1 Moseboken 3 – NUB & NVI-PT

Swedish Contemporary Bible

1 Moseboken 3:1-24

Adam och Eva syndar

1Ormen var det listigaste av alla vilda djur som Herren Gud hade skapat. Ormen frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?” 2”Vi får äta frukt av träden”, svarade kvinnan. 3”Det är bara av trädet mitt i trädgården som vi inte får äta. Gud har sagt att vi inte får äta eller ens röra dess frukt, för då kommer vi att dö.” 4Ormen svarade: ”Ni kommer visst inte att dö! 5Gud vet att den dag ni äter av frukten kommer era ögon att öppnas och ni blir som Gud3:5 Eller: gudar, med kunskap om gott och ont.”

6Kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och det var vackert och lockande, eftersom det gav vishet. Hon åt av frukten och gav också till sin man, som var med henne, och han åt. 7Då öppnades deras ögon, och de insåg att de var nakna. Därför band de ihop fikonlöv runt höfterna för att skyla sig.

8När de den kvällen, i den svala kvällsvinden, hörde Herren Gud vandra omkring i trädgården, gömde de sig för honom bland träden. 9Herren Gud ropade till Adam: ”Adam, var är du?” 10Adam svarade: ”Jag hörde dig i trädgården, och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” 11”Vem har talat om för dig att du är naken?” frågade Gud. ”Har du ätit av frukten från trädet som jag förbjöd dig att äta av?” 12Adam svarade: ”Kvinnan, som jag fick av dig, gav mig av trädet, och jag åt.”

13Då sa Herren Gud till kvinnan: ”Vad har du gjort?” ”Ormen lurade mig, och jag åt”, svarade hon. 14Herren Gud sa till ormen: ”Eftersom du gjorde detta,

ska du vara förbannad

och skild från alla husdjur

och vilda djur på hela jorden.

På din buk ska du kräla

och jord ska du äta så länge du lever.

15Jag ska sätta fiendskap

mellan dig och kvinnan

och mellan din avkomma3:15 Bokstavligen din säd. Se not till 1 Mos 12:7 och hennes.

Han kommer att krossa ditt huvud,

och du kommer att hugga3:15 Hebreiskan använder samma ord för krossa och hugga. honom i hälen.”

16Till kvinnan sa han:

”Din möda under havandeskapet ska jag göra stor.

Du kommer att föda barn under smärta.

Du kommer att åtrå din man,

och han kommer att råda över dig.”

17Till Adam sa han: ”Eftersom du lyssnade till din hustru och åt av trädet, fast jag förbjudit dig och sagt att du inte fick,

låter jag en förbannelse vila över marken för din skull.

Hela ditt liv kommer du att få skaffa ditt uppehälle med möda.

18Marken ska ge dig tistlar och törnen,

och du ska äta dess växter.

19Hela livet ända tills du dör

kommer du att få svettas och kämpa för ditt bröd.

Sedan kommer du att återvända

till den jord du kommit ifrån,

för du formades av jord,

och jord ska du en gång åter bli.”

20Mannen kallade sin hustru Eva3:20 Namnet kommer från hebreiskans verb för leva., för han sa: ”Hon ska bli mor till alla som lever.” 21Och Herren Gud gjorde kläder av djurhudar åt Adam och hans hustru.

22Herren Gud sa: ”Eftersom människan har blivit som en av oss, med kunskap om det goda och det onda, får hon inte ta och äta också av livets träd och så leva i evighet.” 23Därför visade Herren Gud ut dem ur Edens trädgård och skickade bort dem för att bruka den jord de hade skapats av. 24Herren drev ut människan och öster om Edens trädgård placerade han keruberna3:24 Himmelska väsen, som vanligen avbildas med vingar och som framträder med uppdrag att bl.a. beskydda det heliga (jfr t.ex. 2 Mos 25:18-22). och ett flammande svärd för att skydda vägen till livets träd.

Nova Versão Internacional

Gênesis 3:1-24

O Relato da Queda

1Ora, a serpente era o mais astuto de todos os animais selvagens que o Senhor Deus tinha feito. E ela perguntou à mulher: “Foi isto mesmo que Deus disse: ‘Não comam de nenhum fruto das árvores do jardim’?”

2Respondeu a mulher à serpente: “Podemos comer do fruto das árvores do jardim, 3mas Deus disse: ‘Não comam do fruto da árvore que está no meio do jardim, nem toquem nele; do contrário vocês morrerão’ ”.

4Disse a serpente à mulher: “Certamente não morrerão! 5Deus sabe que, no dia em que dele comerem, seus olhos se abrirão, e vocês, como Deus3.5 Ou deuses, serão conhecedores do bem e do mal”.

6Quando a mulher viu que a árvore parecia agradável ao paladar, era atraente aos olhos e, além disso, desejável para dela se obter discernimento, tomou do seu fruto, comeu-o e o deu a seu marido, que comeu3.6 Ou comeu e estava com ela também. 7Os olhos dos dois se abriram, e perceberam que estavam nus; então juntaram folhas de figueira para cobrir-se.

8Ouvindo o homem e sua mulher os passos3.8 Ou a voz; também no versículo 10. do Senhor Deus, que andava pelo jardim quando soprava a brisa do dia, esconderam-se da presença do Senhor Deus entre as árvores do jardim. 9Mas o Senhor Deus chamou o homem, perguntando: “Onde está você?”

10E ele respondeu: “Ouvi teus passos no jardim e fiquei com medo, porque estava nu; por isso me escondi”.

11E Deus perguntou: “Quem disse que você estava nu? Você comeu do fruto da árvore da qual o proibi de comer?”

12Disse o homem: “Foi a mulher que me deste por companheira que me deu do fruto da árvore, e eu comi”.

13O Senhor Deus perguntou então à mulher: “Que foi que você fez?”

Respondeu a mulher: “A serpente me enganou, e eu comi”.

14Então o Senhor Deus declarou à serpente:

“Uma vez que você fez isso,

maldita é você entre todos os rebanhos domésticos

e entre todos os animais selvagens!

Sobre o seu ventre você rastejará,

e pó comerá todos os dias da sua vida.

15Porei inimizade entre você e a mulher,

entre a sua descendência e o descendente3.15 Ou a descendência. Hebraico: semente. dela;

este ferirá a sua cabeça,

e você lhe ferirá o calcanhar”.

16À mulher, ele declarou:

“Multiplicarei grandemente o seu sofrimento na gravidez;

com sofrimento você dará à luz filhos.

Seu desejo será para o seu marido,

e ele3.16 Ou será contra o seu marido, mas ele; ou ainda a impelirá ao seu marido, e ele a dominará”.

17E ao homem declarou:

“Visto que você deu ouvidos à sua mulher

e comeu do fruto da árvore

da qual ordenei a você que não comesse,

maldita é a terra por sua causa;

com sofrimento você se alimentará dela

todos os dias da sua vida.

18Ela lhe dará espinhos e ervas daninhas,

e você terá que alimentar-se das plantas do campo.

19Com o suor do seu rosto você comerá o seu pão,

até que volte à terra, visto que dela foi tirado;

porque você é pó,

e ao pó voltará”.

20Adão deu à sua mulher o nome de Eva, pois ela seria mãe de toda a humanidade. 21O Senhor Deus fez roupas de pele e com elas vestiu Adão e sua mulher.

22Então disse o Senhor Deus: “Agora o homem se tornou como um de nós, conhecendo o bem e o mal. Não se deve, pois, permitir que ele tome também do fruto da árvore da vida e o coma, e viva para sempre”. 23Por isso o Senhor Deus o mandou embora do jardim do Éden para cultivar o solo do qual fora tirado. 24Depois de expulsar o homem, colocou a leste do jardim do Éden querubins e uma espada flamejante que se movia, guardando o caminho para a árvore da vida.