Befälhavaren för livgardet tog också fyrfaten och offerskålarna och allt annat av rent silver och guld.
16Pelarna, kopparhavet och ställningen, som Salomo låtit göra till Herrens hus, utgjorde allt som allt så mycket koppar att det inte gick att väga.
17Pelarna var nio meter höga och hade 1,5 meter höga ornament i form av granatäpplen som dekoration runt pelarhuvudet. Allt var gjort av koppar.
18Befälhavaren för livgardet tog till fånga översteprästen Seraja och prästen närmast honom, Sefanja, samt tre av dörrvakterna. 19Från staden tog han en hovman som var befälhavare i armén, fem av kungens närmaste män i staden, och sekreteraren åt den överbefälhavare som skrev ut folket till krigstjänst, samt ytterligare sextio män i staden. 20Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, tog dem och förde dem till den babyloniske kungen i Rivla. 21Den babyloniske kungen lät avrätta dem i Rivla i Hamat.
Så fördes Juda bort från sitt land.
Jerusalem efter kapitulationen
(Jer 40:7-9; 41:1-3)
22Nebukadnessar, kungen av Babylonien, satte Gedalja, Achikams son och Shafans sonson, till ledare för dem som blev kvar i Juda. 23Befälhavarna för armén och deras män fick höra att kungen av Babylonien hade utsett Gedalja som ledare. De kom då till honom i Mispa: Ismael, Netanjas son, Jochanan, Kareachs son, Seraja, Tanchumets son från Netofa, Jaasanja, maakatitens son, och deras män. 24Gedalja gav dem och deras män sin ed och sa: ”Var inte rädda för de kaldeiska officerarna! Stanna här i landet och tjäna kungen av Babylonien, så ska det gå er väl.” 25Men i sjunde månaden kom Ismael, Netanjas son, och Elishamas sonson, som var av kunglig släkt, tillsammans med tio män till Mispa. Där dödade de Gedalja och de judar och kaldéer som var hos honom. 26Då flydde allt folk, små såväl som stora, tillsammans med officerarna, till Egypten, för de var rädda för kaldéerna.
Jojakin benådas
(Jer 52:31-34)
27Under det trettiosjunde året som Judas kung Jojakin var i fångenskap, den tjugosjunde dagen i tolfte månaden, samma år som Evil Merodak blev kung i Babylonien, benådade denne Jojakin, Juda kung, och frigav honom ur fängelset. 28Han talade vänligt till honom och gav honom den främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babylon. 29Jojakin fick lägga av sig fångdräkten och alltid äta vid kungens bord under resten av sitt liv. 30Så länge han levde gav kungen honom också ett dagligt underhåll.
1So in the ninth year of Zedekiah’s reign, on the tenth day of the tenth month, Nebuchadnezzar king of Babylon marched against Jerusalem with his whole army. He encamped outside the city and built siege works all around it. 2The city was kept under siege until the eleventh year of King Zedekiah.
3By the ninth day of the fourth25:3 Probable reading of the original Hebrew text (see Jer. 52:6); Masoretic Text does not have fourth. month the famine in the city had become so severe that there was no food for the people to eat. 4Then the city wall was broken through, and the whole army fled at night through the gate between the two walls near the king’s garden, though the Babylonians25:4 Or Chaldeans; also in verses 13, 25 and 26 were surrounding the city. They fled toward the Arabah,25:4 Or the Jordan Valley 5but the Babylonian25:5 Or Chaldean; also in verses 10 and 24 army pursued the king and overtook him in the plains of Jericho. All his soldiers were separated from him and scattered, 6and he was captured.
He was taken to the king of Babylon at Riblah, where sentence was pronounced on him. 7They killed the sons of Zedekiah before his eyes. Then they put out his eyes, bound him with bronze shackles and took him to Babylon.
8On the seventh day of the fifth month, in the nineteenth year of Nebuchadnezzar king of Babylon, Nebuzaradan commander of the imperial guard, an official of the king of Babylon, came to Jerusalem. 9He set fire to the temple of the Lord, the royal palace and all the houses of Jerusalem. Every important building he burned down. 10The whole Babylonian army under the commander of the imperial guard broke down the walls around Jerusalem. 11Nebuzaradan the commander of the guard carried into exile the people who remained in the city, along with the rest of the populace and those who had deserted to the king of Babylon. 12But the commander left behind some of the poorest people of the land to work the vineyards and fields.
13The Babylonians broke up the bronze pillars, the movable stands and the bronze Sea that were at the temple of the Lord and they carried the bronze to Babylon. 14They also took away the pots, shovels, wick trimmers, dishes and all the bronze articles used in the temple service. 15The commander of the imperial guard took away the censers and sprinkling bowls—all that were made of pure gold or silver.
16The bronze from the two pillars, the Sea and the movable stands, which Solomon had made for the temple of the Lord, was more than could be weighed. 17Each pillar was eighteen cubits25:17 That is, about 27 feet or about 8.1 meters high. The bronze capital on top of one pillar was three cubits25:17 That is, about 4 1/2 feet or about 1.4 meters high and was decorated with a network and pomegranates of bronze all around. The other pillar, with its network, was similar.
18The commander of the guard took as prisoners Seraiah the chief priest, Zephaniah the priest next in rank and the three doorkeepers. 19Of those still in the city, he took the officer in charge of the fighting men, and five royal advisers. He also took the secretary who was chief officer in charge of conscripting the people of the land and sixty of the conscripts who were found in the city. 20Nebuzaradan the commander took them all and brought them to the king of Babylon at Riblah. 21There at Riblah, in the land of Hamath, the king had them executed.
So Judah went into captivity, away from her land.
22Nebuchadnezzar king of Babylon appointed Gedaliah son of Ahikam, the son of Shaphan, to be over the people he had left behind in Judah. 23When all the army officers and their men heard that the king of Babylon had appointed Gedaliah as governor, they came to Gedaliah at Mizpah—Ishmael son of Nethaniah, Johanan son of Kareah, Seraiah son of Tanhumeth the Netophathite, Jaazaniah the son of the Maakathite, and their men. 24Gedaliah took an oath to reassure them and their men. “Do not be afraid of the Babylonian officials,” he said. “Settle down in the land and serve the king of Babylon, and it will go well with you.”
25In the seventh month, however, Ishmael son of Nethaniah, the son of Elishama, who was of royal blood, came with ten men and assassinated Gedaliah and also the men of Judah and the Babylonians who were with him at Mizpah. 26At this, all the people from the least to the greatest, together with the army officers, fled to Egypt for fear of the Babylonians.
Jehoiachin Released
27In the thirty-seventh year of the exile of Jehoiachin king of Judah, in the year Awel-Marduk became king of Babylon, he released Jehoiachin king of Judah from prison. He did this on the twenty-seventh day of the twelfth month. 28He spoke kindly to him and gave him a seat of honor higher than those of the other kings who were with him in Babylon. 29So Jehoiachin put aside his prison clothes and for the rest of his life ate regularly at the king’s table. 30Day by day the king gave Jehoiachin a regular allowance as long as he lived.
