Jakob profeterar över sina söner
(5 Mos 33:1-29)
1Jakob kallade sedan samman alla sina söner och sa: ”Ställ er här hos mig, så ska jag berätta för er vad som kommer att hända med er under kommande dagar.
2Kom hit och lyssna till mig, Jakobs söner,
lyssna till Israel, er far!
3Ruben, du min förstfödde, min styrka,
den första frukten av min kraft.
Du är den högste i ära, den störste i kraft.
4Men du är som svallande vatten,
därför ska du inte längre räknas som den förste,
för du gick till din fars säng,
du vanhelgade min bädd.
5Simon och Levi är bröder,
våldet är deras svärd.49:5 Betydelsen av det hebreiska uttrycket är osäker.
6Jag vill inte delta i deras råd,
inte vara i deras sällskap.
I vrede har de dödat män,
och oxar har de stympat i sitt övermod.
7Förbannad vare deras vrede, för den är våldsam
och deras grymhet som är så enorm.
Därför ska jag skingra dem i Jakob,
sprida ut dem till hela Israel.
8Juda, dina bröder kommer att prisa dig.
Du kommer att förgöra dina fiender.
Din fars söner ska böja sig inför dig.
9Juda är ett ungt lejon,
som reser sig från sitt byte.
Han lägger sig ned som ett lejon som slår sig till ro.
Vem vågar oroa honom?
10Spiran ska inte vika från Juda,
och inte härskarstaven från hans hand,
förrän den kommer som den tillhör.49:10 Grundtextens innebörd är osäker. Alternativa tolkningar är bl.a. förrän den/han kommer till Shilo; tills Shilo kommer; eller mottar tribut.
Alla folk ska lyda honom.
11Han binder sin åsna vid en vinstock,
ja, åsnefölet vid en utvald gren.
Han tvättar sina kläder i vin
och sin mantel i druvornas blod.
12Hans ögon är mörkare än vin
och hans tänder är vitare än mjölk.
13Sebulon ska bo vid havets strand
och bli en hamn för skeppen,
med sina gränser utsträckta till Sidon.
14Isaskar är en stark åsna,
som vilar bland fållorna.49:14 Eller: vid lägerelden. Eller: mellan sadelväskorna.
15När han ser hur skön viloplatsen är
och hur gott landet är,
böjer han sig ner
och går in under bördan av tvångsarbete.
16Dan49:16 Namnet Dan är en anspelning på hebreiskans verb för döma. ska ge sitt folk rättvisa,
som en av stammarna i Israel.
17Han ska vara som en orm på vägen,
en huggorm på stigen,
som stinger hästen i hälen,
så att dess ryttare faller av baklänges.
18Jag väntar på räddning från dig, Herre!
19Ett band av rövare ska överfalla Gad49:19 Namnet Gad är en anspelning på hebreiskans verb för (över)falla.,
men han ska falla dem i ryggen.
20Asher ska laga till utsökta maträtter
som passar en konungs bord.
21Naftali är som en hind, som man släppt lös
och som föder välskapta kalvar49:21 Eller talar vackra ord..
22Josef är ett ungt fruktträd,
ett ungt fruktträd vid källan.
Hans grenar når över muren.
23Han ansätts bittert av skyttarna,
av bågskyttar som går till anfall,
24men han håller sin båge stadigt med fast arm,
för Jakobs Mäktige, Herden, Israels Klippa, stöder honom.
25Din fars Gud ska hjälpa dig,
den Väldige ska välsigna dig
med himlens välsignelser ovanifrån
och med djupets välsignelser underifrån,
med bröstets och livmoderns välsignelser.
26Din fars välsignelser sträcker sig högre
än de uråldriga bergen,49:26 Eller: än mina fäders välsignelser
än de eviga höjdernas härlighet.
Detta ska vara välsignelserna över Josef,
över hjässan på honom som är fursten bland bröderna.
27Benjamin är en hungrig varg.
Han uppslukar sitt rov på morgonen,
och på kvällen delar han bytet.”
28Detta är alla Israels tolv stammar, och detta är vad deras far sa till dem när han gav dem var och en sin egen välsignelse.
29Sedan befallde han dem: ”Jag ska snart samlas till mitt folk, och då ska ni begrava mig hos mina förfäder i Kanaans land, i grottan på hettiten Efrons åker, 30grottan på åkern i Makpela vid Mamre i Kanaan, den åker som Abraham köpte av hettiten Efron som begravningsplats. 31Där är Abraham och hans hustru Sara begravda. Där ligger också Isak och hans hustru Rebecka, och där begravde jag Lea. 32Det är den åker och grotta som köptes från hettiterna.”
33När Jakob hade gett dessa befallningar till sina söner, drog han upp sina fötter i sängen, drog sitt sista andedrag, dog och förenades så med sina fäder.
1And Jacob called unto his sons, and said, Gather yourselves together, that I may tell you that which shall befall you in the last days. 2Gather yourselves together, and hear, ye sons of Jacob; and hearken unto Israel your father.
3¶ Reuben, thou art my firstborn, my might, and the beginning of my strength, the excellency of dignity, and the excellency of power: 4Unstable as water, thou shalt not excel; because thou wentest up to thy father’s bed; then defiledst thou it: he went up to my couch.49.4 thou shalt…: Heb. do not thou excel49.4 he went…: or, my couch is gone
5¶ Simeon and Levi are brethren; instruments of cruelty are in their habitations.49.5 instruments…: or, their swords are weapons of violence 6O my soul, come not thou into their secret; unto their assembly, mine honour, be not thou united: for in their anger they slew a man, and in their selfwill they digged down a wall.49.6 digged…: or, houghed oxen 7Cursed be their anger, for it was fierce; and their wrath, for it was cruel: I will divide them in Jacob, and scatter them in Israel.
8¶ Judah, thou art he whom thy brethren shall praise: thy hand shall be in the neck of thine enemies; thy father’s children shall bow down before thee. 9Judah is a lion’s whelp: from the prey, my son, thou art gone up: he stooped down, he couched as a lion, and as an old lion; who shall rouse him up? 10The sceptre shall not depart from Judah, nor a lawgiver from between his feet, until Shiloh come; and unto him shall the gathering of the people be. 11Binding his foal unto the vine, and his ass’s colt unto the choice vine; he washed his garments in wine, and his clothes in the blood of grapes: 12His eyes shall be red with wine, and his teeth white with milk.
13¶ Zebulun shall dwell at the haven of the sea; and he shall be for an haven of ships; and his border shall be unto Zidon.
14¶ Issachar is a strong ass couching down between two burdens: 15And he saw that rest was good, and the land that it was pleasant; and bowed his shoulder to bear, and became a servant unto tribute.
16¶ Dan shall judge his people, as one of the tribes of Israel. 17Dan shall be a serpent by the way, an adder in the path, that biteth the horse heels, so that his rider shall fall backward.49.17 an adder: Heb. an arrow-snake 18I have waited for thy salvation, O LORD.
19¶ Gad, a troop shall overcome him: but he shall overcome at the last.
20¶ Out of Asher his bread shall be fat, and he shall yield royal dainties.
21¶ Naphtali is a hind let loose: he giveth goodly words.
22¶ Joseph is a fruitful bough, even a fruitful bough by a well; whose branches run over the wall:49.22 branches: Heb. daughters 23The archers have sorely grieved him, and shot at him, and hated him: 24But his bow abode in strength, and the arms of his hands were made strong by the hands of the mighty God of Jacob; (from thence is the shepherd, the stone of Israel:) 25Even by the God of thy father, who shall help thee; and by the Almighty, who shall bless thee with blessings of heaven above, blessings of the deep that lieth under, blessings of the breasts, and of the womb: 26The blessings of thy father have prevailed above the blessings of my progenitors unto the utmost bound of the everlasting hills: they shall be on the head of Joseph, and on the crown of the head of him that was separate from his brethren.
27¶ Benjamin shall ravin as a wolf: in the morning he shall devour the prey, and at night he shall divide the spoil.
28¶ All these are the twelve tribes of Israel: and this is it that their father spake unto them, and blessed them; every one according to his blessing he blessed them. 29And he charged them, and said unto them, I am to be gathered unto my people: bury me with my fathers in the cave that is in the field of Ephron the Hittite, 30In the cave that is in the field of Machpelah, which is before Mamre, in the land of Canaan, which Abraham bought with the field of Ephron the Hittite for a possession of a buryingplace. 31There they buried Abraham and Sarah his wife; there they buried Isaac and Rebekah his wife; and there I buried Leah. 32The purchase of the field and of the cave that is therein was from the children of Heth. 33And when Jacob had made an end of commanding his sons, he gathered up his feet into the bed, and yielded up the ghost, and was gathered unto his people.
