Jakob profeterar över sina söner
(5 Mos 33:1-29)
1Jakob kallade sedan samman alla sina söner och sa: ”Ställ er här hos mig, så ska jag berätta för er vad som kommer att hända med er under kommande dagar.
2Kom hit och lyssna till mig, Jakobs söner,
lyssna till Israel, er far!
3Ruben, du min förstfödde, min styrka,
den första frukten av min kraft.
Du är den högste i ära, den störste i kraft.
4Men du är som svallande vatten,
därför ska du inte längre räknas som den förste,
för du gick till din fars säng,
du vanhelgade min bädd.
5Simon och Levi är bröder,
våldet är deras svärd.49:5 Betydelsen av det hebreiska uttrycket är osäker.
6Jag vill inte delta i deras råd,
inte vara i deras sällskap.
I vrede har de dödat män,
och oxar har de stympat i sitt övermod.
7Förbannad vare deras vrede, för den är våldsam
och deras grymhet som är så enorm.
Därför ska jag skingra dem i Jakob,
sprida ut dem till hela Israel.
8Juda, dina bröder kommer att prisa dig.
Du kommer att förgöra dina fiender.
Din fars söner ska böja sig inför dig.
9Juda är ett ungt lejon,
som reser sig från sitt byte.
Han lägger sig ned som ett lejon som slår sig till ro.
Vem vågar oroa honom?
10Spiran ska inte vika från Juda,
och inte härskarstaven från hans hand,
förrän den kommer som den tillhör.49:10 Grundtextens innebörd är osäker. Alternativa tolkningar är bl.a. förrän den/han kommer till Shilo; tills Shilo kommer; eller mottar tribut.
Alla folk ska lyda honom.
11Han binder sin åsna vid en vinstock,
ja, åsnefölet vid en utvald gren.
Han tvättar sina kläder i vin
och sin mantel i druvornas blod.
12Hans ögon är mörkare än vin
och hans tänder är vitare än mjölk.
13Sebulon ska bo vid havets strand
och bli en hamn för skeppen,
med sina gränser utsträckta till Sidon.
14Isaskar är en stark åsna,
som vilar bland fållorna.49:14 Eller: vid lägerelden. Eller: mellan sadelväskorna.
15När han ser hur skön viloplatsen är
och hur gott landet är,
böjer han sig ner
och går in under bördan av tvångsarbete.
16Dan49:16 Namnet Dan är en anspelning på hebreiskans verb för döma. ska ge sitt folk rättvisa,
som en av stammarna i Israel.
17Han ska vara som en orm på vägen,
en huggorm på stigen,
som stinger hästen i hälen,
så att dess ryttare faller av baklänges.
18Jag väntar på räddning från dig, Herre!
19Ett band av rövare ska överfalla Gad49:19 Namnet Gad är en anspelning på hebreiskans verb för (över)falla.,
men han ska falla dem i ryggen.
20Asher ska laga till utsökta maträtter
som passar en konungs bord.
21Naftali är som en hind, som man släppt lös
och som föder välskapta kalvar49:21 Eller talar vackra ord..
22Josef är ett ungt fruktträd,
ett ungt fruktträd vid källan.
Hans grenar når över muren.
23Han ansätts bittert av skyttarna,
av bågskyttar som går till anfall,
24men han håller sin båge stadigt med fast arm,
för Jakobs Mäktige, Herden, Israels Klippa, stöder honom.
25Din fars Gud ska hjälpa dig,
den Väldige ska välsigna dig
med himlens välsignelser ovanifrån
och med djupets välsignelser underifrån,
med bröstets och livmoderns välsignelser.
26Din fars välsignelser sträcker sig högre
än de uråldriga bergen,49:26 Eller: än mina fäders välsignelser
än de eviga höjdernas härlighet.
Detta ska vara välsignelserna över Josef,
över hjässan på honom som är fursten bland bröderna.
27Benjamin är en hungrig varg.
Han uppslukar sitt rov på morgonen,
och på kvällen delar han bytet.”
28Detta är alla Israels tolv stammar, och detta är vad deras far sa till dem när han gav dem var och en sin egen välsignelse.
29Sedan befallde han dem: ”Jag ska snart samlas till mitt folk, och då ska ni begrava mig hos mina förfäder i Kanaans land, i grottan på hettiten Efrons åker, 30grottan på åkern i Makpela vid Mamre i Kanaan, den åker som Abraham köpte av hettiten Efron som begravningsplats. 31Där är Abraham och hans hustru Sara begravda. Där ligger också Isak och hans hustru Rebecka, och där begravde jag Lea. 32Det är den åker och grotta som köptes från hettiterna.”
33När Jakob hade gett dessa befallningar till sina söner, drog han upp sina fötter i sängen, drog sitt sista andedrag, dog och förenades så med sina fäder.
Jacob bendice a sus hijos
1Jacob llamó a sus hijos y dijo: «Reúnanse, que voy a declararles lo que les va a suceder en el futuro:
2»Hijos de Jacob: acérquense y escuchen;
presten atención a su padre Israel.
3»Tú, Rubén, eres mi primogénito,
primer fruto de mi vigor,
primero en honor y en poder.
4Impetuoso como un torrente,
ya no serás el primero:
te acostaste en mi cama;
profanaste la cama de tu propio padre.
5»Simeón y Leví son hermanos;
sus espadas son instrumentos de violencia.
6¡No quiero participar de sus reuniones
ni arriesgar mi honor en sus asambleas!,
porque en su furor mataron hombres,
y por capricho mutilaron toros.
7¡Malditas sean la violencia de su enojo
y la crueldad de su furor!
Los dispersaré en el país de Jacob,
los desparramaré en la tierra de Israel.
8»Tú, Judá, serás alabado49:8 En hebreo, Judá suena como el verbo que significa alabar. por tus hermanos;
dominarás a tus enemigos
y tus propios hermanos se postrarán ante ti.
9Mi hijo Judá es como un cachorro de león
que se ha nutrido de la presa.
Se agacha como un león,
se tiende como una leona:
¿quién se atreverá a despertarlo?
10El cetro no se apartará de Judá,
ni de entre sus pies el bastón de mando,
hasta que llegue el verdadero rey,49:10 el verdadero rey. Alt. el verdadero dueño o a quien le pertenece.
quien merece la obediencia de los pueblos.
11Judá amarra su asno a la vid
y la cría de su asno a la mejor cepa;
lava su ropa en vino;
su manto, en la sangre de las uvas.
12Sus ojos son más oscuros que el vino;
sus dientes, más blancos que la leche.49:12 Sus ojos … la leche. Alt. Sus ojos están oscurecidos por el vino; sus dientes, blanqueados por la leche.
13»Zabulón vivirá a la orilla del mar;
será puerto seguro para las naves
y sus fronteras llegarán hasta Sidón.
14»Isacar es un asno fuerte
echado entre dos alforjas.
15Al ver que el establo era bueno
y que la tierra era agradable,
agachó el hombro para llevar la carga
y se sometió a la esclavitud.
16»Dan hará justicia en su pueblo,
como una de las tribus de Israel.
17Dan es una serpiente junto al camino,
una víbora junto al sendero,
que muerde los talones del caballo
y hace caer de espaldas al jinete.
18»¡Señor, espero tu salvación!
19»Las hordas atacan a Gad,
pero él las atacará por la espalda.
20»Aser disfrutará de comidas deliciosas;
ofrecerá manjares de reyes.
21»Neftalí es una gacela libre,
que tiene hermosos cervatillos.49:21 que … cervatillos. Alt. que pronuncia hermosas palabras.
22»José es un retoño fértil,
fértil retoño junto al agua,
cuyas ramas trepan por el muro.
23Los arqueros lo atacaron sin piedad;
le tiraron flechas, lo hostigaron.
24Pero su arco se mantuvo firme
y sus brazos fueron ágiles.
¡Gracias al Poderoso de Jacob,
al Pastor y Roca de Israel!
25¡Gracias al Dios de tu padre, que te ayuda!
¡Gracias al Todopoderoso, que te bendice!
¡Con bendiciones de lo alto!
¡Con bendiciones del abismo!
¡Con bendiciones de los pechos y del seno materno!
26Son mejores las bendiciones de tu padre
que las de los montes de antaño,
que la abundancia de las colinas eternas.
¡Que descansen estas bendiciones
sobre la cabeza de José,
sobre la frente del escogido entre sus hermanos!
27»Benjamín es un lobo rapaz
que en la mañana devora la presa
y en la tarde reparte los despojos».
28Estas son las doce tribus de Israel y esto es lo que su padre dijo cuando impartió a cada una de ellas su bendición.
Muerte de Jacob
29Además, Jacob dio estas instrucciones: «Ya estoy a punto de reunirme con los míos. Entiérrenme junto a mis antepasados, en la cueva que está en el campo de Efrón el hitita. 30Se trata de la cueva de Macpela, frente a Mamré, en la tierra de Canaán. Está en el campo que Abraham compró a Efrón el hitita, para que fuera el sepulcro de la familia. 31Allí fueron sepultados Abraham y su esposa Sara, Isaac y su esposa Rebeca. Allí también enterré a Lea. 32Ese campo y su cueva se les compró a los hititas».
33Cuando Jacob terminó de dar estas instrucciones a sus hijos, volvió a acostarse; exhaló el último suspiro y fue a reunirse con sus antepasados.
