Hanna tackar Herren
1Hanna bad:
”Jag fröjdar mig i Herren!
Han har återupprättat mig2:1 Ordagrant: Han har lyft mitt horn.Horn symboliserar ära och kraft..
Nu kan jag ge svar på tal till mina fiender,
vara lycklig för att du har räddat mig.
2Ingen är helig som Herren!
Det finns ingen annan Gud,
ingen enda klippa som vår Gud.
3Sluta upp med ert skrytsamma och stolta tal
och era stora ord!
Herren vet allt
och han kommer att döma varje handling.
4Krigarnas bågar är sönderbrutna,
men de som stapplade av svaghet har fått ny kraft.
5De som förut var mätta måste nu slava för bröd,
medan de som var hungriga får mat.
Den ofruktsamma kvinnan har nu sju barn,
medan hon som hade många barn tynar bort.
6Herren dödar
och Herren ger liv.
Han leder människor ner i dödsriket
och räddar dem därifrån.
7Herren gör fattig och rik,
han ödmjukar och han upphöjer.
8Han lyfter de hjälplösa och fattiga ur damm och aska.
Han behandlar dem som furstar
och låter dem sitta på hedersplatserna.
Hela jorden vilar på den grund Herren byggt.
9Han kommer att skydda sina frommas steg,
men de onda kommer att tystas i mörkret.
Ingen ska lyckas enbart genom egen styrka.
10De som kämpar mot Herren kommer att krossas.
Han dundrar mot dem från himlen.
Han dömer hela jorden.
Han ger makt till sin kung
och stor ära2:10 Ordagrant: lyfter sin smordes horn. Se not till 2:1. till sin smorde.2:10 Hanna profeterar om en kommande kung och Samuel var den som skulle instifta kungadömet i Israel. Det är samtidigt en profetia om Messias (den smorde).”
11Därefter återvände Elkana till Rama och pojken blev kvar som Herrens tjänare under prästen Eli.
Samuel i tjänst för Herren
12Men Elis söner var onda män som inte brydde sig om Herren. 13Vad prästerna brukade göra mot folket var att när någon offrade ett offer och när köttet tillagades, kom en prästtjänare med en treuddig köttgaffel i handen. 14Tjänaren stötte sedan ner gaffeln i kitteln, pannan eller grytan och den bit som kom upp behöll prästen. Detta råkade alla israeliter ut för som kom till Shilo. 15Ibland kom tjänaren till och med innan man förbränt fettet och sa: ”Ge prästen det råa köttet att steka, inte det kokta, för prästen vill inte ha kokt kött av dig utan rått.” 16Om mannen som offrade köttet svarade: ”Först måste fettet brännas, sedan får du ta så mycket du vill”, då brukade tjänaren säga: ”Nej, ge det till mig genast, annars tar jag det med våld!” 17Men Herren såg mycket allvarligt på denna synd eftersom prästerna behandlade offergåvorna till Herren respektlöst.
18Samuel var Herrens tjänare trots att han bara var ett barn och han bar en linne-efod2:18 Efoden var en linnetunika som bars av översteprästen. Den innehöll urim och tummim som användes vid lottkastning då man ville få reda på Guds vilja. Se not till 2 Mos 28:30. Efoden bars dock ibland också av andra (som här, se även 1 Krön 15:27).. 19Varje år sydde hans mor också en liten mantel åt honom som hon överlämnade när hon kom med sin man för det årliga offret. 20Eli välsignade Elkana och Hanna och sa: ”Må Herren ge dig barn med denna kvinna i stället för den son hon bad om och som hon gett till Herren!” Sedan gick de hem igen. 21Och Herren kom ihåg Hanna och gav henne ytterligare tre söner och två döttrar. Men Samuel växte upp inför Herren.
22Eli hade nu blivit mycket gammal. När han hörde vad hans söner gjorde mot israeliterna och hur de låg med kvinnorna som tjänstgjorde vid ingången till uppenbarelsetältet, 23sa han till sina söner: ”Varför gör ni så? Jag har hört om era onda gärningar. 24Mina söner, det är verkligen inget gott rykte som sprids om er bland Guds folk. 25Om en människa syndar mot en annan, kan Gud medla mellan dem. Men vem kan medla då en människa syndar mot Herren?” Men de ville inte lyssna till sin far, för Herren hade redan planerat att döda dem.
26Under tiden växte pojken Samuel upp och var till glädje för både Gud och människor.
En gudsman besöker Eli
27En gudsman kom till Eli och sa: ”Så säger Herren: ’Jag uppenbarade mig för din släkt redan när Israels folk var slavar i Egypten under farao. 28Din släkt blev utvald bland alla Israels stammar till att vara mina präster, till att stiga upp på mitt altare, bränna rökelse och bära efoden2:28 Se not till 2:18. inför mig. Ni fick också alla israeliternas eldoffer. 29Varför föraktar du de offer och offergåvor som förs fram till mig? Och varför har du satt dina söner före mig? Både du och dina söner har blivit feta av det bästa från allt som mitt folk Israel offrar!’
30Därför förklarar jag, Herren, Israels Gud, att även om jag har lovat att du och din fars släkt alltid ska få tjänstgöra inför mig, kommer det inte att bli så. Jag ska ära dem som ärar mig, men jag ska förakta dem som föraktar mig. 31Det ska komma en tid då jag gör slut på styrkan hos dig och i din familj, så att ingen i din släkt når hög ålder. 32Du ska få se elände i min boning och hur välståndet ökar i Israel, men i din familj ska ingen få ett långt liv.2:32 Den exakta innebörden i versen är osäker. 33Jag rycker dock inte bort er alla från mitt altare, men din blick ska slockna och ditt hjärta sörja. Alla dina ättlingar ska dö i förtid. 34Som tecken på detta ska båda dina söner Hofni och Pinechas dö på en och samma dag.
35Jag ska låta en trofast präst uppstå, en som kommer att handla efter mitt sinne och min vilja. Jag ska etablera honom och hans familj så att de för alltid ska vara präster åt min kung, den smorde. 36Då ska alla dina ättlingar som är kvar böja sig för honom och tigga om pengar och bröd. Var och en kommer att säga: ’Var snäll och ge mig arbete bland prästerna, så att jag får tillräckligt att äta.’ ”
Hannah’s Prayer
1Then Hannah prayed and said:
“My heart rejoices in the Lord;
in the Lord my horn2:1 Horn here symbolizes strength; also in verse 10. is lifted high.
My mouth boasts over my enemies,
for I delight in your deliverance.
2“There is no one holy like the Lord;
there is no one besides you;
there is no Rock like our God.
3“Do not keep talking so proudly
or let your mouth speak such arrogance,
for the Lord is a God who knows,
and by him deeds are weighed.
4“The bows of the warriors are broken,
but those who stumbled are armed with strength.
5Those who were full hire themselves out for food,
but those who were hungry are hungry no more.
She who was barren has borne seven children,
but she who has had many sons pines away.
6“The Lord brings death and makes alive;
he brings down to the grave and raises up.
7The Lord sends poverty and wealth;
he humbles and he exalts.
8He raises the poor from the dust
and lifts the needy from the ash heap;
he seats them with princes
and has them inherit a throne of honor.
“For the foundations of the earth are the Lord’s;
on them he has set the world.
9He will guard the feet of his faithful servants,
but the wicked will be silenced in the place of darkness.
“It is not by strength that one prevails;
10those who oppose the Lord will be broken.
The Most High will thunder from heaven;
the Lord will judge the ends of the earth.
“He will give strength to his king
and exalt the horn of his anointed.”
11Then Elkanah went home to Ramah, but the boy ministered before the Lord under Eli the priest.
Eli’s Wicked Sons
12Eli’s sons were scoundrels; they had no regard for the Lord. 13Now it was the practice of the priests that, whenever any of the people offered a sacrifice, the priest’s servant would come with a three-pronged fork in his hand while the meat was being boiled 14and would plunge the fork into the pan or kettle or caldron or pot. Whatever the fork brought up the priest would take for himself. This is how they treated all the Israelites who came to Shiloh. 15But even before the fat was burned, the priest’s servant would come and say to the person who was sacrificing, “Give the priest some meat to roast; he won’t accept boiled meat from you, but only raw.”
16If the person said to him, “Let the fat be burned first, and then take whatever you want,” the servant would answer, “No, hand it over now; if you don’t, I’ll take it by force.”
17This sin of the young men was very great in the Lord’s sight, for they2:17 Dead Sea Scrolls and Septuagint; Masoretic Text people were treating the Lord’s offering with contempt.
18But Samuel was ministering before the Lord—a boy wearing a linen ephod. 19Each year his mother made him a little robe and took it to him when she went up with her husband to offer the annual sacrifice. 20Eli would bless Elkanah and his wife, saying, “May the Lord give you children by this woman to take the place of the one she prayed for and gave to2:20 Dead Sea Scrolls; Masoretic Text and asked from the Lord.” Then they would go home. 21And the Lord was gracious to Hannah; she gave birth to three sons and two daughters. Meanwhile, the boy Samuel grew up in the presence of the Lord.
22Now Eli, who was very old, heard about everything his sons were doing to all Israel and how they slept with the women who served at the entrance to the tent of meeting. 23So he said to them, “Why do you do such things? I hear from all the people about these wicked deeds of yours. 24No, my sons; the report I hear spreading among the Lord’s people is not good. 25If one person sins against another, God2:25 Or the judges may mediate for the offender; but if anyone sins against the Lord, who will intercede for them?” His sons, however, did not listen to their father’s rebuke, for it was the Lord’s will to put them to death.
26And the boy Samuel continued to grow in stature and in favor with the Lord and with people.
Prophecy Against the House of Eli
27Now a man of God came to Eli and said to him, “This is what the Lord says: ‘Did I not clearly reveal myself to your ancestor’s family when they were in Egypt under Pharaoh? 28I chose your ancestor out of all the tribes of Israel to be my priest, to go up to my altar, to burn incense, and to wear an ephod in my presence. I also gave your ancestor’s family all the food offerings presented by the Israelites. 29Why do you2:29 The Hebrew is plural. scorn my sacrifice and offering that I prescribed for my dwelling? Why do you honor your sons more than me by fattening yourselves on the choice parts of every offering made by my people Israel?’
30“Therefore the Lord, the God of Israel, declares: ‘I promised that members of your family would minister before me forever.’ But now the Lord declares: ‘Far be it from me! Those who honor me I will honor, but those who despise me will be disdained. 31The time is coming when I will cut short your strength and the strength of your priestly house, so that no one in it will reach old age, 32and you will see distress in my dwelling. Although good will be done to Israel, no one in your family line will ever reach old age. 33Every one of you that I do not cut off from serving at my altar I will spare only to destroy your sight and sap your strength, and all your descendants will die in the prime of life.
34“ ‘And what happens to your two sons, Hophni and Phinehas, will be a sign to you—they will both die on the same day. 35I will raise up for myself a faithful priest, who will do according to what is in my heart and mind. I will firmly establish his priestly house, and they will minister before my anointed one always. 36Then everyone left in your family line will come and bow down before him for a piece of silver and a loaf of bread and plead, “Appoint me to some priestly office so I can have food to eat.” ’ ”
