Faraos dröm
1En natt två år senare drömde farao att han stod på Nilens strand, 2när sju välmående, feta kor kom upp ur floden och började beta i vassen. 3Efter dem kom sju andra kor upp ur floden, fula och magra. De gick fram och ställde sig på stranden bredvid de feta korna. 4Sedan åt de magra korna upp de sju välmående och feta. Då vaknade farao.
5Snart somnade han om igen och hade ännu en dröm. Han såg sju sädesax på samma strå, välformade och fylliga. 6Sedan visade sig ytterligare sju ax komma fram, men dessa var tunna och svedda av den östliga vinden. 7De tunna axen svalde de fylliga, välformade axen. Då vaknade farao igen och förstod att det var en dröm.
8Följande morgon var han mycket orolig. Han kallade på alla trollkarlar och vise män i Egypten och berättade drömmarna för dem men ingen kunde uttyda dem för farao. 9Då yttrade sig kungens vinsmakare:
”Idag måste jag påminna om mina brott. 10För en tid sedan då farao var arg på oss tjänare satte farao mig och mästerbagaren i fängelse hos befälhavaren för livgardet. 11En natt fick bagaren och jag var sin dröm och varje dröm hade sin särskilda betydelse. 12Vi berättade drömmarna för en ung hebré som var där med oss och var slav hos befälhavaren för livgardet och han berättade för oss vad drömmarna betydde.
13Allt inträffade precis som han hade sagt: jag återupprättades och fick tillbaka min ställning och den andre blev hängd.”
14Farao lät genast skicka efter Josef. Han fördes omedelbart från fängelsehålan och efter att ha rakat sig och bytt kläder, kom han inför farao.
15”Jag hade en dröm i natt”, berättade farao för honom. ”Ingen kan berätta för mig vad den betyder. Men jag har hört att du kan tolka drömmar du får höra.” 16”Inte jag själv”, svarade Josef. ”Men Gud kan ge farao det önskade svaret.”
17Då berättade farao drömmen för honom: ”Jag stod på Nilflodens strand, 18när sju feta, välmående kor kom upp ur floden och började beta i vassen. 19Men sedan kom sju andra kor upp ur floden, eländiga, mycket magra och fula, ja, så eländiga djur har jag aldrig sett i hela Egyptens land. 20Dessa magra kor åt upp de sju feta, som hade kommit först, 21men efteråt kunde man inte se att de gjort det, för de var lika magra som förut. Sedan vaknade jag.
22Därefter hade jag ännu en dröm och såg sju ax på ett strå, fylliga och vackra. 23Efter dem växte det fram sju torra ax, tunna och förtorkade i östanvinden, 24och de tunna axen svalde de sju fylliga. Jag berättade allt detta för mina trollkarlar men ingen av dem kunde säga vad det betydde.”
25”Båda drömmarna betyder samma sak”, sa Josef till farao. ”Gud har talat om för farao vad han tänker göra. 26De sju feta korna och de sju fylliga, välformade axen betyder sju år. Båda drömmarna har samma betydelse. 27De sju magra korna som kom upp efter dem, likaså de sju tunna och av östanvinden förtorkade axen, betyder att det kommer att bli sju års hungersnöd.
28Gud har precis som jag sa till farao visat farao vad han tänker göra. 29De kommande sju åren ska bli en period av stort välstånd i hela Egyptens land. 30Men efteråt kommer det att bli sju år av svält. Svälten blir så svår att man kommer att glömma bort välståndet som rådde i Egypten. Svälten kommer att ödelägga landet. 31Till och med minnet av de goda åren kommer att utplånas helt eftersom hungersnöden blir så fruktansvärd. 32Att farao fick två drömmar betyder att Gud har bestämt det och det kommer att ske snart.
33Farao bör nu söka reda på en förståndig och vis man och sätta honom över Egyptens land. 34Farao bör också utse tillsyningsmän över landet för att samla in en femtedel av all säd under de kommande sju välfärdsåren. 35Låt dem samla in livsmedel under de kommande goda åren och lagra och förvara spannmål i städerna under faraos tillsyn. 36Då kommer det att finnas tillräckligt att äta i Egyptens land när de sju årens svält kommer, så att landet inte går under genom hungersnöden.”
Josef härskar i Egypten
37Josefs förslag togs väl emot av farao och hans tjänare.
38Farao sa då till sina tjänare: ”Finns det någon som har Guds Ande41:38 Eller gudars ande – en möjlig översättning inte minst med tanke på att faraos religiösa föreställningar troligen var polyteistiska. Men han kan också ha syftat på Josefs Gud. såsom denne man?” 39Farao sa sedan till Josef: ”Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, finns det ingen som är förståndigare och visare än du. 40Därför utser jag dig som ansvarig för hela mitt hov och hela mitt folk ska rätta sig efter dig. Bara tronen ska vara förbehållen mig.”
41Farao sa till Josef: ”Jag ger dig ansvaret för hela Egypten.” 42Sedan tog farao av sig sin egen sigillring och satte den på Josefs finger, klädde honom i fina linnekläder och satte en guldkedja runt halsen på honom.
43Han lät också Josef åka i vagnen närmast hans egen41:43 Eller den näst förnämsta vagnen., och framför Josef ropade man ”Böj knä!”41:43 Grundtextens ord avrek kan möjligen också betyda lämna plats. Dess betydelse är inte säker. Farao satte honom så över hela Egypten. 44Farao sa till Josef: ”Jag är visserligen farao, men ingen ska lyfta vare sig hand eller fot i hela Egypten om inte du har befallt det.”
45Farao gav Josef namnet Safenat Paneach41:45 Den exakta betydelsen av namnet är osäker. Det kan möjligen betyda Gud talar och lever.. Han gav honom också Asenat till hustru, en dotter till Poti Fera, prästen41:45 Poti Fera, Josefs svärfar, var möjligen präst åt solguden Ra. i On41:45 Heliopolis.. Josef reste sedan omkring i Egypten.
46Josef var trettio år gammal när han började sin tjänst hos farao. Han började då resa genom hela landet.
47Under de följande sju välfärdsåren blev det rika skördar överallt. 48Under dessa sju år av överflöd samlade Josef in en del av skörden i Egypten och lagrade den i städerna. I varje stad samlades jordbruksprodukter från omgivningen. 49Josef samlade in så mycket säd att den var som sanden i havet. Man kunde till slut inte hålla räkning på den eftersom det var omöjligt.
50Innan det första svältåret började fick Josef två söner med Asenat, dotter till Poti Fera, prästen i On. 51Josef kallade sin äldste son Manasse41:51 Manasse låter som ”fått mig att glömma” på hebreiska., för han sa: ”Gud har fått mig att glömma allt mitt elände och förlusten av min familj.” 52Den andre sonen kallade han Efraim41:52 Efraim låter som två gånger fruktsam på hebreiska., för han sa: ”Gud har gjort mig fruktsam i mina lidandens land.”
53Slutligen hade de sju goda åren gått. 54Då började sju års svält, precis som Josef hade förutsagt. Det blev svält även i grannländerna, men i Egypten fanns det tillräckligt med bröd överallt.
55När folket i Egypten började känna av svälten bad de farao om mat och han skickade dem till Josef. ”Lyd honom vad han än säger”, sa han till dem.
56När hungersnöden gick fram över hela landet, öppnade Josef sädesförråden och sålde säd till egypterna eftersom hungersnöden var så svår i Egypten. 57Från hela världen kom man till Egypten för att köpa säd av Josef, för hungersnöden var svår överallt.
Gisaysay ni Jose ang Kahulogan sa Damgo sa Hari
1Paglabay sa duha ka tuig, nagdamgo ang hari sa Ehipto41:1 hari sa Ehipto: sa Hebreo, Faraon. Mao usab sa mosunod nga mga bersikulo. nga nagtindog siya sa daplin sa Suba sa Nilo, 2ug sa kalit lang mitungha gikan sa suba ang pito ka himsog ug tambok nga mga baka, ug nanabsab kini sa kasagbotan. 3Wala madugay, mitunga usab gikan sa suba ang pito ka daot ug niwang nga mga baka, ug miduol sa pito ka himsog ug tambok nga mga baka nga didto sa daplin sa suba. 4Gipangaon sa daot ug niwang nga mga baka ang himsog ug tambok nga mga baka, ug unya nakamata ang hari.
5Nakatulog ug balik ang hari ug nagdamgo na usab siya. Sa iyang damgo nakita niya ang pito ka himsog ug bus-ok nga mga uhay nga misibol diha sa usa lang ka punoan. 6Ug sa mao gihapong punoan, misubol ang laing pito ka mga uhay nga niwang ug nanguyos tungod sa kainit sa hangin gikan sa sidlakan.41:6 hangin gikan sa sidlakan: Kining init nga hangin nagagikan sa sidlakan kon didto sa Israel, apan nagagikan kini sa habagatan kon didto sa Ehipto. 7Unya gilamoy sa niwang nga mga uhay ang pito ka himsog nga mga uhay. Unya nakamata ang hari. Abi niyag tinuod apan damgo lang diay kadto.
8Nianang pagkabuntag, nahasol ang hunahuna sa hari tungod sa iyang mga damgo, busa gipatawag niya ang tanang mga madyikero ug maalamon nga mga tawo sa Ehipto. Gisugilon niya kanila ang iyang mga damgo, apan wala gayoy usa kanila nga nakasaysay sa kahulogan niadto. 9Unya miduol sa hari ang pangulo sa iyang mga tigsilbi ug bino ug miingon, “Nahinumdom na ako karon sa akong mga sala. 10Dili ba nasuko ka man kaniadto kanako ug sa pangulo sa mga panadero, ug gipapriso mo man gani kami didto sa bilanggoan, sa lugar nga binantayan sa kapitan sa mga guwardya? 11Usa niadto ka gabii, nagdamgo kaming duha, ug lain-lain ang kahulogan sa among mga damgo. 12May kauban kami didto nga batan-ong Hebreo, nga sulugoon sa kapitan sa mga guwardya sa palasyo. Gisugilon namo kaniya ang among damgo ug gisaysay niya kanamo ang kahulogan niini. 13Nahitabo gayod ang iyang giingon kanamo: Gipabalik mo ako sa akong naandang trabaho ug gipatuhog sa kahoy ang pangulo sa mga panadero.”
14Busa gipatawag sa hari si Jose, ug diha-diha gipagawas siya sa prisohan. Human siya nakapatupi ug nakapamalbas, nagailis siya sa iyang bisti ug miadto sa hari. 15Miingon ang hari kaniya, “Nagdamgo ako apan wala gayoy nakasaysay kon unsa ang kahulogan niadto. May nagsulti kanako nga makahibalo kang mosaysay sa kahulogan sa mga damgo.” 16Mitubag si Jose, “Dili ako, Mahal nga Hari, kondili ang Dios ang maghatag sa kahulogan sa imong mga damgo alang sa imong kaayohan.”
17Unya gisulti sa hari ang iyang damgo kang Jose. Miingon siya, “Nagdamgo ako nga nagtindog ako sa daplin sa Suba sa Nilo. 18Nakita ko nga mitunga gikan sa suba ang pito ka himsog ug tambok nga mga baka, ug nanabsab kini sa kasagbotan. 19Wala madugay mitunga usab ang laing pito ka daot ug niwang nga mga baka. Wala gayod akoy nakitang baka sa tibuok Ehipto nga sama kanila ka daot. 20Unya gikaon niadtong daot ug niwang nga mga baka ang pito ka tambok nga mga baka nga unang mitunga. 21Apan pagkahuman nila ug kaon, morag wala lang gihapon sila makakaon kay niwang man gihapon sila. Unya nakamata ako. 22Apan nakatulog ako pagbalik ug nagdamgo pag-usab. Nakita ko sa akong damgo ang pito ka himsog ug bus-ok nga uhay nga misubol sa usa lang ka punoan. 23Ug niadto usab nga punoan, misalingsing ang laing pito ka uhay nga niwang ug nanguyos tungod sa kainit sa hangin gikan sa sidlakan. 24Unya gilamoy sa niwang nga mga uhay ang pito ka himsog nga mga uhay. Gisulti ko na kini sa mga madyikero, apan wala gayoy usa kanila nga nakasaysay kanako kon unsa ang kahulogan.”
25Miingon si Jose sa hari, “Mahal nga hari, usa ray kahulogan sa duha mo ka damgo. Gipadayag kanimo sa Dios kon unsa ang iyang pagabuhaton. 26Ang pito ka tambok nga mga baka ug ang pito ka himsog nga mga uhay managsama nga nagkahulogan ug pito ka tuig. 27Ang pito ka niwang ug daot nga mga baka ug ang pito ka niwang nga mga uhay nga nanguyos tungod sa kainit sa hangin gikan sa sidlakan nagkahulogan ug pito ka tuig nga kagutom. 28Sumala sa giingon ko na kanimo, Mahal nga Hari, gipadayag kanimo sa Dios kon unsa ang iyang pagabuhaton. 29Moabot ang pito ka tuig nga labihan gayod kaabunda sa tibuok Ehipto. 30Ug mosunod dayon ang pito ka tuig nga kagutom, ug malimtan sa mga tawo ang nasinati nila nga kaabunda sa Ehipto. Ang kagutom mohimo ug dakong kadaot sa yuta sa Ehipto. 31Tungod sa makalilisang nga kagutom nga moabot, walay makita nga timailhan sa milabay nga panahon sa kaabunda sa yuta sa Ehipto. 32Nagdamgo ka sa duha gayod ka higayon, Mahal nga Hari, aron nga mahibaloan mo nga pagbuot kini sa Dios nga mahitabo ug mahitabo gayod kini sa dili madugay.
33“Busa karon, Mahal nga Hari, pagpili ug usa ka tawong maalamon nga padumalahon mo sa yuta sa Ehipto. 34Pagbutang usab ug mga opisyal sa tibuok yuta sa Ehipto aron mangolekta sa ikalima nga bahin sa abot sa kaumahan sulod sa pito ka tuig nga abunda ang abot. 35Sulod nianang mga tuiga, ipatigom kanila ang tanan nga bahin nga makolekta ninyo gikan sa mga abot.41:35 Tan-awa ang 47:24. Ug ilalom sa imong pagdumala, patipigi kanila ang mga abot diha sa mga bodega sa mga lungsod. 36Kini nga mga pagkaon itagana alang sa moabot nga pito ka tuig nga kagutom sa Ehipto, aron dili magutman ang katawhan.”
Gitudlo si Jose Isip Tigdumala sa Ehipto
37Nakauyon ang hari ug ang iyang mga opisyal sa plano ni Jose. 38Miingon siya sa iyang mga opisyal, “May makita pa ba kitang sama kang Jose nga gigiyahan sa espiritu sa Dios?” 39Busa miingon ang hari kang Jose, “Tungod kay gipadayag sa Dios kining mga butanga kanimo, wala nay laing tawo nga may kaalam ug salabotan nga sama kanimo. 40-41Himuon ko ikaw karon nga tigdumala sa akong palasyo ug gobernador sa tibuok Ehipto, ug motuman kanimo ang tanan kong katawhan. Ako ray labaw kanimo kay hari man ako.” 42Unya gihuslo sa hari ang iyang singsing nga pangtimbre ug gisul-ob kini sa tudlo ni Jose. Gipasul-oban niya si Jose ug pinasahi nga bisti nga linen ug gipakuwintas ug bulawan. 43Gipasakay niya si Jose sa iyang ikaduhang karwahe,41:43 iyang ikaduhang karwahe: o, karwahe nga alang sa iyang luyo-luyong opisyal. ug may mga tigpahibalo nga nagauna kaniya ug nagsinggit, “Yukboi ninyo ang gobernador!” Busa sukad niadto nahimong gobernador si Jose sa tibuok Ehipto.
44Unya miingon ang hari kang Jose, “Ako ang hari dinhi sa Ehipto, apan walay bisan kinsa nga makahimo ug bisan unsa dinhi sa Ehipto gawas kon may pagtugot gikan kanimo.” 45Unya ginganlan niya si Jose ug Zafenat Panea. Gipaasawa usab niya kang Jose si Asenat nga anak ni Potifera nga pari sa lungsod sa On. Ingon nga gobernador, si Jose na ang nagdumala sa Ehipto.41:45 Ingon… nagdumala sa Ehipto: o, Gilibot ni Jose ang Ehipto. 46Nagaedad si Jose ug 30 ka tuig sa dihang nagsugod siya sa pag-alagad sa hari sa Ehipto. Usa ka higayon niana, mibiya si Jose sa palasyo ug milibot sa tibuok Ehipto.
47Sulod sa pito ka tuig nga kaabunda, dako kaayo ang abot sa kaumahan. 48Ug niadtong mga tuiga, gipatigom ni Jose ang tanang mga bahin nga nakolekta gikan sa mga abot.41:48 Tan-awa ang 47:24. Gipatipigan niya sa matag lungsod ang mga bahin sa abot nga nakolekta gikan sa mga uma sa palibot niini. 49Labihan gayod kadaghan sa trigo nga natigom ni Jose; daw sama kini kadaghan sa balas sa baybayon. Tungod sa kadaghan niini giundangan na niya ang pagtakos.
50Sa wala pa moabot ang tinggutom, natawo ang duha ka anak ni Jose kang Asenat, nga anak ni Potifera nga pari sa On. 51Ginganlan ni Jose ang kamagulangan ug Manase41:51 Manase: Posible nga ang buot ipasabot sa Hebreo, gikalimtan. kay miingon siya, “Tungod sa tabang sa Dios, nalimtan ko ang akong mga pag-antos ug ang kamingaw ko sa panimalay sa akong amahan.” 52Ginganlan niya ang ikaduha niyang anak ug Efraim41:52 Efraim: Posible nga ang buot ipasabot sa Hebreo, miuswag. kay miingon siya, “Tungod sa tabang sa Dios, gihatagan ako ug kaliwat sa dapit diin nahiagom ako sa mga kasakit.”
53Nahuman ang pito ka tuig sa kaabunda sa Ehipto, 54ug nagsugod ang pito ka tuig nga kagutom sumala sa giingon ni Jose. May kagutom sa uban nga mga dapit apan ang tibuok Ehipto may pagkaon. 55Wala madugay, nakasinati na usab sa kagutom ang mga taga-Ehipto, busa nangayo sila ug pagkaon gikan sa hari. Miingon ang hari kanila, “Adto kamo kang Jose ug buhata ninyo kon unsay iyang isulti.”
56Mikuyanap ang kagutom sa tibuok kayutaan. Ug tungod sa labihan nga kagutom sa tibuok Ehipto, gipaablihan ni Jose ang tanang mga bodega ug gibaligyaan ug pagkaon ang mga taga-Ehipto. 57Nangadto usab sa Ehipto ang katawhan sa ubang mga nasod aron pagpalit ug pagkaon kang Jose tungod kay labihan na gayod ang kagutom sa tibuok kalibotan.
