Profeten Samuels död
1Sedan dog profeten Samuel. Hela Israel sörjde och man begravde honom i hans familjegrav i Rama.
Naval förolämpar David
David begav sig sedan till Parans öken. 2I Maon fanns då en rik man som ägde en stor farm i Karmel. Han hade 3 000 får och 1 000 getter och nu befann han sig hemma på gården eftersom det var dags att klippa fåren. 3Han hette Naval och hans hustru Avigajil. Hon var en vacker och intelligent kvinna, men mannen, en ättling till Kalev, var rå och elak.
4När David var i öknen och hörde att Naval höll på att klippa fåren, 5skickade han tio av sina män upp till Karmel för att hälsa från honom 6och säga: ”Jag önskar dig och din familj framgång och lycka med allt du äger. 7Jag hörde att du håller på att klippa dina får. Nu är det så att dina herdar under en tid har bott ibland oss och vi har aldrig skadat dem. Ingen har tagit något från dem medan de var i Karmel. 8Fråga dina tjänare, så kan de intyga det. Jag hoppas därför att du vill visa välvilja gentemot mina män när de nu kommer till dig vid ett sådant festligt tillfälle och ge dina tjänare och din vän David vad du kan ha till hands.”
9Davids män framförde detta budskap till Naval från David och väntade sedan på hans svar.
10Naval frågade Davids tjänare: ”Vem är David, den där Jishajs son? Det finns många slavar som är på rymmen från sina herrar nu för tiden! 11Skulle jag ta mitt bröd och mitt vatten och de djur som jag har slaktat åt mina fårklippare och ge det till några som jag inte ens vet varifrån de kommer?”
12Davids budbärare gick genast tillbaka och berättade vad Naval hade sagt. 13”Ta på er svärden!” sa David och det gjorde de och han själv spände på sig sitt eget. Sedan tågade David mot Karmel med 400 man, medan 200 stannade kvar för att vakta lägret.
14En av Navals män berättade för Navals hustru Avigajil: ”David skickade hit sina män från öknen för att tala med vår husbonde, men han förolämpade dem. 15Men Davids män har varit mycket vänliga mot oss och har aldrig gjort oss något illa. Det stals aldrig något från oss under hela den tid vi var där ute på fältet med dem. 16De var en mur omkring oss både natt och dag när vi vistades i deras närhet med våra hjordar. 17Det är bäst att du tänker ut något väldigt kvickt, för annars kommer det att gå illa för både vår husbonde och oss andra. Vår husbonde själv är ju så ondsint att det är lönlöst att prata med honom.”
18Då skyndade sig Avigajil att samla ihop tvåhundra brödkakor, två skinnsäckar med vin, fem tillagade får, två säckar rostat vete, etthundra russinkakor och tvåhundra fikonkakor och lastade alltsammans på åsnor. 19”Skynda er i förväg, så ska jag följa efter”, sa hon till sina tjänare. Men hon berättade ingenting för sin make.
20När hon kom ridande neråt i en bergsravin på sin åsna, kom David och hans män emot henne. 21David hade just sagt till sig själv: ”Det tjänade ju ingenting till att hjälpa den där mannen! Vi skyddade hans egendom i öknen så att inget saknades och ändå har han lönat min godhet med ont. 22Gud må straffa mig25:22 Egentligen: Gud må straffa Davids fiender…; texten är då svårförståelig. Översättningen följer här Septuaginta., om jag låter en enda av hans män överleva till i morgon!”
Avigajil ber för Navals liv
23När Avigajil fick se David, steg hon snabbt av åsnan och bugade sig djupt inför honom. 24”Herre, jag tar på mig hela skulden för det som har hänt”, sa hon och föll ner för hans fötter. ”Var snäll och hör på mig, din tjänarinna! 25Naval är en dåre, precis som hans namn säger,25:25 Naval betyder dåre. så bry dig inte om vad denne onde man har sagt! Själv såg jag aldrig budbärarna du skickade. 26Men eftersom Herren nu har hindrat dig, min herre, från att utkräva blodshämnd och ta saken i egna händer, så må det, så sant Herren lever och du själv lever, gå alla dina fiender och dem som vill dig ont på samma sätt som det ska gå för Naval! 27Här är en gåva som jag har fört med mig till dig och dina män. 28Förlåt nu mig, din tjänarinna, det jag har gjort fel! Herren kommer att befästa ett rike åt dig, min herre, som aldrig ska gå under eftersom du kämpar för honom. Låt ingen få anledning att anklaga dig för något under din livstid. 29Du kommer alltid att vara trygg under Herrens beskydd, även när man är ute efter ditt liv. Min herre, ditt liv ska bevaras som en dyrbar sten25:29 Ordagrant: ditt liv ska bevaras i de levandes påse. Bilden på stenar är tagen från dåtida herdars praxis att hålla räkning på antalet djur i en hjord med hjälp av stenar i en påse, där varje sten representerade ett levande djur. och dina fiender kommer han att kasta iväg som stenar ur en slunga. 30När Herren har utfört allt det goda som han har lovat dig, min herre, och har gjort dig till furste i Israel, 31så ska du inte behöva bära på dåligt samvete eller anklaga dig själv för att du spillt oskyldigt blod eller tagit lagen i egna händer! Men glöm inte mig, din tjänarinna, när Herren gör allt detta för dig!”
32David svarade Avigajil: ”Välsignad vare Herren, Israels Gud, som har skickat dig hit för att möta mig i dag! 33Må du vara välsignad för att du är så klok och förståndig och för att du hindrade mig från att spilla blod och ta rätten i egna händer! 34Så sant Herren, Israels Gud, lever, han som har hindrat mig från att skada dig: om du inte hade kommit hit ut för att möta mig, så skulle inte någon av Navals män varit vid liv i morgon bitti.” 35Sedan tog David emot hennes gåvor och sa till henne att återvända hem i lugn och ro, för han lyssnade på henne och gjorde henne till viljes.
36När hon kom hem, hade Naval ordnat en stor fest, som en kunglig fest. Han var mycket berusad och upprymd och därför berättade hon inte för honom om saken förrän följande morgon 37då han hade nyktrat till. Men när hans hustru berättade vad som hade hänt, drabbades han av slag och blev liggande som en sten. 38Tio dagar senare lät Herren honom dö.
David gifter sig med Avigajil
39När David hörde att Naval var död, sa han: ”Prisad vare Herren! Han har själv straffat Naval för vanäran han drog över mig och han har skonat mig från att begå en ogärning. Navals ondska har gått ut över honom själv.” Sedan sände David budbärare till Avigajil för att be henne bli hans hustru.
40Davids tjänare reste till Karmel och sa till henne: ”David har sänt oss för att hämta dig, så att du kan bli hans hustru.” 41Avigajil föll då ner med ansiktet mot marken och svarade: ”Jag är hans tjänarinna och jag är villig att bli en slavinna som tvättar fötterna på min herres tjänare.”25:41 Avigajils svar visar att hon var tacksam över att David ville ta hand om henne nu när hennes man var död. 42Hon gjorde sig därefter i ordning, tog fem tjänsteflickor med sig och satte sig på sin åsna. Och så följde hon med männen tillbaka till David och blev hans hustru.
43David gifte sig även med Achinoam från Jisreel. Båda var de nu hans hustrur. 44Men Saul hade låtit gifta bort sin dotter Mikal, Davids hustru, med en man från Gallim som hette Palti, son till Lajish.
David, Nabal and Abigail
1Now Samuel died, and all Israel assembled and mourned for him; and they buried him at his home in Ramah. Then David moved down into the Desert of Paran.25:1 Hebrew and some Septuagint manuscripts; other Septuagint manuscripts Maon
2A certain man in Maon, who had property there at Carmel, was very wealthy. He had a thousand goats and three thousand sheep, which he was shearing in Carmel. 3His name was Nabal and his wife’s name was Abigail. She was an intelligent and beautiful woman, but her husband was surly and mean in his dealings—he was a Calebite.
4While David was in the wilderness, he heard that Nabal was shearing sheep. 5So he sent ten young men and said to them, “Go up to Nabal at Carmel and greet him in my name. 6Say to him: ‘Long life to you! Good health to you and your household! And good health to all that is yours!
7“ ‘Now I hear that it is sheep-shearing time. When your shepherds were with us, we did not mistreat them, and the whole time they were at Carmel nothing of theirs was missing. 8Ask your own servants and they will tell you. Therefore be favorable toward my men, since we come at a festive time. Please give your servants and your son David whatever you can find for them.’ ”
9When David’s men arrived, they gave Nabal this message in David’s name. Then they waited.
10Nabal answered David’s servants, “Who is this David? Who is this son of Jesse? Many servants are breaking away from their masters these days. 11Why should I take my bread and water, and the meat I have slaughtered for my shearers, and give it to men coming from who knows where?”
12David’s men turned around and went back. When they arrived, they reported every word. 13David said to his men, “Each of you strap on your sword!” So they did, and David strapped his on as well. About four hundred men went up with David, while two hundred stayed with the supplies.
14One of the servants told Abigail, Nabal’s wife, “David sent messengers from the wilderness to give our master his greetings, but he hurled insults at them. 15Yet these men were very good to us. They did not mistreat us, and the whole time we were out in the fields near them nothing was missing. 16Night and day they were a wall around us the whole time we were herding our sheep near them. 17Now think it over and see what you can do, because disaster is hanging over our master and his whole household. He is such a wicked man that no one can talk to him.”
18Abigail acted quickly. She took two hundred loaves of bread, two skins of wine, five dressed sheep, five seahs25:18 That is, probably about 60 pounds or about 27 kilograms of roasted grain, a hundred cakes of raisins and two hundred cakes of pressed figs, and loaded them on donkeys. 19Then she told her servants, “Go on ahead; I’ll follow you.” But she did not tell her husband Nabal.
20As she came riding her donkey into a mountain ravine, there were David and his men descending toward her, and she met them. 21David had just said, “It’s been useless—all my watching over this fellow’s property in the wilderness so that nothing of his was missing. He has paid me back evil for good. 22May God deal with David,25:22 Some Septuagint manuscripts; Hebrew with David’s enemies be it ever so severely, if by morning I leave alive one male of all who belong to him!”
23When Abigail saw David, she quickly got off her donkey and bowed down before David with her face to the ground. 24She fell at his feet and said: “Pardon your servant, my lord, and let me speak to you; hear what your servant has to say. 25Please pay no attention, my lord, to that wicked man Nabal. He is just like his name—his name means Fool, and folly goes with him. And as for me, your servant, I did not see the men my lord sent. 26And now, my lord, as surely as the Lord your God lives and as you live, since the Lord has kept you from bloodshed and from avenging yourself with your own hands, may your enemies and all who are intent on harming my lord be like Nabal. 27And let this gift, which your servant has brought to my lord, be given to the men who follow you.
28“Please forgive your servant’s presumption. The Lord your God will certainly make a lasting dynasty for my lord, because you fight the Lord’s battles, and no wrongdoing will be found in you as long as you live. 29Even though someone is pursuing you to take your life, the life of my lord will be bound securely in the bundle of the living by the Lord your God, but the lives of your enemies he will hurl away as from the pocket of a sling. 30When the Lord has fulfilled for my lord every good thing he promised concerning him and has appointed him ruler over Israel, 31my lord will not have on his conscience the staggering burden of needless bloodshed or of having avenged himself. And when the Lord your God has brought my lord success, remember your servant.”
32David said to Abigail, “Praise be to the Lord, the God of Israel, who has sent you today to meet me. 33May you be blessed for your good judgment and for keeping me from bloodshed this day and from avenging myself with my own hands. 34Otherwise, as surely as the Lord, the God of Israel, lives, who has kept me from harming you, if you had not come quickly to meet me, not one male belonging to Nabal would have been left alive by daybreak.”
35Then David accepted from her hand what she had brought him and said, “Go home in peace. I have heard your words and granted your request.”
36When Abigail went to Nabal, he was in the house holding a banquet like that of a king. He was in high spirits and very drunk. So she told him nothing at all until daybreak. 37Then in the morning, when Nabal was sober, his wife told him all these things, and his heart failed him and he became like a stone. 38About ten days later, the Lord struck Nabal and he died.
39When David heard that Nabal was dead, he said, “Praise be to the Lord, who has upheld my cause against Nabal for treating me with contempt. He has kept his servant from doing wrong and has brought Nabal’s wrongdoing down on his own head.”
Then David sent word to Abigail, asking her to become his wife. 40His servants went to Carmel and said to Abigail, “David has sent us to you to take you to become his wife.”
41She bowed down with her face to the ground and said, “I am your servant and am ready to serve you and wash the feet of my lord’s servants.” 42Abigail quickly got on a donkey and, attended by her five female servants, went with David’s messengers and became his wife. 43David had also married Ahinoam of Jezreel, and they both were his wives. 44But Saul had given his daughter Michal, David’s wife, to Paltiel25:44 Hebrew Palti, a variant of Paltiel son of Laish, who was from Gallim.
