Jakob möter Rakel
1Jakob reste vidare och kom slutligen till Österlandet29:1 Kan kanske också tolkas som kadmonéernas land, om det hebreiska ordet för öster tänks syfta på befolkningen i det geografiska området i öst.. 2Han fick syn på en brunn på fältet och tre fårhjordar som låg nära brunnen där de brukade vattnas. Men en tung sten täckte brunnen. 3Seden var att stenen inte togs bort förrän alla hjordar fanns på plats. Efter det att man vattnat dem rullades stenen tillbaka över brunnens öppning.
4Jakob frågade herdarna: ”Mina bröder, var kommer ni ifrån?” ”Från Harran”, svarade de. 5”Känner ni någon som heter Laban, Nachors sonson?” De svarade: ”Visst gör vi det.” 6”Hur mår han?” ”Han har det bra. Där kommer hans dotter Rakel med fåren.”
7”Solen står ju fortfarande högt på himlen. Det är väl ännu inte tid att samla ihop flocken?” frågade Jakob. ”Varför inte vattna fåren och låta dem gå ut på bete igen?” 8”Vi kan inte göra det”, svarade de, ”förrän alla hjordarna är samlade och stenen bortrullad. Då vattnar vi fåren.”
9Medan Jakob fortfarande talade, kom Rakel med sin fars får, för hon tjänstgjorde också som herde. 10När Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans får, gick han fram till brunnen och rullade bort stenen och gav sin morbror Labans fårhjord vatten. 11Sedan kysste Jakob Rakel och brast i gråt. 12Han förklarade att han var nära släkt med hennes far och son till Rebecka. Hon sprang genast och berättade det för sin far. 13Så snart Laban hörde om sin systerson Jakobs ankomst, skyndade han sig ut för att möta honom och han omfamnade och kysste honom och tog honom med sig hem. Sedan berättade Jakob sin historia för Laban.
14”Du är verkligen av samma kött och blod som jag”, sa Laban.
Rakel och Lea
När Jakob hade varit där ungefär en månad, 15sa Laban en dag till honom: ”Även om du är min släkting, ska du inte arbeta för mig utan betalning. Hur mycket vill du ha?”
16Laban hade två döttrar, Lea, som den äldre hette, och hennes yngre syster Rakel. 17Lea hade milda29:17 Kan också översättas utan glans. ögon, men Rakel var välväxt och skön. 18Jakob älskade Rakel. Därför sa han: ”Om du ger mig din yngsta dotter Rakel till hustru, så ska jag arbeta för dig i sju år.” 19Laban svarade: ”Jag ger henne hellre till dig än till någon annan. Stanna du här.”
20Alltså arbetade Jakob de följande sju åren för att få Rakel. Tiden kändes lika kort som några dagar, för han älskade henne så. 21Sedan sa Jakob till Laban: ”Ge mig nu min hustru, min tid har ju gått, så att jag kan förenas med henne.”
22Då inbjöd Laban alla i trakten till en fest. 23På kvällen tog Laban sin dotter Lea och gav henne till Jakob, och han låg med henne. 24Laban gav Lea en av sina slavinnor som hette Silpa. 25På morgonen upptäckte Jakob att det var Lea. ”Vad är det du har gjort?” sa Jakob. ”Jag arbetade sju år för Rakel! Varför har du bedragit mig så här?” 26”Det är inte vår sed att gifta bort den yngre dottern före den äldre”, svarade Laban. 27”Fira nu denna bröllopsvecka, så kan du få Rakel också, om du lovar att arbeta för mig ytterligare sju år.”
28Jakob gick med på detta och när bröllopsveckan med Lea var över, gav Laban honom sin dotter Rakel till hustru. 29Laban gav Rakel sin slavinna Bilha som tjänsteflicka. 30Jakob låg också med Rakel, och han älskade henne mer än Lea. Sedan arbetade han för Laban i ytterligare sju år.
Jakobs söner
31Eftersom Herren såg att Lea inte var älskad, lät han henne få barn medan Rakel inte kunde få några. 32Lea blev alltså med barn och födde en son som hon gav namnet Ruben29:32 Ruben betyder Se, en son!, men det liknar hebreiskans Han har sett mitt lidande., för hon sa: ”Herren har sett mitt lidande, och nu kommer min make att älska mig.” 33Hon blev snart med barn igen och födde en son till. Då sa hon: ”Herren hörde att jag inte fick någon kärlek, och han gav mig ytterligare en son.” Hon gav honom namnet Simon.29:33 Simon kommer från det hebreiska verbet för höra, han har hört. 34Åter blev hon med barn och födde en son. Nu sa hon: ”Nu kommer väl ändå min man att hålla sig till mig, eftersom jag har gett honom tre söner.” Därför gav hon denne son namnet Levi.29:34 Levi kommer från hebreiskans hålla sig till. 35Än en gång blev hon med barn och födde en son. Hon sa: ”Nu vill jag prisa Herren!” Hon gav honom namnet Juda.29:35 Juda kommer från hebreiskans prisa eller tacka. Sedan fick hon inga fler barn.
Jacob llega a Padán Aram
1Jacob continuó su viaje y llegó a la tierra de los orientales. 2Al llegar vio un pozo en medio del campo, donde descansaban tres rebaños de ovejas, ya que estas bebían agua de allí. Sobre la boca del pozo había una piedra muy grande. 3Por eso los pastores corrían la piedra solo cuando estaban juntos todos los rebaños, y después de abrevar a las ovejas volvían a colocarla en su lugar, sobre la boca del pozo.
4Jacob les preguntó a los pastores:
―¿De dónde sois?
―Somos de Jarán —respondieron.
5―¿Conocéis a Labán, el hijo de Najor? —volvió a preguntar Jacob.
―Claro que sí —respondieron.
6Jacob siguió preguntando:
―¿Se encuentra bien de salud?
―Sí, está bien —le contestaron—. A propósito, ahí viene su hija Raquel con las ovejas.
7Entonces Jacob les dijo:
―Todavía estamos en pleno día, y es muy temprano para encerrar el rebaño. ¿Por qué no les dais de beber a las ovejas y las lleváis a pastar?
8Y ellos respondieron:
―No podemos hacerlo hasta que se junten todos los rebaños y los pastores quiten la piedra que está sobre la boca del pozo. Solo entonces podremos dar de beber a las ovejas.
9Todavía estaba Jacob hablando con ellos, cuando Raquel llegó con las ovejas de su padre, pues era ella quien las cuidaba. 10En cuanto Jacob vio a Raquel, hija de su tío Labán, con las ovejas de este, se acercó y quitó la piedra que estaba sobre la boca del pozo y dio de beber a las ovejas. 11Luego besó a Raquel, rompió en llanto 12y le contó que era pariente de Labán, por ser hijo de su hermana Rebeca. Raquel salió entonces corriendo a contárselo a su padre.
13Al oír Labán las noticias acerca de su sobrino Jacob, salió a recibirlo y, entre abrazos y besos, lo llevó a su casa. Allí Jacob le contó todo lo que había sucedido, 14y Labán le dijo: «Realmente, tú eres de mi propia sangre».
Jacob se casa con Lea y Raquel
Jacob había estado ya un mes con Labán 15cuando este le dijo:
―Por más que seas mi pariente, no vas a trabajar para mí gratis. Dime cuánto quieres ganar.
16Labán tenía dos hijas. La mayor se llamaba Lea, y la menor, Raquel. 17Lea tenía ojos apagados,29:17 apagados. Alt. tiernos. mientras que Raquel era una mujer muy hermosa. 18Como Jacob se había enamorado de Raquel, le dijo a su tío:
―Me ofrezco a trabajar para ti siete años, a cambio de Raquel, tu hija menor.
19Labán le contestó:
―Es mejor que te la entregue a ti, y no a un extraño. Quédate conmigo.
20Así que Jacob trabajó siete años para poder casarse con Raquel, pero como estaba muy enamorado de ella le pareció poco tiempo. 21Entonces Jacob le dijo a Labán:
―Ya he cumplido con el tiempo pactado. Dame mi mujer para que me case con ella.
22Labán reunió a toda la gente del lugar y ofreció una gran fiesta. 23Pero, cuando llegó la noche, tomó a su hija Lea y se la entregó a Jacob, y Jacob se acostó con ella. 24Además, como Lea tenía una criada que se llamaba Zilpá, Labán se la dio, para que la atendiera.
25A la mañana siguiente, Jacob se dio cuenta de que había estado con Lea, y le preguntó a Labán:
―¿Qué me has hecho? ¿Acaso no trabajé contigo para casarme con Raquel? ¿Por qué me has engañado?
26Labán le contestó:
―La costumbre en nuestro país es casar primero a la mayor y luego a la menor. 27Por eso, cumple ahora con la semana nupcial de esta, y por siete años más de trabajo te daré la otra.
28Así lo hizo Jacob y, cuando terminó la semana nupcial de la primera, Labán le entregó a Raquel por esposa. 29También Raquel tenía una criada, llamada Bilhá, y Labán se la dio para que la atendiera. 30Jacob entonces se acostó con Raquel, y la amó mucho más que a Lea, aunque tuvo que trabajar para Labán siete años más.
Los hijos de Jacob
31Cuando el Señor vio que Lea no era amada, le concedió hijos. Mientras tanto, Raquel permaneció estéril. 32Lea quedó embarazada y dio a luz un hijo, al que llamó Rubén,29:32 En hebreo, Rubén suena como las palabras que significan miren, un hijo, y también él vio mi aflicción. diciendo: «El Señor ha visto mi aflicción; ahora sí me amará mi esposo». 33Lea volvió a quedar embarazada y dio a luz otro hijo, al que llamó Simeón,29:33 En hebreo, Simeón probablemente significa el que oye. diciendo: «Llegó a oídos del Señor que no soy amada, y por eso me dio también este hijo».
34Luego quedó embarazada de nuevo y dio a luz un tercer hijo, al que llamó Leví,29:34 En hebreo, Leví suena parecido al verbo que significa unir, amar. diciendo: «Ahora sí me amará mi esposo, porque le he dado tres hijos».
35Lea volvió a quedar embarazada, y dio a luz un cuarto hijo, al que llamó Judá29:35 En hebreo, Judá tiene un sonido parecido al verbo que significa alabar. diciendo: «Esta vez alabaré al Señor». Después de esto, dejó de dar a luz.
