Isak välsignar Jakob i stället för Esau
1När Isak blivit gammal och hans ögon var så svaga att han inte längre kunde se, kallade han en dag till sig sin äldste son Esau. ”Min son”, sa Isak. ”Ja, far”, svarade Esau. 2Isak fortsatte: ”Jag är en gammal man nu och väntar på att dö vilken dag som helst. 3Ta din båge och dina pilar och gå ut på fälten och skjut något vilt åt mig. 4Laga sedan till någon av mina favoriträtter och bär in den till mig så att jag får äta. Sedan ska jag välsigna dig innan jag dör.”
5Men Rebecka hörde vad Isak sa till sin son Esau, och när Esau gick ut på fälten för att jaga villebråd, 6sa hon till sin son Jakob: ”Jag hörde vad din far sa till din bror Esau: 7’Skaffa åt mig villebråd och laga till en bit god mat så att jag får äta och sedan välsigna dig inför Herren innan jag dör.’
8Gör nu, min son, precis som jag säger till dig. 9Gå ut till hjorden och hämta hit två fina killingar, så ska jag laga till din fars favoriträtt. 10Ta därefter maten till din far, för att han ska äta och välsigna dig, innan han dör.”
11Jakob sa då till sin mor Rebecka: ”Tänk på hur hårig Esau är och hur slät min hud är! 12Vad händer om min far känner på mig? Han kommer att tro att jag driver med honom och kommer att förbanna mig i stället för att välsigna mig.” 13”Låt hans förbannelse komma över mig, min son”, sa Rebecka. ”Gör bara som jag säger. Gå ut och hämta getterna!”
14Jakob hämtade då de två killingarna till sin mor, och hon lagade till en rätt av dem som Isak tyckte om. 15Sedan tog hon Esaus, sin äldste sons bästa kläder, som fanns där i huset, och lät Jakob, den yngste sonen, sätta dem på sig. 16Hon täckte hans händer och bara hals med skinnet från killingarna. 17Sedan gav hon honom den välsmakande rätten och lite nybakat bröd. 18Jakob gick till sin far och sa: ”Far!” ”Ja, min son”, svarade Isak. ”Vem är det?”
19”Jag är Esau, din förstfödde”, sa Jakob. ”Jag har gjort som du sa till mig. Sitt nu upp och ät av mitt villebråd, så att du kan välsigna mig sedan.” 20”Hur kunde du få tag på något så snabbt, min son?” undrade Isak.
”Därför att Herren, din Gud, sände det i min väg”, svarade Jakob.
21Då sa Isak: ”Kom hit till mig. Jag vill känna på dig, min son, och vara säker på att du är min son Esau!” 22Jakob gick fram till sin far Isak, så han kunde känna på honom. Isak sa: ”Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus.” 23Men han kände inte igen honom eftersom hans händer var håriga som hans bror Esaus, så han välsignade honom.
24”Är du verkligen min son Esau?” undrade Isak igen. ”Ja”, svarade Jakob. 25”Kom då hit med maten, min son, så ska jag äta av villebrådet och sedan välsigna dig”, sa Isak. Jakob gick fram till Isak med maten, och Isak åt. Han drack också av vinet som Jakob gav honom.
26”Kom närmare, min son, och kyss mig”, sa Isak sedan. 27Jakob gick fram och kysste honom, och när Isak kände lukten av hans kläder välsignade han honom och sa:
”Doften hos min son är den goda doften från fälten,
som Herren har välsignat.
28Gud ska ge dig himlens dagg,
jordens rikedom och goda skördar av säd och vin.
29Många folk ska tjäna dig
och folkslag böja sig ner för dig.
Du ska vara dina bröders herre,
och din mors söner ska buga sig djupt inför dig.
De som hädar dig ska vara förbannade,
och de som välsignar dig ska vara välsignade.”
30När Isak hade välsignat Jakob och denne knappt mer än hunnit lämna rummet, kom Esau tillbaka från sin jakt. 31Han hade också lagat till en god måltid och gick in till Jakob med den. ”Far, här är jag med viltet”, sa han. ”Sätt dig upp och ät, så att du kan ge mig din välsignelse!” 32”Vem är det som kommer?” undrade Isak.
”Det är ju jag, Esau, din förstfödde”, sa Esau. 33Då blev Isak alldeles förskräckt: ”Men vem var det då som just var här med viltet som jag åt, strax innan du kom?” undrade han. ”Jag gav honom min välsignelse, och då kommer han att vara välsignad.”
34När Esau hörde vad hans far sa, gav han ett högt och bittert klagorop: ”O, min far, välsigna också mig!”
35”Din bror var här och lurade mig. Nu har han stulit din välsignelse”, konstaterade Isak. 36”Inte undra på att de kallar honom Jakob27:36 Jakob betyder den som håller i hälen eller bedragaren.! Han har bedragit mig två gånger. Först tog han min förstfödslorätt, och nu har han stulit min välsignelse. Har du inte sparat en enda välsignelse åt mig?” frågade Esau.
37Då sa Isak: ”Jag har gjort Jakob till din herre, och du och hela hans släkt ska vara hans tjänare. Jag har försett honom med överflöd av säd och vin. Vad finns det kvar som jag kan ge åt dig, min son?” 38”Finns det inte en enda välsignelse kvar åt mig? Far, välsigna mig också”, bad Esau och brast i högljudd gråt.
Då svarade hans far Isak:
39”Du kommer att bo på ett ställe där det växer dåligt,
och där ingen dagg faller ner från himlen.
40Du kommer att leva av ditt svärd
och tjäna din bror,
men du kommer slutligen att kasta av dig hans ok och bli fri27:40 Den masoretiska textens innebörd i den sista satsen i versen är något osäker. En mer ordagrann översättning kan vara …göra dig fri och kasta av dig hans ok..”
41Esau hatade Jakob för den välsignelse deras far gett honom och sa för sig själv: ”Tiden är nära då vi sörjer vår far, och då ska jag döda Jakob.” 42Men Rebecka fick reda på vad hennes äldre son Esau hade sagt. Hon sände då bud efter sin yngre son Jakob och berättade för honom att Esau ville hämnas och tänkte döda honom.
43”Hör nu på vad jag säger”, sa hon. ”Fly till din morbror Laban i Harran, 44och stanna hos honom några dagar tills Esaus din brors vrede har lagt sig. 45När han lugnat ner sig och glömt vad du har gjort, ska jag meddela dig så att du kan komma tillbaka igen. Varför ska jag förlora er båda två på samma dag?27:45 Om Esau dödade Jakob skulle han själv dödas, och Rebecka skulle förlora båda sina söner. Det kan också betyda att hon skulle förlora både sin man Isak och sin son Jakob på samma dag, eftersom Esau inväntade faderns död för att kunna mörda Jakob.”
46Sedan sa Rebecka till Isak: ”Jag är dödstrött på de där hettitiskorna. Jag dör hellre än att jag också ser Jakob gifta sig med en av dessa hettitiska flickor här i landet.”
1Isaac had become old. His eyes were so weak he couldn’t see anymore. One day he called for his older son Esau. He said to him, “My son.”
“Here I am,” he answered.
2Isaac said, “I’m an old man now. And I don’t know when I’ll die. 3Now then, get your weapons. Get your bow and arrows. Go out to the open country. Hunt some wild animals for me. 4Prepare for me the kind of tasty food I like. Bring it to me to eat. Then I’ll give you my blessing before I die.”
5Rebekah was listening when Isaac spoke to his son Esau. Esau left for the open country. He went to hunt for a wild animal and bring it back. 6Then Rebekah said to her son Jacob, “Look, I heard your father speaking to your brother Esau. 7He said, ‘Bring me a wild animal. Prepare some tasty food for me to eat. Then I’ll give you my blessing before I die. The Lord will be my witness.’ ” 8Rebekah continued, “My son, listen carefully. Do what I tell you. 9Go out to the flock. Bring me two of the finest young goats. I will prepare tasty food for your father. I’ll make it just the way he likes it. 10I want you to take it to your father to eat. Then he’ll give you his blessing before he dies.”
11Jacob said to his mother Rebekah, “My brother Esau’s body is covered with hair. But my skin is smooth. 12What if my father touches me? He would know I was trying to trick him. He would curse me instead of giving me a blessing.”
13His mother said to him, “My son, let the curse be on me. Just do what I say. Go and get the goats for me.”
14So he went and got the goats. He brought them to his mother. And she prepared some tasty food. She made it just the way his father liked it. 15The clothes of her older son Esau were in her house. She took Esau’s best clothes and put them on her younger son Jacob. 16She covered his hands with the skins of the goats. She also covered the smooth part of his neck with them. 17Then she handed to her son Jacob the tasty food and the bread she had made.
18He went to his father and said, “My father.”
“Yes, my son,” Isaac answered. “Who is it?”
19Jacob said to his father, “I’m your oldest son Esau. I’ve done as you told me. Please sit up. Eat some of my wild meat. Then give me your blessing.”
20Isaac asked his son, “How did you find it so quickly, my son?”
“The Lord your God gave me success,” he replied.
21Then Isaac said to Jacob, “Come near so I can touch you, my son. I want to know whether you really are my son Esau.”
22Jacob went close to his father. Isaac touched him and said, “The voice is the voice of Jacob. But the hands are the hands of Esau.” 23Isaac didn’t recognize Jacob. Jacob’s hands were covered with hair like those of his brother Esau. So Isaac blessed him. 24“Are you really my son Esau?” he asked.
“I am,” Jacob replied.
25Isaac said, “My son, bring me some of your wild meat to eat. Then I’ll give you my blessing.”
Jacob brought it to him. So Isaac ate. Jacob also brought some wine. And Isaac drank. 26Then Jacob’s father Isaac said to him, “Come here, my son. Kiss me.”
27So Jacob went to him and kissed him. When Isaac smelled the clothes, he gave Jacob his blessing. He said,
“It really is the smell of my son.
It’s like the smell of a field
that the Lord has blessed.
28May God give you dew from heaven.
May he give you the richness of the earth.
May he give you plenty of grain and fresh wine.
29May nations serve you.
May they bow down to you.
Rule over your brothers.
May the sons of your mother bow down to you.
May those who curse you be cursed.
And may those who bless you be blessed.”
30When Isaac finished blessing him, Jacob left his father. Just then his brother Esau came in from hunting. 31He too prepared some tasty food. He brought it to his father. Then Esau said to him, “My father, please sit up. Eat some of my wild meat. Then give me your blessing.”
32His father Isaac asked him, “Who are you?”
“I’m your son,” he answered. “I’m Esau, your oldest son.”
33Isaac began to shake all over. He said, “Then who hunted a wild animal and brought it to me? I ate it just before you came. I gave him my blessing. And he will certainly be blessed!”
34Esau heard his father’s words. Then he yelled loudly and bitterly. He said to his father, “Bless me! Bless me too, my father!”
35But Isaac said, “Your brother came and tricked me. He took your blessing.”
36Esau said, “Isn’t Jacob just the right name for him? This is the second time he has taken advantage of me. First, he took my rights as the oldest son. And now he’s taken my blessing!” Then Esau asked, “Haven’t you saved any blessing for me?”
37Isaac answered Esau, “I’ve made him ruler over you. I’ve made all his relatives serve him. And I’ve provided him with grain and fresh wine. So what can I possibly do for you, my son?”
38Esau said to his father, “Do you have only one blessing, my father? Bless me too, my father!” Then Esau wept loudly.
39His father Isaac answered him,
“You will live far away from the fruit of the earth.
You will live far away from the dew of heaven above.
40You will live by using the sword.
And you will serve your brother.
But you will grow restless.
Then you will throw off the heavy load
he has caused you to carry.”
41Esau was angry with Jacob. He was angry because of the blessing his father had given to Jacob. He said to himself, “The days of sorrow over my father’s death are near. Then I’ll kill my brother Jacob.”
42Rebekah was told what her older son Esau had said. So she sent for her younger son Jacob. She said to him, “Your brother Esau is planning to get back at you by killing you. 43Now then, my son, do what I say. Run away at once to my brother Laban in Harran. 44Stay with him until your brother’s anger calms down. 45When he forgets what you did to him, I’ll let you know. Then you can come back from there. Why should I lose both of you in one day?”
46Then Rebekah spoke to Isaac. She said, “I’m sick of living because of Esau’s Hittite wives. Suppose Jacob also marries a Hittite woman. If he does, my life won’t be worth living.”
