Jakob profeterar över sina söner
(5 Mos 33:1-29)
1Jakob kallade sedan samman alla sina söner och sa: ”Ställ er här hos mig, så ska jag berätta för er vad som kommer att hända med er under kommande dagar.
2Kom hit och lyssna till mig, Jakobs söner,
lyssna till Israel, er far!
3Ruben, du min förstfödde, min styrka,
den första frukten av min kraft.
Du är den högste i ära, den störste i kraft.
4Men du är som svallande vatten,
därför ska du inte längre räknas som den förste,
för du gick till din fars säng,
du vanhelgade min bädd.
5Simon och Levi är bröder,
våldet är deras svärd.49:5 Betydelsen av det hebreiska uttrycket är osäker.
6Jag vill inte delta i deras råd,
inte vara i deras sällskap.
I vrede har de dödat män,
och oxar har de stympat i sitt övermod.
7Förbannad vare deras vrede, för den är våldsam
och deras grymhet som är så enorm.
Därför ska jag skingra dem i Jakob,
sprida ut dem till hela Israel.
8Juda, dina bröder kommer att prisa dig.
Du kommer att förgöra dina fiender.
Din fars söner ska böja sig inför dig.
9Juda är ett ungt lejon,
som reser sig från sitt byte.
Han lägger sig ned som ett lejon som slår sig till ro.
Vem vågar oroa honom?
10Spiran ska inte vika från Juda,
och inte härskarstaven från hans hand,
förrän den kommer som den tillhör.49:10 Grundtextens innebörd är osäker. Alternativa tolkningar är bl.a. förrän den/han kommer till Shilo; tills Shilo kommer; eller mottar tribut.
Alla folk ska lyda honom.
11Han binder sin åsna vid en vinstock,
ja, åsnefölet vid en utvald gren.
Han tvättar sina kläder i vin
och sin mantel i druvornas blod.
12Hans ögon är mörkare än vin
och hans tänder är vitare än mjölk.
13Sebulon ska bo vid havets strand
och bli en hamn för skeppen,
med sina gränser utsträckta till Sidon.
14Isaskar är en stark åsna,
som vilar bland fållorna.49:14 Eller: vid lägerelden. Eller: mellan sadelväskorna.
15När han ser hur skön viloplatsen är
och hur gott landet är,
böjer han sig ner
och går in under bördan av tvångsarbete.
16Dan49:16 Namnet Dan är en anspelning på hebreiskans verb för döma. ska ge sitt folk rättvisa,
som en av stammarna i Israel.
17Han ska vara som en orm på vägen,
en huggorm på stigen,
som stinger hästen i hälen,
så att dess ryttare faller av baklänges.
18Jag väntar på räddning från dig, Herre!
19Ett band av rövare ska överfalla Gad49:19 Namnet Gad är en anspelning på hebreiskans verb för (över)falla.,
men han ska falla dem i ryggen.
20Asher ska laga till utsökta maträtter
som passar en konungs bord.
21Naftali är som en hind, som man släppt lös
och som föder välskapta kalvar49:21 Eller talar vackra ord..
22Josef är ett ungt fruktträd,
ett ungt fruktträd vid källan.
Hans grenar når över muren.
23Han ansätts bittert av skyttarna,
av bågskyttar som går till anfall,
24men han håller sin båge stadigt med fast arm,
för Jakobs Mäktige, Herden, Israels Klippa, stöder honom.
25Din fars Gud ska hjälpa dig,
den Väldige ska välsigna dig
med himlens välsignelser ovanifrån
och med djupets välsignelser underifrån,
med bröstets och livmoderns välsignelser.
26Din fars välsignelser sträcker sig högre
än de uråldriga bergen,49:26 Eller: än mina fäders välsignelser
än de eviga höjdernas härlighet.
Detta ska vara välsignelserna över Josef,
över hjässan på honom som är fursten bland bröderna.
27Benjamin är en hungrig varg.
Han uppslukar sitt rov på morgonen,
och på kvällen delar han bytet.”
28Detta är alla Israels tolv stammar, och detta är vad deras far sa till dem när han gav dem var och en sin egen välsignelse.
29Sedan befallde han dem: ”Jag ska snart samlas till mitt folk, och då ska ni begrava mig hos mina förfäder i Kanaans land, i grottan på hettiten Efrons åker, 30grottan på åkern i Makpela vid Mamre i Kanaan, den åker som Abraham köpte av hettiten Efron som begravningsplats. 31Där är Abraham och hans hustru Sara begravda. Där ligger också Isak och hans hustru Rebecka, och där begravde jag Lea. 32Det är den åker och grotta som köptes från hettiterna.”
33När Jakob hade gett dessa befallningar till sina söner, drog han upp sina fötter i sängen, drog sitt sista andedrag, dog och förenades så med sina fäder.
Gipanalanginan ni Jacob ang Iyang mga Anak
1Unya gipatawag ni Jacob ang iyang mga anak ug giingnan, “Pagtigom kamo kay suginlan ko kamo kon unsa ang mahitabo kaninyo sa umaabot nga panahon. 2Dali kamo, mga anak, pamati kamo kanako nga inyong amahan.
3“Ikaw Reuben, ang akong kamagulangan nga anak, ikaw ang unang bunga sa akong pagkalalaki. Nagauna ka sa imong mga igsoon sa pagkadungganon ug pagkagamhanan. 4Apan sama ka sa nagabukal nga tubig, kay dili ka makapugong sa imong kaibog. Ug tungod kay nakigdulog ka sa akong asawa nga sulugoon ug gihugawan mo ang akong kaminyoon, dili ka na molabaw sa uban.
5“Kamo Simeon ug Levi nga kanunayng magkasinabot,49:5 kanunayng magkasinabot: sa Hebreo, magsoon. gigamit ninyo ang inyong hinagiban sa pagpamatay. 6Ayaw ako patambonga sa inyong panagtigom kay sa inyong kasuko mopatay kamo ug tawo, ug piangan ninyo ang torong baka sa walay igong hinungdan. 7Panghimaraoton kamo tungod sa inyong mapintas nga kasuko. Patibulaagon ko ang inyong mga kaliwat sa Israel.
8“Ikaw Juda, dayegon ka ug tahoron sa imong mga igsoon. Pildihon mo ang imong mga kaaway. 9Sama ka sa batan-ong liyon nga human pagpangita sa iyang tukbonon, mobalik sa iyang tagoanan ug molubog. Ug wala gayoy mangahas sa pagsamok kaniya. 10Magmando ka sa dayon, Juda. Magagikan sa imong kaliwatan ang mga tigdumala. Busa mohatag ang mga nasod ug buhis ug motuman sila kanimo. 11Tabunok ang imong yuta ug modaghan ang tanom nga ubas; gani bisag ihigot mo ang imong asno diha sa pinakamaayong punoan sa ubas, dili kini mahurot ug sabsab. Ug bisan imong ipanglaba ang duga sa ubas dili kini mahurot. 12Busa tungod sa kadaghan sa mainom nga duga sa ubas mopula ang imong mga mata ug tungod sa kadaghan sa mainom nga gatas moputi ang imong mga ngipon.
13“Ikaw Zebulun, magpuyo ka daplin sa baybay. Ang imong dapit mahimong dunggoanan sa mga sakayan. Ang imong yuta mosangko sa Sidon.
14“Ikaw Isacar, sama ka sa kusgan nga asno nga naglubog sa puloy-anan sa mga karnero.49:14 kusgan… karnero: o, asno nga naglubog taliwala sa iyang mga karga. 15Kon makita mo nga ang yuta nindot ug maayong pahulayan, mosugot ka nga magpaulipon; bisan magpas-an ka pa ug bug-at ug pugson sa pagtrabaho.
16“Ikaw Dan, pangulohan mog maayo ang imong katawhan ingon nga usa sa mga tribo sa Israel. 17Mahisama ka sa malala nga bitin sa daplin sa dalan nga mopaak sa tiil sa kabayo, busa mahulog ang sakay niini.”
18Unya miingon si Jacob, “Ginoo, nagahulat ako sa imong pagluwas kanako.”
19Ug mipadayon siya sa pag-ingon:
“Ikaw Gad, sulongon ka sa pundok sa mga tulisan, apan balosan mo sila samtang nagaikyas sila.
20“Ikaw Asher, modagaya ang lamiang mga pagkaon diha kanimo. Mohatag ka ug mga pagkaon nga angay sa mga hari.
21“Ikaw Naftali, sama ka sa binuhian nga usa nga may maanindot nga mga nati.49:21 Sa ubang hubad, Si Naftali usa ka labong nga kahoy nga may nindot nga mga sanga. Ug sa lain pang hubad, Si Naftali binuhian nga usa nga mosulti ug nindot nga mga pulong.
22“Ikaw Jose, sama ka sa maidlas nga asno nga anaa daplin sa tuboran o sa bakilid.49:22 Ikaw Jose… bakilid: o, Ikaw Jose, sama ka sa tanom nga haduol sa tuboran, nga nagkatay sa may paril. 23Atakihon ka sa bangis nga mga mamamana. Panaon ka nila ug dumtan, 24apan kanunay mo usab silang panaon. Ug lig-on ang imong mga bukton, tungod sa gahom sa akong Gamhanan nga Dios,49:24 sa akong Gamhanan nga Dios: sa literal, sa Gamhanan ni Jacob. ang magbalantay ug ang salipdanan nga bato sa Israel. 25Siya ang Makagagahom nga Dios sa imong katigulangan. Siya ang nagatabang ug nagapanalangin kanimo. Hatagan ka niya ug ulan ug tubig sa tuboran. Hatagan ka usab niya ug daghang kabataan ug kahayopan. 26Ang mga panalangin nga gihatag kanako sa akong mga katigulangan49:26 Ang mga panalangin… mga katigulangan: o, Ang mga panalangin nga gihatag ko kanimo. labaw pa kaysa kadagaya sa mga panalangin nga naggikan sa karaang mga bungtod. Hinaut pa nga madawat mo kini nga mga panalangin, Jose—ikaw nga nahimong pangulo sa imong mga igsoon.
27“Ikaw Benjamin, sama ka sa bangis nga iro49:27 bangis nga iro: sa English, wolf. nga sa adlaw mopatay ug mokaon sa iyang biktima ug sa gabii bahin-bahinon niya ang nahibilin niini.”
28Mao kini sila ang 12 ka anak ni Jacob nga kagikan sa mga tribo sa Israel. Ug mao kadto ang gisulti ni Jacob sa matag usa kanila sa dihang gipanalanginan niya sila. Gipanalanginan niya sila sa panalangin nga angay kanila.
Ang Pagkamatay ni Jacob
29Unya miingon si Jacob sa iyang mga anak, “Hapit na akong makig-uban sa akong kaparyentehan nga nangamatay na. Ilubong unya ninyo ako didto sa lubnganan sa akong mga katigulangan didto sa langub nga atua sa uma ni Efron nga Hitihanon. 30Ang maong uma atua nahimutang sa Macpela, sa sidlakang bahin sa Mamre, nga sakop sa Canaan. Gipalit sa akong lolo nga si Abraham kadtong maong uma kang Efron aron himuon nga lubnganan. 31Didto siya gilubong, apil ang akong lola nga si Sara ug ang akong mga ginikanan nga si Isaac ug si Rebeka, ug didto ko usab gilubong si Lea. 32Kini nga uma ug ang langub nga anaa niini gipalit gikan sa mga Hitihanon.”
33Human makigsulti si Jacob sa iyang mga anak, mihigda siya ug namatay. Ug nakig-uban siya sa iyang kaparyentehan nga nangamatay na.
